Zenith armbandsur, och ett snyggt sådant. Klockan tillhör samma nära vän som äger fickuret jag skrev om i mitt förra inlägg.
Serienumret på urverket daterar den till slutet av 60-talet och det är ett Zenith 2532C. Bokstaven C markerar att den har datum. Urtavlan är i gott skick. Glaset behöver dock lite hjälp.
Servicemässigt så var den ganska smutsig i urverket på några ställen. Den stannade ibland men det var ett enkelt problem. Minutvisaren snuddade indexen och det räckte för att den skulle stanna ibland. Indexen är de som markerar intervallen på urtavlan. Så det blev att justera visaren lite. Urverket var också överoljat som syns på en av bildena. Det var olja på många ställen där det inte skall vara någon olja alls.
Utöver det så hade urverket ett större problem. Lagerbanan för axeln till fjäderhuset var ordentligt sliten. Man kan tydligt se glappet i videon jag bifogat i första kommentaren. Slitaget befinner sig i bryggan för fjäderhuset. Har man för mycket glapp här så tappar man kraft från fjädern och urverket får sämre ork. Det kan faktiskt vara så att det glappar så mycket att fjäderhuset tar i något annat hjul när det vickar. Men det här går faktiskt att korrigera, med hammare 
. I detta fall så hade inte gått så långt så att hålet fått en oval form, och då är det enklare. Då kan man nämligen vara säker på att centrum för hålet inte har förskjutits i sidled. Så hur gör man för att fixa detta? Om bryggan har en bussning så kan man pressa ur den och sätta dit en ny. Men man kan också förflytta lite material för att göra det slitna hålet mindre. Man använder då två don som har något rundade ändar. Sedan sätter man dit sin del mellan donen och knackar lite försiktigt. Man strävar i detta moment att göra hålet aaaningen för litet. Sedan använder man en så kallad broach. Den ser ut som en rundfil med en väldigt liten stigning på diametern samt att den inte har några räfflor. Med denna trycker man tillbaka hålets storlek så att axeln passar igen. Lite åt gången så att det inte blir för mycket. Sagt och gjort. Nu passar axeln perfekt igen och glappet är borta.
Nu har detta urverk lite dålig ork ändå. Men ändå inte alarmerande. Det beror på att det satt fel fjäder i den som var lite för klen. Men det får bli vid nästa servicetillfälle. För jag hade ingen fjäder med de rätta måtten och klockan går faktiskt bra ändå.
För det slutliga fotot så klädde jag klockan med ett snyggt mörkbrunt läderarmband. Jag har nämligen lite svårt för de där metallarmbanden med stretch som klockan hade. Visst, de är praktiska när man skall ta på och av klockan. Samt att kunna skjuta upp den en bit på armen när man tvättar händerna. Men här tyckte jag ett läderarmband passade bättre.
