Fleurier. Jag har skrivit lite om staden Fleurier tidigare. Så jag tänkte i stället skriva om urverket som sitter i denna klocka och dess historia. Det är ett FHF 96.4 och det har tillverkats miljontals av dessa. FHF står för Fabrique d’Horlogerie de Fontainemelon. Vilket namn förresten! Man undrar ju lite var man kan få tag på en fontänmelon? 
Skämt å sido. FHF startades redan 1793 av Isaac and David Benguerel tillsammans med Julien and Francois Humbert-Droz i orten Fontainemelon som ligger i kantonen Neuchâtel i västra Schweiz. Företaget hette från början Benguerel & Humbert. Det är det äldsta av sitt slag som tillverkade så kallade ebauche-urverk. Ébauche kommer från franskan och betyder skiss. Inom urmakeri så är det grunden till ett urverk. Ett halvfärdigt sådant som sedan såldes till urmakare som färdigställde enligt deras tycke och smak och sålde sedan en färdig klocka. I början av företagets existens så anställde man folk som satt hemma på sin kammare och tillverkade urverk. Man fick ofta betalt för tillverkat urverk i stället för arbetad timme. Det var ett klassisk sätt i Schweiz vid den här tiden och kallades för établissage.
1816 så började man tänka industriellt i full skala och så gott som all verksamhet flyttades till en ny stor fabrik. 1838 så köpte man en annan fabrik i Corgémont ca 3 mil nordöst om Fontainemelon. Detta för att kunna nyttja vattenkraft från vattendraget Suze. Man la även till ångkraft 1862. 1876 så tillverkade man 240 000 halvfabrikat av urverk per år och hade 400 anställda. I början av 1900-talet så började delägaren Paul Robert modernisera maskinparken och man sneglade på den amerikanska standarden som var lite högre när det gällde maskiner. 1925 gick man ihop med Landeron och året efter så skapades Ebauches SA där båda ingick. De närmsta åren efter anslöt man ytterligare ca 20 tillverkare av urverk. Vid den här tiden så var marknaden tämligen översvämmad av tillverkare. 1931 så blev Ebauches SA en grundande medlem av ASUAG. Och 1951 så hade man fångat upp ca 75 tillverkare. En del köptes upp och lades ned medan andra slogs samman med starkare kort såsom ETA, AS, FHF, Unitas, Peseux, och Valjoux. På 50-talet så blev FHF hänvisad att massproducera urverk åt moderbolaget. Man introducerade ett urverk med låg kostnad som blev som en standardgradering a urverk 1955. I mitten av 60-talet så var FHF standard cal 608 det mest tillverkade urverket i världen med sina över 40 miljoner exemplar. 1982 så tvingade den så kallade quartzkrisen Ebauches SA att organisera om sin tillverkning av urverk. Fokus flyttades från FHF och företaget försvann in under ETA:s tak. Och vi vet ju alla var ETA hamnade till slut. Precis, The Swatch Group.
Denna klocka har helt klart sett fukt i sin tid. Några delar var lite angripna av rost. Men inte så illa så att det skulle påverka gången. Det mesta satt i området innanför kronan. Så med lite gediget jobb med olika vätskor och borstar, bland annat min pålitliga glasfiberborste, så såg allt helt ok ut igen. Det enda som jag behövde byta var bommen. Den såg riktigt trist ut. Lyckligtvis så hade jag en sprillans ny i mitt lilla lager i en oöppnad förpackning till just till detta urverk. En bom är alltid längre än den behöver vara när den är ny. Man får kapa den till rätt längd innan man skruvar dit kronan. Och här brukar man tillämpa regeln ”mät en gång och kapa två gånger”. För det är ju trist om man kapar för mycket. Då är det bara att börja om med en ny bom. I det här fallet blev det perfekt direkt. Så om man ser tillbaka på regeln så var jag nog lite för modig när jag kapade den. Men vad vet jag. Kanske det är erfarenheten som börjar ta ut sin rätt.
Jag nämnde innan om att man tog fram ett standardurverk till lågpris i mitten av 50-talet. Men så här idag kan jag bara konstatera att hur man såg på ”standard” på den tiden var så enormt mycket högre än vad det är idag. Det produceras så mycket skräp idag, inom alla områden, så det är skrämmande. Jag hatar verkligen dagens ”slit och släng” kultur. Efter genomgång av detta urverk, visst det blev lite mer jobb än bara rengöring och ny olja, så går den exemplariskt. När jag kollade tiden så här en dag senare så har den bara avvikit två sekunder. Det är bättre än vad tillverkare idag garanterar för deras högkvalitativa mekaniska urverk. Amplituden är bra och beat error näst intill ingen. Boetten fick sig ett bad i ultraljudstvätten. När det är riktigt smutsigt så brukar jag lägga den i en mindre behållare som jag sedan ställer ned i tvätten. Detta för att inte skita ned så mycket vätska åt gången. Denna gång blev det ett shotglas. När det hade gått klart så ser man tydligt den skitiga vätskan. Lakritsshot någon? Det blev även ett nytt glas och ett nytt armband. Det här kan lätt bli min nya favorit som vardagsklocka. Jag skulle alla dagar i veckan hellre välja ett gammalt ur att bära än ett sprillans nytt för åtskilliga tusenlappar. Sådan är jag.
