Det här är en skönhet utöver mycket annat. Jag kan sticka ut hakan här och säga att det är en av de absolut snyggaste kronograferna jag fått in. Och med sina 38mm i diameter så blir den lite mer unik. För det här var ordentligt stort för den här tiden. Och när det gäller tid skulle jag gissa på 40-tal eller tidigt 50-tal.
Jag har ju pratat om Chronograph Suisse innan. Men det tål att upprepas. Atlantic var ju ett märke av klockor. Dessutom gjorde de ofta väldigt snygga klockor. Men Chronograph Suisse var ju också ett märke. Två märken på samma klocka? Chronograph Suisse var ett märke som uppstod tidigt 40-tal. Man involverade många oberoende urmakare och även juvelerare utöver kända tillverkare. För det är ju ofta så att en klocka inte innehåller delar från en och samma tillverkare. Målet var i alla fall att leverera kronografer med en något bättre prisbild. Men en sak man inte tummade på var kvalitén på urverken. