Nu tindrar det i ögonen! Det ligger nämligen en Omega på arbetsbordet igen. Men också för att den tillhör en mycket god vän. Hon har fått klockan på samma sätt som jag fått min Omega. Genom att hon har ärvt den. Den har tillhört hennes farfar och sedan sin pappa. Hennes farfar fick den 1968 för 25-årig tjänst hos sin arbetsgivare.
Det är en Omega Genève med urverket Omega 601. Och serienumret på urverket kan datera den till just 1968. Samma som det står inristat på boetten. Den är generellt i mycket gott skick. Till och med glaset är inte så dåligt. Och det är bra det. Det är nämligen ett Omega original. Det ser man på den lilla loggan som är etsad på undersidan av glaset. Men visst, det är inte felfritt. Så lite putsande blir det. Vad som inte är original är dock kronan. Där saknas nämligen loggan. Den är även lite för stor så den är helt klart bytt någon gång. Den snuddar kanten på boetten och det skall den absolut inte göra. Så här kickar mitt ordningssinne in. Jag jagade helt enkelt upp en Omegakrona som är något mindre och passar bättre (pssst, men säg inget för det skall bli en överraskning 
). Jag fick även byta bommen som kronan sitter på. Den blev nämligen aaaningen för kort med den nya kronan. Men sådana hade jag hemma till det här urverket så det var inget problem. Det saknades även en urtavelsbricka. Det är en liten tunn fjäderbricka som ligger mellan urtavlan och timhjulet. Eftersom urtavlor ofta är lite buktade så ligger den där för att timhjulet inte skall resa sig på sin axel. Sådana brickor har jag dock massor av så det var heller inget problem att ersätta med en ny.
Förövrigt så gav den mig inga direkta mothugg. Servicen gick väldigt smidigt. Inget som var särskilt slitet. Fjädern var någorlunda pigg. Så efter en rengöring och ny olja så går den som en Omega skall igen. Även fast den är över 50 år.
Så varför gillar jag Omega så mycket? Är det för jag själv fick ärva en efter min pappa? Nej, det är inte hela sanningen i alla fall. Omegor har stil. De är snygga utan att krångla till det. Jag har svårt för onödigt ”bling”. Man brukar prata om ”dress watches”. Klockor som är riktigt snygga utan att sticka ut för mycket och passar till finkostymen som man bär till en trevlig bjudning. Omega är experter på dress watches. Större delen av deras modeller genom tiden skulle till exempel passa utmärkt på Nobelmiddagen. Men samtidigt är de inte för utmärkande utan att man kan använda dem till vardags utan att se fånigt tillgjord ut. Jag fick frågan om jag även kunde se om jag hittade något nytt passande armband. Det gamla bruna började se lite slitet ut. Jag plockade upp några i helgen för det är alltid bra att ha liggande. Det fick bli ett slätt svart med en diskret söm. Och WOW! Snacka om dress watch.
Jag vet att min kompis har burit den lite efter det att hon ärvde den. Även fast det egentligen är en herrklocka. Och det tycker jag är härligt! Den passar lika bra på en tjejarm som på en killarm. Och nu när den går ordentligt igen så hoppas jag att hon bär den lite oftare. Min pappas Omega sitter ofta på min arm. Och min mammas fickur som hon ärvde ligger alltid på mitt nattduksbord och håller mig trygg när jag sover. Det är ju ett underbart sätt att minnas sina bortgångna.
