Jag har länge funderat på att skaffa mig en klocka med alarm. Alltså en mekanisk armbandsklocka med ett mekaniskt alarm. Den mest önskvärda är självklart en Vulcain Cricket. De var ju trots allt först. Och året var 1947 med urverket Vulcain 120. I alla fall med en lösning som fungerade utan att påverka resten av urverket i sig självt. För idéen med alarm i ett urverk härstammar från så tidigt som ca 1910. Men dessa tidiga försök föll inte bra ut. För det handlar ju om relativt kraftiga och rappa vibrationer som inte på något sätt får påverka gången eller skada det övriga urverket. Och sedan var man ju tvungen att hitta en bra lösning för kraften till alarmet. En annan klocka som är en klassiker med alarm som vore kul att ha är Jaeger-LeCoultre Memovox. Så vad blev det? Jo en Poljot från forna Sovjetunionen. 😜 Prislappen var ju självklart en orsak. Men dessutom så är denna faktiskt riktigt snygg.

Så vad innebär då en mekanisk klocka med alarm? För det första så har de oftast två fjäderhus. Ett för gången och ett för alarmet. För det är ju trist om det är samma drivfjäder och alarmet ringer ut. Så var det på de tidiga försöken med urverk med alarm. Då skulle ju klockan stanna helt. Visst, det finns varianter på detta också där alarmet inte kan använda all kraft i den gemensamma drivfjädern. Men den konstruktionen är tveksam. Drivfjädern kommer i alla fall dras ur väldigt mycket och lämna kvar minimal kraft för gången av urverket.

Men hur fungerar då alarmfunktionen och hur låter den? Vi börjar med hur den låter. Och det finns ingen bättre förklaring än vad Vulcain namngav sin modell. Cricket. För det låter typ som en metallisk syrsa. Hur det ljudet uppkommer är genom den del som hastigt slår mot en typ av resonansplatta i urverket eller ett stift som är fäst på insidan av boettlocket. Och i urverket i denna Poljot så är det ett stift på boettlocket. 1942 så tog Robert Ditisheim fram den första prototypen för ett urverk med alarm inom Vulcain. Robert var för övrigt barnbarn till Jacque Ditisheim som startade grunden till företaget Vulcain tillsammans med hans söner Maurice, Gaspard och Aron. Det var Maurice som var pappa till Robert. Robert hade tagit hjälp av en fysiker vid namn Paul Langevin för att lösa akustiken med alarmet. Det var nämligen ett av problemen med de tididiga försöken av andra företag vid 1910 och 1920. De lät alldelesför lite. För man insåg att om de fysika delarna slog för hårt så skulle det påverka eller till och med skada delar i övriga urverket. Och det är här fysikern Paul Langevin kommer in i bild. Han menade på att om en liten syrsa kan föra ett sådant oväsen så den hörs 10-20 meter bort, utan att dö på kuppen, så måste vi kunna lösa detta i en klocka. Och det var här som idéen bakom en resonansplatta föddes.

Att serva en klocka med alarm innebär många fler inblandade delar. Så det innebär självklart mer jobb. Inte så mycket som ett urverk med kronograf. Men ändå markant fler delar. Och det är delar som är utsatta för mer kraft än till exempel löpverket i ett vanligt urverk. Så det gäller att syna delarna noggrant. Här såg dock allt ok ut. Man hade till och med annonserat ut klockan som ”recently serviced”. Men som vanligt så var jag inte så övertygad om detta. Det skall man aldrig vara. För faktum är att det stämmer inte ens i ett fall av tio. Troligtvis mycket färre gånger. Så självklart så plockade jag isär den och servade den ”på nytt”. Och det var som vanligt ett bra beslut. För det var långt ifrån rent i urverket. Tro ALDRIG på en annons som säger att klockan är nyservad. Utan ta höjd för kostnaden för en service också. Men nu hade jag köpt denna klocka från Kropyvnytskyj i Ukraina. Det ligger ungefär mittemellan Kiev och norra gränsen till Krimhalvön. Och jag var inte beredd att börja argumentera med en person i ett krigsdrabbat land. De har tillräckligt med problem i alla fall som det är just nu. Vad som är anmärkningsvärt är dock att det tog inte mer än nio dagar från att jag köpte den till att jag hade den i min hand. Helt fantastiskt.

Klockan gick ju i alla fall när den kom till mig även om orken var låg. Ca 200 i amplitude. Och alarmet fungerade. Och som sagt, det var långt ifrån rent i urverket så någon service har inte denna klocka sett på ett tag. Det såg dock ut som om man hade fyllt på med olja lite här och där. För det var mer än rikligt med olja på vissa ställen medan det var torrt på andra. Man hade även gjort en ritad bock på fjäderhusbryggan jämte lagerbanan för fjäderhuset. Man skulle kunna tänka sig att man tyckte den var ok. Det var den absolut inte. Det fanns ett rejält glapp i lagerbanan. Dålig analys och dåligt utfört av tidigare fixare. Men nu skall det bli andra bullar. Nu skall urververket få sig en riktig service.

