Jag kan inte annat än att tacka för de klockor jag får i bland. Det kan vara från bekanta men det kan även vara från någon som jag servat klockor åt. Och hur det än har skett så är det riktigt tacksamt. Jag bugar och bockar för dessa gåvor och jag strävar som alltid efter att få dem att gå bra igen. När jag fick denna klocka så sa jag till honom att jag kan dra av en del för servicen som jag gjort på en annan klocka åt honom. Men han nekade bestämt. Det enda ha sa var ”pay it forward”. Och det gjorde jag nyligen genom att lotta ut en Royce med en fantasktigt snygg blå tavla i gott skick och där urverket gick väldigt bra efter service. Det finns förövrigt fortfarande möjlighet att delta i den utlottningen. Anmälan görs i inlägget för den klockan. Och ni har till midnatt på nyårsaftonen på er.
Ni kanske förövrigt har märkt att det dykt upp fler av mina egna klockor på sistone. Det beror helt enkelt på att jag har jobbat hårt under november och december för att få ned kön jag har för andras klockor. Tanken var att jag skulle kunna få lite julefrid om jag ville. Fånig tanke eftersom jag vet att jag får abstinensbesvär om jag inte får skruva med en klocka på ett par dagar. 😜 Men det har i alla fall gett mig tid för att ta hand om egna projekt som jag har liggandes. Normalt har jag så gott som ingen tid alls för detta. Och ingen Julafton utan lite skruvande i alla fall. Så denna klocka fick bli det projektet i år.
Denna Seiko är enligt serienumret och referens från 1969 eller 1979. Seiko hade nämligen ett system på serienumret där första siffran var den sista siffran i årtalet. Den andra siffran var månaden. Men jag misstänker starkt att den är från 1969. Och med andra ord från juli 1969. Det här är en riktigt vanlig stil på klocka från Seiko. Och jag gillar dem. Jag har en annan liknande Seiko fast utan datum. Det har varit den klocka som jag tagit på mig om jag skall jobba lite mer grovt. En riktig beater med andra ord. Den tål hårda tag. Och kanske denna kan konkurrera med den platsen. Denna har dock en lite mer champagnefärgad ton på urtavlan. Och det är riktigt snyggt.
Urverket är ett Seiko 7005A. Det ser man lätt på referensnumret på utsidan på boettlocket. 7005-8020. Det är ett av många urverk från Seiko som inte går att dra upp manuellt. Så om man inte har använt klockan på ett tag, och beslutar sig på morgonen att denna klocka är den för dagen, så bör man börja morgonen med ett spinningspass eller liknande för att dra upp den. 😉 Lösningen för den automatiska uppdragningen baserar sig på en del som man brukar kalla för magic lever. Men den hette egentligen pawl lever. Med denna lösning påstod Seiko att uppdragningen skulle vara mycket effektiv. Så att kunna dra upp den manuellt behövdes inte. Och absolut så fungerade den bra. Men om den var bättre än allt annat på marknaden kan diskuteras. Vad som dock var unikt var att lösningen hade väldigt få delar. Hur man räknar kan var olika. Men i praktiken handlade det om pawl lever i sig självt. Ett hjul med en excentrisk axel som pawl level satt på och ett hjul till. Det är det hela. Och detta skall man uppmärksamma när det gäller Seiko. Ibland ser man nämligen lösningar som är riktigt krångliga och överarbetade från dem. Men detta urverk har inget sådant. Det är enkla men bra lösningar för funktionerna. Även ställmekanismen och datumfunktionen är enkelt uppbyggda med få delar.
Jag hittade inga konstigheter i denna klocka. Inte ens lagerbanan för fjäderhuset var slitet. Så servicen gick smidigt. Men det var en sak som pekade på att någon orutinerad hade varit och skruvat med klockan. På många urverk ligger det en liten fjöderbricka mellan tavlan och timhjulet. Den finns där för att timhjulet inte skall kunna lyfta på sig. Men på detta urverk så sitter timhjulet under samma täckplåt som håller fast allt som har med kalendern att göra. Så här behövs inte denna fjäderbricka. Men någon hade lagt dit en sådan i alla fall. Troligtvis för man har sett det på andra urverk och inte riktigt förstått funktionen för den. När jag som vanligt satt ihop urverket så pass mycket så det kan gå så var det dags för en första titt på timegraphern. Alltså inget för datum eller automatik är på plats. Det gör det lättare om jag ser problem med gången på timegraphern. Då slipper jag skruva isär så mycket för att felsöka. Men det visade sig att urverket gick väldigt bra. Timegraphern visade 230 i amplitude direkt. Och det är ju en Seiko. De är nämligen kända för låg amplitude över lag. Så det är inte alarmerande lågt. Och av erfarenhet så kommer amplituden öka lite när oljan gått till sig. Så det här kan bli en riktig vinnare. Och den visade väldigt små avvikelser mellan olika positioner. Ännu bättre.
Jag polerade även upp glaset. Det var i hyfsat skick men det fanns några lite djupare stötmärken som jag gav mig på. Och jag gjorde även en modifiering. Och det var på visarna. Lysmasken på minutvisaren var nämligen nästan helt borta. Så jag tog beslutet att ta bort den helt och hållet på både minut och timvisaren. Sedan var det dags för ett armband åt nykomlingen. Det stod mellan ett enkelt svart eller några bruna som jag hade. Och valet landare på ett mörkt brunt med lite mönster. Jag tyckte det blev väldigt bra. Jag gillar Seiko. Så denna kan bli en av favoriterna faktiskt. Det börjar bli många sådana nu. 😜
