Det är inte så ofta man stöter på en gammal kronometercertifierad Certina. Det här är faktiskt första gången för mig vilket är jättekul. För jag gillar verkligen Certina. Den är för övrigt i riktigt gott yttre skick. Urverket i den är ett Certina 25-651. Och tillsammans med 25-65 så var det bara 8821 stycken av dem som var kronometercertifierade mellan åren 1960 och 1971. Det förstnämnda har datum också. Dessa urverk fanns både med och utan certifieringen. Och det är lite ovanligare. Hur man urskiljer detta är att ett extra serienummet på urverk och boett skall stämma överens. Och de gör de här. Så vad skiljer då det ”vanliga” urverket 25-651 eller 25-65 mot det kronometercertifierade med samma namn? Ja det skulle jag också vilja veta. Jag har servat ganska många vanliga sådana. Jag har även några klockor själv med 25-651. Bland annat min trogna Town and Country som är lika gammal som mig. Men jag har inte hittat några synliga skillnader. Det är lite skumt faktiskt. Handlade det bara om toleranser och justeringar? Och då menar jag inte den vanliga justeringen för gången. Vilka andra justeringar kan man då tänka sig? Ja det kan ju handla om toleranser på delar. Även toleranser för positioner på lagerbanorna (stenarna). Ett exempel där kan vara höjdluft för verkhjulen. Men ändå, det förbryllar mig. Slarvade man med en hundradel hit och dit på den normala versionen av dessa urverk? Höll lagerbanornas diameter en högre precision? Eller var det faktiskt så att 25-65 och 25-651 var så pass bra till att börja med? Det är verkligen en gåta.
När klockan kom till mig så gick den hyfsat. Inte jättebra men ändå inte dåligt. Den har troligtvis inte fått lägga upp sig på en arbetsbänk på länge. Torr olja och faktiskt rätt smutsig. Men det fanns en sak som fick mig att känna en en begynnande tår i ögonvrån. Man ser rätt ofta att bryggans lagerbana för fjäderhuset har blivit för glapp på grund av slitage. Så var det även här. Men det var hur någon tidigare urmakare försökt fixa detta. På gamla fickur ser man detta lite då och då. Och det var så man gjorde förr i tiden. Men att se det på ett senare armbandsur är mycket mer ovanligt. För då hade man lärt sig att detta egentligen inte är ett så bra sätt. Så hur gjorde man ingreppet förr? Jo man tog helt enkelt en skruvmejsel och satte bladet på den jämte lagerbanan. Sedan knackade man till lite med en liten hammare för att flytta in material mot lagerbanan. Visst, den kommer tighta till sig. Men man tappar mycket lätt center på hålet på detta sätt. Precisionen flög helt plötsligt ut genom fönstret.
Så i detta läge såg jag inte någon annan lösning än att byta ut bryggan med sin lagerbana för fjäderhuset. En sådan här unik klocka kan man inte låta leva vidare med en så pass misshandlad del. Nu har jag flera urverk liggandes av denna modell. Så problemet var enkelt löst. Den gamla bryggan får ägaren till klockan tillbaka. Och jag hoppas att han ramar in den tillsammans med texten ”Så här gör man inte!”. I övrigt gick servicen väldigt bra. Jag hittade inga andra konstigheter. Allt såg helt ok ut. Även fjädern såg ok ut så den fick hänga med en vända till. Och det ökända hjulet som växlar datum var också ok. Det har en förmåga att gå sönder på 25-651 och 25-661. De två urverken har samma lösning där. När jag satt ihop så pass mycket av urverket så det kan gå så var det dags att lägga den på timegraphern. Jag gör alltid en snabbkoll i drt här läget. I det här fallet så betyder det att jag inte satt dit delarna för kalendern eller automatiken. Då slipper man plocka isär så mycket det skulle se tokigt ut. Nu var jag inte direkt orolig. Den gick ju hyfsat när den kom till mig. Så hade det varit något tok så hade det helt klart berott på mig. 😜
Men det såg bra ut. Det såg faktiskt väldigt bra ut. Jag fick justera gången lite. Den gick ca 25 sekunder för fort. Men det som är extra roligt är hur pass bra den fortfarande presterar om man ser på kronometercertifieringen (COSC). När det gäller positioner så fick jag ett delta på ca 13-14 sekunder. Det är alltså den största skillnaden mellan de positioner man mäter i när det gäller COSC. Och då är ju faktiskt urverket ca 60 år. Positionerna är för övrigt tavla upp, tavla ned, krona upp, krona ned, samt kl 12 ned. Och det skall man ha klart för sig att även om delta är som här 13-14 sekunder så kommer det jämnas ut när man bär den och det kommer troligtvis bara handla om några sekunder i genomsnitt på ett dygn. Så när det så här bra ut så är det bara att sätta ihop resten. Sedan får klockan ligga och gå hos mig innan jag gör en slutjustering och sedan överlämning till ägaren.
Jag tänkte att vi även kunde kika på Certinas markeringar på insidan av boettlocket på äldre klockor. Det finns två rader av siffror. Den första raden är det vanliga serienumret. Med det kan man datera klockan. Och med det kan vi se att den är från 1965. Den andra raden av siffror ger oss annan information. Det är sju siffror. De två första talar om vilket urverk som sitter i klockan. I detta fall är det 58 som pekar på 25-651. Nästa två siffror anger materialet i boetten. I detta fall 21 som pekar på rostfritt stål plätterat med 14k guld. De tre sista siffrorna anger medellen på klockan. I detta fall 200.
Jag har nämnt för några klockintresserade bekanta att jag har haft denna klocka inne. Och det tyckte det var riktigt kul eftersom de inte är så vanliga. Och jag känner likadant. Även fast jag har servat denna modell av urverk innan så var det i detta fall helheten som gjorde att det kändes lite speciellt. En kronometercertifierad Certina gör helt klart dagen lite mer speciell.
