Historien bakom Movado började i La Chaux-de-Fonds i västra Schweiz bara några stenkast från franska gränsen. Blott 19-åriga Achilles Ditesheim hade nyligen avslutat sina urmakarstudier. 1881 så anställer han nästan omgående sex stycken urmakare till sitt företag. Och här går det fort. 1897 så hade han redan 80 anställda. 1905 så döpte han om sitt företag till Movado. Ett ord som på Esperanto betyder rörelse. Och med lite fri översättning ville man att det skulle betyda ”alltid i rörelse”. Och här syftade man inte bara på en klocka som går. Utan även på hela företaget. Man skulle alltid försöka förnya sig. Och med över 100 patent och 200 utmärkelser internationellt så är det bara att konstatera att man höll vad man lovade. Ett av de mest viktiga patenten var Polypan, eller patent 60360 från 1912-06-07. Det var en klocka som var skapad som en båge för att den skulle bli så ergonomisk som möjligt. Och det var faktiskt inte bara boetten som var böjd. Även urverket var det. Googla Movado Polypan för att se hur den såg ut. 1948 så hade företaget växt till 300 anställda.

Den här klockan har varit hos mig lite övertid. När jag först hade servat den så fick jag lite dålig amplitud. Men som alltid så ökar den när oljan fått gå till sig. Så jag kände ingen oro över det. Men efter ett par dagar så hade faktiskt amplituden sjunkit. Det är extremt ovanligt och tyder på att det är något annat problem med i spelet. Och det var inte något fiber som hade letat sig in i urverket. Men samtidigt så kom jag på att jag inte mätt upp drivfjädern som satt i. Jag hade bara återanvänt den för den såg bra ut i formen. Så jag lyfte på fjäderhusbryggan och öppnade upp fjäderhuset och mätte upp drivfjädern. Och mycket riktigt så var den alldeles för klen. Den som satt i var 0,10mm tjock och den skall vara 0,12mm. Så det var ordentligt fel. För tjockleken på drivfjädern är det som som påverkar mest när det gäller kraften. Så det var bara att beställa en ny med rätt mått. Urverket är för övrigt ett Movado 1105.

Under tiden som jag väntade på den nya drivfjädern så gick jag igenom löpverket, haken och balansen igen. För det förklarar fortfarande inte varför amplituden sjönk efter ett par dagar. Och visst fanns det lite att ge på när det gäller höjdluft. Men inte exceptionellt mycket. Men då och då råkar man ut för ett urverk som är lite extra känsligt för höjdluften. De lagerbanor som jag gav mig på där det var lite mer glapp var inte mindre än på fyra ställen. Andra hjulet, fjärde hjulet (sekundhjulet), gånghjulet och haken. Och vi pratar om en eller två hundradels millimetrar här. För att flytta lagerbanorna i verkbotten eller bryggorna så använder man sig av ett verktyg som kallas för Horia. Man trycker på lagerbanorna med hjälp av en gängad del. Och sedan läser man av på en skala.

När den nya fjädern dök upp visade det sig att det inre varvet hade alldeles för stor diameter. Det skilde faktiskt förhållandevis mycket. Jag hade nog kunnat klämma in två kärnor jämte varandra här. Men så är det ibland. Originalfjädrarna tillverkas inte och man beställer en som stämmer med höjd, tjocklek och längd. Några andra mått anges egentligen inte. Så vad gör man då? Jo man måste ju självklart minska diametern på det inre varvet på fjädern. Och det är inte bara att nypa till om det inte varvet. Då kommer den högst troligt gå av. Man kan ha tur att lyckas om det bara är lite som behövs. Men det är inte värt risken att den går av. Så vad man behöver göra är att man värmer lite på fjädern. Och här vill jag påpeka att det är inte bara att värma på. Blir det för varmt så tappar materialet sina egenskaper för mycket. Så en beprövad metod som jag även använder mig av är att värma upp den med en lödkolv som man kan ställa temperaturen på. Man värmer upp lödkolven till ca 250 grader. Sedan trär man på det inre varvet av fjädern på lödkolvens spets. Sedan är det bara att vänta på att den del av fjädern som ligger mot spetsen på lödolven börjar ändra färg. En mellanbrun färg brukar bli bra. Den skall inte börja bli blå. Då är det för varmt. Sedan använder man sig av en liten rundtång och en lite bredare korntång och formar det inre varvet på drivfjädern med hjälp av korntången och rundtången. Och detta måste ske hyfsat snabbt så inte drivfjädern blir för kall. Då får man värma upp den igen.

Och med all höjsluft justerad till det minimala och den nya drivfjädern var på plats samt avmagnitiserat urverket igen så var det äntligen dags att testa urverket igen. För att avmagnitisera är väldigt viktigt. Man kan få väldigt konstiga symptom om magnetism är inblandat. Och pang, straxt under 300 i amplitud direkt med verksidan upp. Men så vände jag på urverket så den hade tavla upp. Då sjönk amplituden till 250. Och det är ganska rejäl skillnad mellan verksidan upp och tavla upp. Det här kan bero på flera orsaker. Men jag hade fixat höjdluften samt tidigare kollat så spiralen andades fritt i alla lägen. Detta urverk har ju stötdämpning på balansen med hjälp av incabloc. Så här har vi motstenar ovanpå lagerbanorna på båda sidorna. Men även gånghjulet har en motsten på tavelsidan. Men det är som sagt på tavelsidan så det skall inte påverka tavla upp. Då ligger ju axeln på hjulet mot stenen i verkbryggan.

Så jag tog loss balansen igen. Och jag delade balansen från sin brygga så jag kunde inspektera tapparna ordentligt igen. Och kanske såg jag en lite udda reflektion på den tappen som går mot stenarna i balansbrygga. Så jag polerade den lite mer än vad jag normalt gör. När man håller på med så här mycket med felsökande och lyft på bryggor och lyft bort hjul så måste man faktiskt rengöra allt igen. För jag hade faktiskt bort verkbryggan och kollade alla hjul igen här också. Och det beror på att oljan flyttat på sig i lagerbanor och på tapparna. För här förlitar man sig på kapilärkraften för att oljan skall hållas på plats. Och lyfter man på en brygga och tar bort ett hjul så haverar man detta. Det har liksom blivit en ”disturbance in the force”. Så det är bara att börja om. Nu behöver man inte rengöra lika grundligt som från början. Man vill ju bara ha bort den olja man nyligen applicerat. Men ändå. Det är ett extrajobb.

Och med allt på plats igen och lagerbanorna fått ny olja så var det dags för en test igen. Och mitt ingrepp på tappen visade väldigt gott resultat. Jag hade nästan ingen skillnad i amplitud mellan verksida upp och tavelaida upp. Dessutom gick urverket väldigt bra i olika positioner. Jag fick ca 15 sekunder i delta. Och det är här som endorfinerna kickar in. När man till slut ser goda resultat på de extrajobb man har utfört. Det är en obeskrivlig känsla. För att jaga problem kan ibland vara en riktig känga i de nedre regionerna.

Och för att avsluta vill jag bara nämna hur galet snygg jag tycker denna klocka är. Den rena tavlan med bara logga och namn. Ingen annan ointressant text. De simpla men snygga indexen. Samma med visarna. Och för att inte tala om formen på boetten. Bandhornen är fantastiskt snygga. Ägaren till klockan har ärvt den från sin farfar som fick den för mångårig tjänst. Och eftersom klockan kom till mig utan band så var jag tvungen att sätta dit ett eget för slutbilden.