Jag tog lite extra tid för att förrengöra lite innan den slutgiltiga rengöringen. Det såg ut att behövas. Och då slipper man svära när den slutliga rengöringen är klar och det inte har blivit riktigt rent på något/några ställen. Några saker kan nämnas som jag gör i en förrengöring. Jag använder kemisk ren bensin och en väldigt mjuk borste. Detta använder jag på verkbotten samt alla bryggor. Sedan använder jag något som kallas pegwood. Det är helt enkelt en träpinne som man vässar till lite. Med den så snurrer jag lite i stenarnas små oljekoppar samt gnuggar lite löst på andra sidan av stenarna. Jag använder även pegwood till de lite större lagerbanorna såsom för fjäderhuset samt fjäderhuset i sig självt. Också detta tillsammans med kemisk ren bensin.

Sedan kollar vi till hjulen och dess tappar. Alltså den del på axeln som går i lagerbanan. Här använder jag något som heter Eveflex. Det är små runda cylindrar av en typ av gummi. De finns i olika grovlek på hur hur de bearbetar materialet. Jag änvänder alltid den finaste varianten här. Och här använder jag änden på dessa cylindrar. Vad man gör är att man borrar in den tunna tappen, som oftast är mindre en tiondel av en millimeter i diameter, i cylindern. Borra in kan låta lite brutalt. För man får vara riktigt försiktig med de sköra tapparna. Jag håller hjulet i vänster hand. Sedan snurrar jag på gummicylindern samtidigt som jag försiktigt för dem samman. Och man skall knappt trycka något. I och med att man snurrar på cylindern så kommer tappen tränga in i gummit. Gör man detta så får man bort eventuell fasttorkad gammal olja och tapparna kommer att bli skinande blanka och minimal friktion på tapparna kommer att erhållas när urverket sedan går. Men man måste även syna själva kuggarna på hjulen. Här kan ibland skräp samlas. Och här använder jag rodico som jag rullar kuggarna i. Rodico är vad man brukar kalla för ”watchmakers play-doh”.

Gör man allt detta och lite till så vet man i alla fall att det inte beror på gammal olja/skräp när urverket sedan går som skit när man väl satt ihop det. Och då kan man koncentrera sig på andra problem/orsaker. Det här kan låta som mycket jobb. Och det är mycket jobb. Men det är vad som krävs för att man få ett så bra slutresultat som möjligt. Och gör man likadant på alla urverk man servar så blir det en rutin. Och jag lovar er att antalet urverk man sätter ihop, och sedan går som skit, kommer att minska avsevärt. Det är värt varenda minut man la ned på att förrengöra ordentligt.

Men nog om detta nu. För nu är det dags att sätta ihop urverket igen. Jag har servat flera urverk med mekaniska alarm förut. Men aldrig en Poljot. Nu är principen i och för sig den samma men det var kul att se hur mycket man hade kikat på andra tillverkare. Och jag kan säga att det var VÄLDIGT mycket. För det här urverket är mer eller mindre en kopia av ett AS 1475 vilket jag haft på min arbetsbänk flera gånger tidigare. Så åter igen så ser man hur lite denna del av världen bryr sig om patent. Man jagade tag på ett intressant objekt och sedan plankade man av det mesta. Och det här är lite roligt. För skojs skull så gav jag ChatGPT en uppgift. För det finns så många nytänkande där ute som menar på att ChatGPT är det enda man behöver för att få fram fakta. För er som inte vet vad ChatGPT är så är det en produkt utvecklad av OpenAI. Microsoft backar dem och äger faktiskt 49% av OpenAI. Så vad jag bad ChatGPT om var foljande. ”Write an essay about the watch movement 2612 made in former Sovjet Union.” Och ingenstans nämnde man att detta urverket i praktiken är en kopia av ett AS 1475. Man kan läsa att man fått ”inspiration” från den Schweiziska klockindustrin men det är det enda. Överskriften löd ”The 2612 Watch Movement: A Soviet-Era Marvel of Horology” Det är nästan skrattretande. Och vidare kan man läsa om hur kreativa man hade varit för att ha tagit fram detta rubusta och innovativa urverk. Jag måste få citera denna text. ”Furthermore, the production of the 2612 movement symbolized the Soviet Union’s growing independence in technological development. Although early Soviet watch designs borrowed heavily from Swiss models, the 2612 represented a shift toward homegrown innovation.” Jo men visst… 😜 Och lite längre ned kan man läsa följande. ”The 2612 watch movement is a shining example of Soviet engineering and its commitment to creating tools that served the needs of everyday life.” Alltså, va f-n?!? Så ni som blint litar på ChatGPT och ser det som en bottenlös brunn av ren fakta. Tänk en gång till. Nej, tänk tio gånger till.

