Denna klocka var tänkt som en julklapp från far till son. Pappan hade köpt och burit klockan någonstans runt 1990. Den blev senare liggandes efter att den slutat fungera. Den visade tydliga tecknen på att drivfjädern var av. Den gick att dra upp i oändlighet utan att det hände något. Så den beställde jag direkt efter att jag fick in klockan. Men ibland hittar jag oförutsägbara problem som man bara ser efter att ha plockat isär urverket. Det innebär att jag måste beställa delar. Och då havererar tidsplanen.

Urverket i denna klocka är ett Lemania 1873. Och Omega 861 är i praktiken samma urverk. Vilket också innebär att prislappen på delar ökar. Lemania och Omega har varit bundisar ända sedan Lemania anslöt sig till SSIH som Omega och Tissot skapade 1930. Lenamina hoppade på tåget 1932. Lemania bidrog med en enorm kunskap och skicklighet på att tillverka kronografer. Jag har skrivit om denna historia innan. Men den tål att upprepas. Hur många gånger som helst faktiskt. 1940 så satte sig Omega och Lemania ned för att ta fram en ny kronograf. 1942 var den klar och fick det något krångliga namnet CHRO 27 C12. Lemania kallade sin version för 2310 och Omega gav det namnet 321. Någon som vet vad som är så speciellt med Omega 321? Jo det är det enda urverket som suttit i en klocka som burits av en människa på månen.

Urverket utvecklades vidare med tiden och Lemania kallade det 1873 medan Omegas hette 861. Här hade man lämnat den äldre tekniken med pelarhjul för att sköta funktionerna i kronografen. Man kallar den ”nya” tekniken för cam shifting och uppfanns av Landeron och hamnade i deras urverk 47 redan 1937. Och som vanligt tänker jag inte ge mig in i diskussionen vilken teknik som är bäst. Däremot var tekniken cam shifting billigare att producera. Och det var en stor grej när Landeron tog fram detta. Och detta är en av orsakerna till att Landeron fullkomligt gödslade marknaden med denna serie av urverk. De tillverkades i över 3,5 miljoner exemplar.

Men åter till detta urverk och denna klocka. Klockan har tagit in fukt någon gång i tiden. Det såg jag redan på tavlan. Och jag hittade rost i urverket. Turligt nog så var det inte några kritiska delar som hade drabbats. Eller rättare sagt. Det hade inte skett på ställen på delarna som var kritiskt. Men det blev lite extra jobb för att få bort detta. Glasfiberborsten är en god hjälpreda till detta. Så vad var det då för problem som jag hittade förutom att drivfjädern var av? Jo timhjulet hade ett par krökta kuggar. Detta har helt klart uppkommit på grund av avsaknad service/smörjning. Det kan dock ha påskyndats av den fukt som kommit in i klockan. Minutröret har en slirfunktion som kickar in när man ställer en klocka. Och här var det trögt. Riktigt trögt. Och vet man inte om vad som kan hända och man bara fortsätter att försöka ställa klockan så händer sådant här. Kuggar kröks eller går av. Och detta kan hända på timhjul, minuthjul, minutrör, mellanhjul, och muffhjul. Denna gång var det timhjulet som gav vika. Lite ovanligt måste jag säga. För det finns hjul i denna kedja som har betydligt skörare kuggar. Ser man dock att något sådant här har hänt så skall man kolla alla hjul som är inblandade i ställmekanismen. Här såg dock resten av dessa delar ok ut.

Jag hittade dock ett hjul till ett bra pris. Men med tanke på vilket urverk det är så blev det lite dyrare. Däremot så var det en del i oöppnad NOS originalförpackning från Omega för ett 861. Och det känns alltid bra. Men jag hade lovat ägaren att göra ett försök med att böja tillbaka kuggarna. Jag hade egentligen noll förhoppning för detta. Risken är mycket stor att de går av i stället. Men det skadar inte att försöka. Delen är ju ändå kass som den är. Och mycket riktigt så gick den ena kuggen av. Så det var bara att vänta på den beställda delen. Så var det dags att sätta ihop urverket igen. Och som vanligt sätter jag först bara ihop så pass mycket så urverket kan gå. Inga delar för kronografen får komma på plats än. Efter en koll på timegraphern och konstaterat att urverket går bra efter sevice så satte jag ihop resten också.

När det gäller boetten så kanske ni har uppmärksammat att det saknas en rider på vridringen vid kl 12. En rider är en del som är ditsatt på själva vridringen för att åstadkomma en markering. De sitter oftast vid kl 12, 3, 6 och 9. Och den vid kl 12 saknas. Dessa sitter fast med en skruv i ytterkant på själva ridern. Ibland kan själva skruven gå av om klockan får sig en smäll på en rider. Men skruvarna kan även lossna på grund av att gänglåsningen inte gör sitt jobb längre. Så får jag in en klocka med denna lösning så skruvar jag alltid ur skruvarna för alla riders och ger dem ny gänglåsning. Men det saknas ju fortfarande en rider. Och de är inte direkt billiga heller. De är oförskämt dyra. De kan gå på upp mot ett par tusenlappar. Och de är ju alla olika markerade så man måste få tag på rätt också. I detta var det vid kl 12 och då är den bara märkt med en punkt. Och inte nog med det. Det måste vara rätt storlek på dem. De skiljer nämligen mellan olika modeller av Breitling. Men tills vidare så får klockan leva vidare utan denna rider. Hittar jag en i framtiden så kommer jag kontakta ägaren och fråga om det är aktuellt.

Klockan blev som sagt inte klar som julklapp till sonen som hade rest hem till Sverige för julfirande från Madrid där han bor numera. Men jag lyckades i alla fall få färdig klockan innan han skulle resa hem igen efter nyår.

Gott Nytt År till er alla!