Och jag måste börja med att be om ursäkt för de uteblivna bilderna på momenten jag utfört på denna klocka denna gång. Jag tänkte inte från början att skriva ett inlägg om detta eftersom jag skrivit om klockan innan. Men nu blev resultatet riktigt bra och då var jag bara tvungen. Men jag kan trösta er att det kommer ett inlägg om en klocka där jag utfört liknande moment senare. Då lovar jag att det blir bilder på det.
Jag har som sagt gjort ett inlägg om denna klocka innan då jag fick tag på den. Det var genom en deal med en av dem som lämnar in klockor hos mig. Den gick dåligt och kronografdelen fungerade inte som den skulle. Start/stopp/nollställningen ville inte fungera korrekt. Så den fick sig en välbehövlig service. Den var ordentligt smutsig i urverket och all olja var kruttorr. Jag upptäckte även att två skruvar hade bytt plats i kronografverket. Det var för övrigt därför knapparna till kronografen inte fungerade som de skulle.
Som ni ser har klockan inget namn på urtavlan. Och det kan man se ibland på äldre klockor. Men jag har mina misstankar att det kan vara en klocka från grupperingen Chronograph Suisse eller kanske upptakten till detta. Jag väljer att kalla det en gruppering även fast det var ett eget märke som uppstod tidigt 40-tal. Men man involverade många oberoende urmakare och även juvelerare utöver kända tillverkare. För det är ju ofta så att en klocka inte innehåller delar från en och samma tillverkare. Målet var i alla fall att leverera kronografer med en något bättre prisbild. Men en sak man inte tummade på var kvalitén på urverken. Urverk som förekom var bland annat Landeron 48, Venus 170 och Valjoux 92. Alla väldigt stora inom kronografer. Min klocka innehåller för övrigt att Landeron 48. Det fanns väldigt många olika varianter på utseende på klockor inom Chronograph Suisse. Ofta handlade det om varianter på urtavlor och visare. Men även boetter. På urtavlorna kunde man ibland se namnet Chonograph Suisse tillsammans med det företag som sammanställde klockan. Om min klocka nu har någon anknytning till Chonograph Suisse eller inte bryr jag mig inte om. För mig är det en ädelsten med många attribut som pekar på det. Och om man ser på Chronograph Suisse lite mer objektivt. Kanske man skall se det mer som ett koncept än ett märke. Och för att marknadsföra dessa klockor så kunde man ofta hitta dem i små butiker för turister. Även på flygplatser i liknande butiker kunde man hitta dem jämte chokladkartonger och parfymflaskor. Och då fick man ändå en klocka med ett riktigt kvalitativt urverk inuti. Och här ser man verkligen vad som har hänt genom tiden. Idag hittar man endast klockor i sådana butiker som har enkla quartzverk från Kina där arbetaren fått extremt låg lön för sitt jobb.
Nu är det inte mer än ett år sedan jag servade denna klocka. Men när fjädern för spärrhaken (click) gick sönder för några månader sedan så blev klockan liggande i min privata hög ”att göra”. Nu har jag väldigt mycket att göra med andras klockor som jag får in som skall servas. Så den här högen får inte tillräckligt med uppmärksamhet. Men eftersom det här är en av mina absoluta favoritklockor så kände jag att två månader var nog utan att jag hade kunnat bära den. Så den fick lite prio. På ett ”normalt” urverk så är det ganska lätt att komma åt denna fjäder. Den sitter då direkt under spärrhjulet och man behöver bara lyfta på detta hjul så kommer man åt den. Men inte här. Nu handlar det om ett gammalt kronografverk från 40-talet. Och då hittar man oftast spärrhjul, kronhjul samt spärrhake med sin fjäder under en större brygga. Så för att komma åt den får man först ta loss det mesta av delarna för kronografen samt lyfta på bryggan. Och då har man plockat isär över hälften av urverket. Urverket är som sagt ett Landeron 48. En legendar inom kronografer vid denna tid. Det tillverkades ca 3,5 miljoner exemplar av denna familj av urverk när det begav sig.
