Jag vill börja med att säga att denna design på boett inte direkt faller mig i smaken. Typiskt 70-tal. För på 70-talet hände något. Jag brukar skämtsamt säga att 70-talet för klockor är detsamma som 90-talet för musiken. Vad f-n hände här egentligen? Men jag vet många som gillar denna stil. Och det får de gärna göra. Det är kul med många åsikter och tycken. Men för mig är det 40-50-60-talet som gäller.
Jag fick frågan av en bekant om jag hade någon mekanisk gammal klocka liggande. Och det har jag ju. Men sedan fick jag veta att den var menad som studentpresent så det får ju inte vara vilken alldaglig klocka som helst. Även fast den har lite av dykarstil så har jag svårt att se att någon runt 20 år skulle tycka detta är kul. Det hölls på att köpa en ny quartzklocka och pappan fick panik. ”I det här huset bär vi mekaniska klockor!” Skämt å sido. Denna klocka är dessutom väldigt välanvänd och sliten i det yttre. Men man skall som sagt inte tänka andras tankar. Så jag tog tag i den i alla fall. Det här är faktiskt en av de få klockor som jag kan tänka mig att polera det yttre. Boetten kan redan vara sönderpolerad. För linjerna stämmer inte riktigt längre. De få linjer som faktiskt finns vill säga. För mycket har väldigt runda kanter. Men vi får se hur det blir med det. Jag gillar som sagt inte att polera boetter och länkar.
Urverket i denna är ett ETA 2772. Det gick men var i rätt stort behov av service. ETA har gjort så otroligt mycket urverk genom tiden. Och gör de fortfarande. Skall man kika lite på historien så får man gå tillbaka till 1856 för att hitta ursprunget. För då startade Urs Schild och Dr. Joseph Girard ett företag i Grenchen som tillverkade urverk. Grenchen ligger i Schweiz ca tre mil norr om Bern. Detta företag skulle senare få namnet Eterna. Detta företag splittrades 76 år senare, 1932, i två företag. Etarna och ETA. Eterna riktade in sig på att tillverka hela klockor medan ETA gjorde urverk.
Men vi hoppar tillbaka några år. För 1926 så gick A. Schild AG (AS), Adolphe Michel SA (AMSA) och Fabrique d’ Horlogerie de Fontainemelon (FHF) ihop och skapade Ebauches SA. Namnet kommer från franskans ébauche och betyder förslag. Alltså en grund till ett urverk i detta fall. Det var företag som tillverkade halvfabrikat av urverk som sedan såldes till andra företag som tillverkade klockor. Detta var stor sak på denna tid. Och den började faktiskt lite kaotisk. Det fanns urmakare runt varje hörn på denna tid. Det var därför så många företag började gå ihop. För att skapa ordning men även försöka ta en större del av marknaden så klart. Och jag skall nämna att när jag använder termen ”gick ihop” så menar jag inte alltid att det blev ett företag. Det var mer ett konsortium där man samarbetade. 1931 så bildades ASUAG. Ebauches SA var den största bidragaren tillsammans med flera andra företag. Och året efter så gick Eterna med. Men det var här man splittrade företaget delades upp. Etarna SA och ETA SA Fabriques d’Ebauches. Och här börjar den riktiga och stora succén med namnet ETA.
Man kan prata mycket om samarbeten, företag som gick ihop och en bransch i lite av ett kaotiskt stadie. Men ETA har alltid inriktat sig på att leverera bra urverk. Även om man i praktiken massproducerade urverk. Så när jag får en klocka med ett urverk från ETA så vet jag att förutsättningarna finns där för ett gott resultat efter service. Visst, ibland får man byta ut delar som blivit slitna. Det händer på alla urverk oavsett tillvekare. Och jag menar ALLA. Det finns fortfarande ingen som uppfunnit evighetsmaskinen. 😉
Så tillbaka till denna klocka. Ja vad skall man säga. Efter service så går den exemplariskt. Faktiskt bättre än exemplariskt. Urverket går faktiskt otroligt bra. Urverket 2772 tillverkades mellan 1969 och 1982 enligt uppgift. Och denna klocka har ju som sagt tydliga drag av 70-talet. Men om den passar som studentpresent till en yngling tvekar jag fortfarande på. För jag fick veta senare att han gillar mycket som har med Japan att göra. Så det skulle nog passa bättre med en Seiko. Kanske en dykare eller kronograf.
Så vad skall jag göra med den här? Jag satte på ett blått armband för att gå i urtavlans nyans. Och från början hade jag ställt in mig på att byta glaset. Det var ju i väldigt dåligt skick. Men glaset är tjockt och dessutom så satt föestoringsögat för datumet på undersidan. Så frestelsen för att gå all in på ovansidan blev för stor. Dags för en rejäl skopa av elbow grease som man säger over there. Och det blev så pass mycket putsasande så jag kände av det ordentligt. Men nu ser man ju faktiskt urtavlan ordentligt. Kanske jag ger glaset en omgång till när musklerna återhämtat sig. Och vem vet. Kanske jag kommer bära den ibland för att den går så otroligt bra. Kanske jag till och med kan lära mig att gilla en och annan 70-talare.
Men bara kanske…