Och där spårade jag ur ordentligt. 😉 Så tillbaka till att sätta ihop urverket. Som vanligt så sätter jag först bara ihop så mycket så att urverket precis bara kan gå. På det sättet sparar man tid om man skulle stöta på problem med gången och får plocka isär det igen för att felsöka. Men om man utfört tester på alla funktionsgrupper separat så minskar risken avsevärt att man blir överraskad och behöver plocka isär urverket igen. Vad jag fick justera utöver rengöring och ny olja var självklart glappet i fjäderhusbryggan. Och även avståndet mellan ruckningsstiften och hur spiralen ligger mellan dem. Urverket visade 250 i amplitude efter service. Inte helt kass på detta urverk. För jag hade sett en sak i mina tester tidigare. Och det var att balanshjulet wobblade lite när det oscillerande. Det här kan bero på flera saker. Antingen är en tapp på balansen sned. Eller så sitter inte balansaxeln korrekt i balanshjulet. Det kan också bero på slitna tappar eller lagerbanor. Men det hade jag inte sett antydan till vid inspektion. Eller så kan det helt enkelt vara så att själva balanshjulet är skevt.

Så efter att ha kollat urverket på timegraphern så var det bara att ta loss balansen igen. Sedan lossade jag balanshjulet från sin brygga. Efter det så krängde jag av spiralen från axeln. Det första jag tittade på var hur nitningen för axeln i hjulet såg ut. Inte för jag tror att någon bemödat sig med att byta en trasig axel på detta urverk. Men man vet aldrig. Så det var bara att ta en titt. Men det såg ok ut i alla fall. Jag hade en gammal Omega inne för inte så länge sedan med ett 30T2PC. Där hade man helt klart misslyckats med nitningen av axeln. Nästa steg är att ta fram balansvågen. Detta av tre skäl. Dels för att se om balanshjulet är i balans. Men även för att se om tapparna är raka eller om hjulet är skevt. Balansvågen ser ut som ett litet skruvstäd. Skillnaden är att ”backarna” är tillverkade av samma material som stenarna i lagerbanor mm i ett urverk. Så de är extremt släta. Man ställer vidden på backarna precis så båda tapparna vilar på dem.

För att se om någon av tapparna är sneda så ger man sedan hjulet en liten puff så det rullar längs backarna. Då ser man enkelt om någon av tapparna är sneda och/eller om hjulet är skevt. Till detta kan man även använda en så kallad krumcirkel. Det är ett verktyg som håller i ändarna på tapparna. Men jag tycker faktiskt denna metoden med balansvågen är bättre. Är tapparna inte sneda så ger man hjulet en lite mindre puff så att det bara rör på sig lite. Typ ett kvarts varv eller så. Om hjulet stannar och vill rulla tillbaka så betyder det att det finns en tung punkt och hjulet är inte i balans. Man väntar då tills hjulet har stannat helt. Och då vet man att den tunga punkten är nedåt. Så här måste man ta bort material på yttre ringen av hjulet. Detta görs fördelaktigt på undersidan av hjulet där det inte syns så lätt. För detta hjul har inga vikter i ytterkant som man kan ta bort material på. Så här använder man ett litet borr och gör gropar på undersidan av ringen. Jag brukar använda ett borr som är 0,3mm. Men är ringen bredare så använder jag ett borr som är 0,5mm. Och för att förtydliga så borrar man inte genom hjulet. Man gör bara små gropar. Oftast räcker det med en. Men om hjulet är riktigt i obalans så kan man få göra fler. Så när man gröpt ur lite material så lägger man på hjulet på vågen igen. Räckte det inte så tar man lite till. För det är bättre att gå försiktigt fram än att råka ta för mycket. Då får man ju ge sig på ringen 180 grader bort. Och det är ju onödigt. Det är ju inte en schweizerost vi försöker skapa. Och inte nog med det. Tar man bort för mycket material så kommer även tyngdpunkten i förhållande till centrum ändras för mycket. Och då vill hjulet snurra snabbare. Så om man bara maler på med urgröpningar så har man helt plötsligt tagit bort så pass mycket material så att justermånen för ruckningen inte räcker till för att få klockan att gå rätt.

Så varför lägger jag ned så här pass mycket arbete på en klocka där det ganska enkelt går att få tag på bättre begagnade delar till? Jo därför att det är kul. Det är mekanik och fysik i minimal skala. Dessutom är ju klockan min så det kan få ta hur lång tid som helst. Så hur gick det då? Jo jag kunde inte se något mer än att hjulet var i obalans. Dock inte så mycket. Men jag fixade det. Den verkliga orsaken var att balanshjulet faktiskt var skevt. Det jag minst hade önskat mig. Det finns sätt att få det lite bättre i alla fall. Men det är svårt att få det perfekt igen. Och att jag hade balanserat upp balanshjulet gjorde i alla fall att jag fick ned delta i 5 positioner till 45 sekunder mot 120 som det var innan. Och tills jag får tag på en annan balans så tänker jag nöja mig med. Jag vill bära klockan och det är nu! 😉 Jag bytte även glaset. Inte för att det var sprucket eller väldigt repigt. Utan faktiskt för det var så dålig kvalité på själva materialet. Man såg ojämnheterna i glaset när man tittade lite närmare. Och eftersom jag hade ett passande glas hemma så var valet enkelt.

Så nu har jag äntligen en mekanisk klocka med alarm. Och den är snygg. Den är faktiskt väldigt snygg.