Den här klockan var lite extra kul att få in. Inte bara för att det är en Omega. Men också för att den tillhör en barndomsvän till mig. Vi gick hela grundskolan tillsammans. Dessutom så bodde vi inte mer än 50m från varandra. Vi hängde så gott som varje dag efter skolan tillsammans med en tredje kompis. Vi tre startade även ett band när vi var blott 11 år gamla. Och vi spelade eget material. Inga covers här inte. Vi kanske inte var de mest städade barnen på gatan. ”Buset” låg ofta nära till hands. 😉 Så när han väl skickade klockorna kändes det riktigt kul. Vi hade pratat om det en tid. Den andra är en Seiko som han fick av sina föräldrar när han var tonåring. Men mer om denna klocka i ett annat inlägg.
Denna Omega har tillhört hans farbror. Och även fast han inte hade någon vidare kontakt med sin farbror så är det alltid roligt med klockor som har vandrat i släktleden. Boetten är av 18k guld och hans farbror fick den för 30 års tjänst hos Fylgia. Det här var ett försäkringsbolag som tidigt köptes upp av Trygg som senare blev Trygg-Hansa. Och det graverade årtalet på bakboetten rimmar bra med serienumret på urverket som säger 1962.
Klockan gick inte alls när den kom till mig. Och det var inte så konstigt. Den har troligtvis inte servats på många år så all olja hade passerat sin fuktion och dessutom var det mycket klet i lagerbanorna. Jag vet faktiskt inte vad man hade smörjt med innan. För det var riktigt kletigt. Det krävde flera vändor av rengöring för att få bort det. Urverket som är ett Omega 286 var i övrigt i ganska gott skick. Men det var en sak som fick en tår att bildas i ögonvrån. Och det var hur man någon gång hade löst ett glapp i lagerbanan för fjäderhuset i dess brygga. Man hade helt enkelt ”bankat skiten” ur materialet runt lagerbanan. Jag har sett flera varianter av detta ingrepp innan. Men det här tog priset. Förr i tiden, och mest på fickur och väldigt gamla armbandsur, så använde man tekniken att knacka med ett skruvmejselsblad jämte lagerbanan för att tränga in material mot lagerbanan. Men här hade man knackat med något runt på många ställen runt hela lagerbanan. Risken med att göra på detta sätt är att man kan flytta centrum för lagerbanan något. Och om det sker så kommer fjäderhuset ställa sig lite på kant. Då uppstår en tröghet i lagerbanan och fjäderhuset riskerar även att ta i brygga eller urverksbotten samt även något av de intilliggande verkhjulen. Och när jag såg detta så var jag övertygad om att jag skulle behöva jaga tag på en ny brygga. Men det trista med detta är att man ”byter identitet” på urverket. Serienumret är nämligen präntat på denna brygga. Så jag var villig att ge denna brygga en chans i alla fall. Och det fanns faktiskt fortfarande inget alarmerande glapp i lagerbanan efter det tidigare ingreppet.
Och när jag satt ihop urverket igen och la det på timegraphern så blev jag faktiskt lite stumm. Det gick riktigt bra. Så kanske tidigare urmakare visste vad han gjorde? Men det ser fortfarande fruktansvärt hemskt ut. Som man gör idag och har gjort väldigt länge är mer effektivt. Och det ser inte ut som man har gått bärsärk på bryggan. Då använder man två runda don. Ett på vardera sidan av lagerbanans mitt. Då driver man in material på ett mer kontrollerat sätt i lagerbanan. Och man gör den lite för liten. Sedan öppnar man upp den igen med en så kallad glättnål. Det är som en rundfil fast den är helt slät. På det sättet får man an jämn och fin lagerbana.
Den här klockan har ett väldigt klassisk och diskret utseende. Precis som jag gillar dem. Men om vi nu skall rikta uppmärksamheten på urtavlan. Det var därför jag började inlägget med Matrixkänsla. För tittar man närmare så har den varit angripen av omgivningen och troligtvis fukt. Och man kan se smala lodräta linjer på urtavlan. Därav associationen till Matrix. Jag tycker faktiskt det är riktigt snyggt.
Gällande boetten så frågade min kompis om det går att få bort graveringen på baksidan. Det går, men inte genom att polera ned locket. För det första så tar man bort för mycket guld då och det är ju synd. För när det gäller polering så finns det inget annat sätt att få bort en repa eller text mer än att ta bort material runt om. Och det kanske inte skulle vara så farligt om boetten är av stål. Men nu pratar vi om 18k guld och då är boetten ofta tunnare. Och då skulle det knappt bli något kvar av boettlocket. Men en duktig juvelerare kan fylla i text eller kraftiga repor med hjälp av en lasersvets. Men jag kan tänka mig att prislappen blir därefter också. Så denna klocka kommer få leva kvar i sin form. Och skall jag vara ärlig så känns det bäst även om min kompis inte hade en så nära kontakt med sin farbror. Och hade man tagit bort texten så hade man raderat en del av klockans historia.