I det här läget så beslutade jag mig faktiskt att serva om hela urverket. Dels för att när något har brustit, som denna fjäder, så finns risken att flisor har lossnat vid brottet och gett sig ut i urverket. Men också för att när jag hade servat den tidigare så såg jag att den avvek ca 45 sekunder mellan olika positioner. Man brukar kalla det för delta. Alltså den största skillnaden på gången mellan olika positioner. Nu är detta inte alarmerande på ett 80 år gammalt urverk. Men självklart så retade det mig lite. Men eftersom jag verkligen ville börja använda den så kände jag att jag jag kunde leva med detta ett tag innan jag tog tag i det. Och eftersom det handlar om hur den går i olika positioner så betyder inte det att den går 45 sekunder fel per dygn. Det här jämnas ju ut när du bär den. Men det genomsnittliga resultatet blir inte likadant beroende på vem som bär den. Sitter du vid ett skrivbord och jobbar med ett tangentbord hela dagarna så kommer klockan ha mycket tid med tavla upp. Men har du ett stående jobb så kommer kanske krona ned vara vanligast. Och för mig som sitter mycket vid min arbetsbänk så blir 12 ned vanligast. Och det här är det mest vanliga positionerna när man bär en klocka. Tavla upp, krona ned och 12 ned (eller barhäng som jag brukar kalla det). Visst, det finns självklart andra yrken och aktiviteter som ger mer tid för andra positioner. Någon som jobbar med innertak till exempel. Då blir det mycket krona upp i stället. Eller någon som bär klockan på höger hand och har ett stående jobb. Då blir det också mycket krona upp. Men nu har jag ju koll på hur jag beter mig under dagen. Så jag kunde justera gången så klockan passade min rytm. Och i praktiken så avvek den med max 10 sekunder per dygn. Men nu är jag som jag är. Jag vet att delta är ca 45 sekunder och det retade mig. Jag har under det senaste året hela tiden tänkt att ta tag i detta. Men… Så när fjädern till spärrhaken gick sönder så gav det mig en spark i baken att en gång för alla ta tag i gången också. Och för att klargöra så är de följande momenten inget som ingår i en vanlig service där urverket tas isär, rengörs, sätts ihop med oljas enligt alla konster regler samt ruckas. Det jag även gjort med denna klocka är tidsödande och arbete på djupare nivå.
Så vad kan orsaka att gången på ett urverk påverkas av en klockas position? Ja det kan vara mycket. Ofta har det att göra med balansen. Men det kan vara slitage på lagerbanor och tappar för verkhjulen också. Men jag började med balansen. Det heter ju inte balans för intet. Den måste nämligen ha perfekt balans. Annars går inte urverket som det skall. För att undersöka detta så måste man ta loss balansen från sin brygga. Och man måste även ta bort balansfjädern från sin axel. Kvar har man då balanshjulet med sin axel samt plattformen med gångstenen. Då tar man fram sin trogna balansvåg. Det här momentet går nämligen inte att utföra utan den. Verktyget ser lite ut som ett minimalt skruvstäd. Och det som man kan likna med backarna på ett sådant är här gjorde av samma hårda och fina material som stenarna i ett urverk. Artificiellt tillverkade rubiner. De har en extremt jämn yta på balansvågen. Man anpassar avståndet mellan dessa ytor så tapparna precis kan ligga på dem. Vågen har även ett vattenpass så men vet att man har en våg i våg. 😉 Sedan ger man balanshjulet en ytterst liten knuff av något. Det kan vara med luft från blåstutan, men även med något så pass smått som ett strå från en pensel. Och då menar jag verkligen ett enda strå. Och när balanshjulet precis är på väg att stanna så skall man vara uppmärksam. Om det stannar och börjar rulla fram och tillbaka lite så är hjulet inte i balans. Och så var det här.
