Och nu är vi här igen. Ett märke som jag tror att jag inte har skrivit om tidigare. Jag har haft en Zodiac. Det var en Glourious. Men den gav jag faktiskt bort till en en riktigt god vän som är urmakare. Jag retade mig lite på att han aldrig bar klocka. Och någon gång sa han att han kunde tänka sig en vintage Zodiac eller Eterna. Så valet blev enkelt. Nästa gång vi träffades så tog jag fram min Zodiac ur väskan och gav honom den med orden ”nu har du ingen orsak till att inte bära klocka längre”. Och faktum är att han burit den sedan dess. 😊
1882 så så satte Artiste Calame upp sin verkstad som senare skulle leda till Zodiacs historia. Artiste var en andra generationens urmakare i sin familj. 1908 så registrerades namnet Zodiac av Artistes son Louise som vid den här tiden hade tagit över ledarhjälmen för företaget. Namnet användes första gången på ett väldigt tunnt fickur som hette Zodiac Triumph. Jag hoppas den inte läckte lika mycket olja som den engelska motorcykeln med samma namn. 😉 Första världskriget var en punkt som drev marknaden mot armbandsur. Så även för Zodiac. Man var bland annat väldigt tidiga med automatiskt uppdragna urverk. Man var även tidig med en lösning för ett stötdämpat balanshjul. 1937 kom man även ut med att armbandsur med hela åtta dagars gångreserv. Vad man nu skall ha det till? Jag kan förstå att en väggklocka eller bordsklocka kan ha det. Men ett armbandsur?
Vi tar nu ett kliv till 1953 då den första Sea Wolf dök upp (eller dök ned?). För det var du faktiskt en klocka som riktar sig mot dykare. Och det visade sig att militären skulle bli en stor användare. Den var 34mm i diameter vilket i dagens mått är ganska litet. Särskilt för en dykare. Men jag gillar den här storleken. 34-36mm är perfekt tycker jag. Sedan blir det för blaffigt och pråligt. Förlåt till alla er som går omkring med 42mm på armen. Men det är helt enkelt inte min stil. Den första Sea Wolf klarade ett djup på 100 meter. Det var automatiskt uppdraget och baserade sig på ett urverk från AS. På grund av sitt relativt humana pris så blev den väldigt populär bland soldater och sjömän.
Men nu till denna klocka. Den bör vara från mitten av 60-talet. Urverket är ett Zodiac 70 som även det är baserat på ett urverk från AS. Ägaren köpte den för ett tiotal år sedan. Men eftersom han insåg att tavlan var ommålad samt att den inte gick så bra så blev den inte använd så mycket. Så jag fick uppdraget att serva den. Ägaren hade även lyckats jaga tag på en orörd original urtavla. För att citera honom när jag fick uppdraget. ”En tråkig sak med klockan var att tavlan var restaurerad, vilket jag haft svårt att förlika mig med.” Och när jag skickade en bild på klockan när jag var klar och hade bytt urtavla och sekundvisare sa han så här. ”Skall bli härligt att bära klockan med en originaltavla.” Sug i er detta alla ni som vill att en gammal klocka skall se ny ut. Enligt min åsikt så har ni inte fattat grejen med vintage klockor. 😉 All heder åt ägaren till denna klocka. Han tänker precis som jag gör. Det handlar om historian bakom en klocka. Vad den har varit med om. Visst, nu bytte vi urtavla till en från en annan klocka. Men den har åtminstone inte råkat ut för någon pajas som försökt måla om den. Den tavlan som jag bytte till var sliten. Men framför allt smutsig. Och smuts tycker jag är helt ok att ta bort. Den var riktigt grisig med stora fingeravtryck på. De bör man försöka ta bort. Men man får vara väldigt försiktig. Jag använder i de flesta fall fingervarmt destillerat vatten och små svabbar. Och även då får man vara försiktig. Det tog mig ca en halvtimme att få den så pass ren som jag vågade ta mig an. Tyvärr tog jag ingen bild på tavlan innan jag började. Ibland blir man lite för ivrig att påbörja ett jobb.
I övrigt så var det en ganska normal service om än att urverket var överoljat. Det syns på några bilder. Det enda var att detta urverk hade ett fjäderhus som hade texten ”do not open” på sig. Man hade ibland en idé om att om fjädern skulle bytas så bytte man helt enkelt hela fjäderhuset. Man mer eller mindre nitade ihop locket med huset för att det inte skulle öppnas. Öppnade man ändå så fick man problem att få locket att sitta på plats igen. Visst, det går att få till det igen. Men det är inte riktigt medgörligt. Så var fjädern intakt så var det bara att köra vidare. Och eftersom fjädern var hel så rengjorde jag bara tapparna på kärnan och hoppades på det bästa. Och här föll det valet rätt. Urverket presterar riktigt bra efter service.
Det här har varit ett riktigt kul projekt. Sea Wolf är lite av en ikonisk klocka. Det syns att det här exemplaret har används flitigt och har varit med om en hel del. Precis som en vintage klocka skall förväntas ha varit.
