Ok, då höjer vi insatsen lite. Rolex Datejust Oyster Perpetual. Bara namnet är en munfull.
Jag skall ärligt säga att Rolex tidigare inte har fått mig att dansa i neon. Tills nu. Vilken klocka! Allt är så väl genomtänkt. Förutom en sak. Axeln till rotorn till den automatiska uppdragningen är alldeles för klen för rotorns vikt och det är ett enormt konstruktionsfel på detta urverk som heter 3135. Visst, det här är en känslig mekanism och många urverk lider av det. Men i detta fall är det helt otroligt. Axeln håller knappt för ett vanligt serviceintervall. Faktum är att Rolex själva byter axeln som standard när de får in detta urverk även om det inte är dags. Man tappar hakan av häpnad. Rolex 3135 kom ut 1988 och denna klocka kan enligt serienumret dateras till 1989. Urverket användes i stor utsträckning under drygt 35 år med endast små justeringar. Så det finns rätt många av dem där ute. Men om man frånser denna fadäs så är det ett fantastiskt urverk.
Allt har en enorm precision och trillar lätt på plats när man sätter ihop urverket igen. Ett exempel är bryggan över de så kallade ”train wheels”. När man som i detta fall har ett urverk med en brygga som skall hålla fyra hjul så får man i normala fall fippla en del innan alla axlar är på plats i sina hål. Slarvar man så bryter man lätt av eller böjer en av de små axlarna. Men inte på detta urverk. Man lägger dit bryggan och nästan direkt så faller allt på plats. Man har även haft lite extra idéer som förbättrar funktioner. Ett exempel är den lilla stenen som löper mot hjulet som byter datum. En riktigt bra lösning som ger en en perfekt glidyta för funktionen.
Men åter till axeln på rotorn för den automatiska uppdragningen. När rotorn blir så pass glapp, som syns på videon som jag lagt i en kommentar på inlägget, så är risken stor att den skrapar i resten av urverket. Så det måste tas om hand om. Varje gång den tar i urverket så kan den dels göra märken men också att det skalas av material. Detta finkorniga material far runt i urverket och skapar andra problem. Det kan till exempel blanda sig med oljan på oljepunkterna och orsaka onödigt slitage. Så snälla ni. Har ni en klocka med mekaniskt urverk och automatisk uppdragning och ni hör ett klickande ljud när ni vänder på klockan, lämna in den på service. Annars riskerar ni att slita på delarna mer än nödvändigt.
Det tog sin tid innan jag fick de nya axlarna. Jag beställde två från England för att jag skall göra samma jobb på en likadan klocka. Postnord satt och tryckte på mitt paket i evighet. Det är bedrövligt tycker jag. Förr kunde man beställa varor från England och det tog max en vecka. Om man nu har fått rollen för att hantera tull/moms från länder som inte är med i EU så får man väl bemanna funktionen så det fungerar bra. Det känns näst intill hopplöst att man får lägga en klocka åt sidan i en månad eller mer för att vänta på leveransen av delar.
Axeln sitter fastnitad i rotorn. Själva nitningen sitter på axeln. Man använder ett don med ett hål i som trycker ut lite av materialet på plattan av axeln mot kanten på hålet på rotorn. Men först skall ju den gamla ut. Då används ett annat don för att helt enkelt knacka på den så att nitningen släpper. När man sedan fått den nya axeln på plats så sätts rotorn på plats för att se så att allt fungerar som det skall. Rotorn låses fast med hjälp av ett kluvet bleck som skjuts in runt axeln. Även detta bleck kan slitas och behöva bytas ut. Men man kan vända på blecket en gång. Det slits nämligen bara på en sida. Så var det i detta fall. Det var aldrig vänt innan så nu gjorde jag det.
Nu återstår bara en sak. Och det är att justera gången på urverket. Det sprang iväg ca 15 sekunder per dygn efter service och det är lite för mycket för detta urverk. Men det går stadigt 15 sekunder fel i vilken position det än har så jag vet att det inte kommer göra mig besviken när det väl är justerat. När jag tog mig an klockan så gick den ju inte alls. Skakade man till den så gick den typ 5-10 sekunder innan den stannade igen. Oljan hade torkat totalt och skapade en tröghet i urverket. Jag har pratat om timing pins tidigare. Dessa används för att förkorta den verkande längden av balansfjädern för att justera gången. Så är det inte hos många urverk från Rolex. Här använder man en så kallad ”free sprung” balansfjäder. Längden är alltid densamma. Här ändrar man tyngdpunkten på balanshjulet i stället. Det görs med hjälp av fyra skruvar som sitter på insidan av den yttre ringen på balanshjulet. Skruvar man in dem flyttar man tyngdpunkten utåt och urverket går långsammare och tvärtom. Vad man dock måste komma ihåg är att man alltid måste skruva på båda skruvar som är mittemot varandra. Annars får man obalans i hjulet. Enda kruxet är att skallarna på dessa skruvar är special och man behöver ett speciellt verktyg för detta. Så det får bli ännu ett verktyg till samlingen.
Det är en vacker klocka och visst känns det trist att lämna ifrån sig den när den väl är justerad. Men snart är det dags att ägaren skall kunna ha glädje av den igen. Som jag förstod så har den legat undanstoppad en längre tid.