När hjulet väl har stannat så vet man att den tyngsta punkten är nedåt. Så vad gör man då för att korrigera detta? Vissa balanshjul har små vikter som man kan skruva på så de ändrar tyngdpunkten för hjulet. Men här måste man vara försiktig. Visa av dessa vikter är inte till för att skruva på för detta ändamål. De inskruvade i botten för att de skall sitta fast ordentligt. Andra balanshjul har inga vikter alls. Och i dessa två varianter finns det två sätt att gå till väga. Om man tittar på undersidan av ett balanshjul så ser man ofta små runda cirklar. Som om man tagit ett litet borr och gjort en liten urgröpning. Det här är oftast viktkompensationer gjorda hos tillverkaren. Man tar bort lite material på undersidan av balansen där det inte syns. Det här är en metod som man själv kan använda. Och det är den enda metoden där balanshjul inte har några vikter. Den andra metoden är att man filar bort lite material på den vikt som har hamnat nedåt när man rullade balanshjulet på vågen. Och det var den metoden som jag valde här eftersom balanshjulet har vikter. Men om hjulet inte stannar med en av vikterna exakt nedåt. Hur gör man då? Jo då får an ge sig på två vikter. Lite mer på den som är närmast rakt ned och lite mindre på den som är lite längre bort. Och som ni kanske förstår så träffar man oftast inte rätt vid första försöket. Jag skulle nog kunna säga aldrig. Så det krävs ett antal försök innan det blir rätt. Och när det väl visar sig att balanshjulet rullar extremt väl på vågen så kan man känna sig nöjd. Då är det dags att tycka dit balansfjädern igen och sätta fast balansen vid sin brygga.
Men att balansen inte är i balans är inte det enda som kan påverka gången i olika positioner. Självklart så skall balansfjädern vara vågrätt och vara i gott skick för övrigt. Lagerbanorna skall även de vara i gott skick. Alltså de inblandade stenarna för detta. Men det tänker jag inte ta upp här. För detta var ok på min klocka. Men vad som även kan påverka när det gäller balansen är avståndet och skicket på de så kallade ruckningsstiften och hur balansfjädern ligger mellan dessa. De skall vara helt parallella och raka. Är de inte de så kommer man se olika resultat i olika positioner. För balansfjädern är så pass tunn så den kan röra på sig lite med hjälp av tyngdlagen. Ruckningsstiftens uppgift är att kontrollera den verkande längden på balansfjädern. Ju längre denna verkande längd är destå långsammare går klockan och tvärt om. Så om stiften inte är helt parallella så har man olika avstånd mellan stiften på olika nivåer. Det här ses tydligast mellan positionerna tavla upp och tavla ned. Men balansfjädern skall även ligga precis i mitten mellan stiften när balansen är i dödläge. Alltså när det inte finns någon kraft från drivfjädern. Är den inte det så ser man större avvikelser mellan vågrät och lodrät position på urverket.
Så med allt detta korrigerat på mitt urverk så kom jag ned på ett delta på ca 10 sekunder. Och det är väldigt bra på ett 80 år gammalt urverk. Det här resulterade i att när jag justerade urverkets gång efter mina normala rörelser under ett dygn samt när den ligger stilla på natten med tavla upp så avviker klockan endast med ett par sekunder i genomsnitt på ett dygn. Jag kan faktiskt inte vara mer nöjd. Fantastiskt resultat. Men inte utan att det tagit en hel del extra tid utöver att ”bara” rengöra alla delar och olja dem igen. Men det var det värt. Att ha en klocka som är så vär gammal och går så här pass bra är en fantastisk känsla. De visste vad de gjorde på den här tiden. En mekanisk manick som har kämpat sig genom tiden i ca 80 år och förfarande står rakryggad med lite kärlek på vägen. Oslagbart. ❤️
Och visst har klockan tydliga spår av tidens tand. Guldplätteringen på boetten är avskavd på flera ställen så mässingen syns. Även tavlan visar att den har varit med länge. Men är det inte det här som är charmen med en gammal klocka? Den visar upp sig med alla spår av att den har används väl. Och den är enligt mig lika vacker som den var när den var ny. Bara lite mer åldrad och fylld med erfarenhet. Precis som när vi själva blir äldre.
