Skall jag vara ärlig så är detta ingen klocka i min smak. Den är för stor för mitt tycke och min smala armled. Dessutom för ny och för vanlig. 😉 Men det här är en otroligt populär typ av klocka. Omega har fullkomligt gödslat marknaden med dem genom åren. Det måste finnas miljoner av dem där ute. Och det kan bara betyda att det är en bra och robust klocka. För det är ju alltid marknaden som bestämmer i slutänden. Och det är en riktigt bra klocka. Det kommer jag aldrig ifrågasätta. Den är bara lite för stor och klumpig för mig. 

Denna klocka tillhör en gammal bekant från när jag bodde i Småland några år för typ 35 år sedan. Han bodde en del år i Thailand senare. Och där var denna klocka med. Och den användes så gott som jämt. Och överallt. Även när han dök som han gjorde ofta. Så den har verkligen fått sina prövningar. Och det syns. Klockan köptes 2007. Så den har ju bara precis lämnat tonåren.

När den kom till mig så gick den riktigt dåligt. Och när man vände klockan med tavla ned så lät den riktigt konstigt i gången. Det skramlade faktiskt om den. Men den fortsatte tappert att gå i alla fall. En riktig kämpe. Vad jag misstänkte direkt var att det var något knas med balansen eller stenarna i lagerbanan för tappen i balansbryggan. Om en tapp är av på ena sidan av balansaxeln så kan faktiskt klockan fortsätta gå när den hela sidan av axeln är nedåt. Men så fort man kantrar på klockan så stannar urverket. Här gick den ju faktiskt i alla positioner om än dåligt. Så det var lite förbryllande.

Men det hade sin förklaring. När jag tagit av balansen helt från balansbryggan och inspekterat tapparna så hade jag svaret framför mig. Tappen mot balansbryggan var extremt sliten. Den såg ut som spetsen på en synål. Det här har jag aldrig sett förut. Visst, jag ser slitna tappar då och då. Men inte på detta sätt. Det var faktiskt lite märkligt. Jag blev lite orolig att stenarna på denna sida också hade slitits. Men de såg faktiskt ok ut. Så de fick leva vidare i klockan. Åtminstone tills jag sett hur klockan gick igen ihopsatt med ny balans. Dessa är väldigt enkla att byta i steg två om det skulle behövas. 

Så det var bara att jaga tag på en ny balans. Här går det faktiskt att få tag på helt nya för vem som helst. Och faktisk även en som är Omegamärkt. Den ligger på ca 1800kr. Men det finns andra att tillgå. Urverket i denna klocka är ett Omega 1120. Detta är i själva verket ett ETA 2892-2. Så om vi då kikar på vad en balans till ett sådant urverk kostar så är vi helt plötsligt nere på lite drygt 800kr. Och jag övertygad om att det är samma balans från samma fabrik förutom att den ena är märkt Omega på förpackningen. Så funkar faktiskt denna bransch. Och säkert många andra branscher också för den delen. Så 1800kr eller 800kr? Vad skulle ni ha valt? Jag lät faktiskt ägaren välja. För det är hans pengar det handlar om. Och valet föll på den billigare. Och skall jag vara ärlig, och det hade varit min klocka, så hade jag valt den också. För det måste vara samma balans. Omega och ETA ligger som bekant under samma tak. Båda ägs av The Swatch Group. Och det vore helt otänkbart att de inte tillverkas på samma ställe och i samma maskiner. Och det gäller de flesta flesta urverk där de existerar i flera skepnader. Så behöver ni en del till ett Omega 1120, köp en del till ett ETA 2892-2. Och behöver ni en del till ett Omega 1151 så köp en del för ett ETA 775x beroende vad det är för del ni behöver, osv. Visst, det kan finnas skillnader. Men de är väldigt få.

Så med alla delar rengjorda och ny balans så var det spännande att se hur urverket gick ihopsatt igen. Och visst så visade detta urverk upp sin goda sida igen. Ca 300 i amplitud och minimala avvikelser i olika positioner. För 2892 är faktiskt ett riktigt bra urverk. Och det innebär att ett 1120 inte är sämre. Faktum är att ett Sellita SW300, som är en kopia, också går väldigt bra. All good in the hood.

När klockan kom till mig så var även armbandet trasigt. Det saknade en sprint så det höll inte ihop. Men även det rör som sprinten pressas igenom saknades. För sprintarna sitter inte direkt i länkbitarna. Röret sitter lite löst i själva länkbiten men hålls på plats av den intilliggande länkbiten. Sedan är  sprinten pressad in i röret. Det är så som sprinten sitter kvar på plats. Så om ni börjar märka att era sprintar vill ge sig iväg i länkbitarna så skall ni även byta ut röret så passformen blir som den skall och sprinten hålls på plats ordentligt.

Jag måste nämna en sak till. Denna klocka har sett fukt inuti boetten. Kanske det har berott på en dåligt ditskruvad krona eller tryckventil. Eller så hade packningarna gjort sitt och behövdes bytas ut i ett tidigare skede. Man kan se spår av detta på tavla och visare. Särskilt på visarna. De har fått en beläggning på vissa ställen som inte går att få bort. Jag hittade även lite spår av rost precis innanför tryckventilen. Så det är troligtvis där fukten har kommit in. Jag gjorde även en test av lysmasken och den vekar fortfarande lysa som den skall. 

Så nu är denna klocka och en till på väg tillbaka till ägaren. Den andra var en Tag Heuer Quartz som han skall ge till sin son. Jag fick uppdraget att även korta den länken tillsammans med batteribytet. Men nu är jag som jag är. Så jag plockade ut urverket även på denna klocka och rengjorde boett och länk. Det var inget som ägaren frågade efter. Men jag är som sagt som jag är och har svårt att lämna tillbaka en smutsig klocka. 😊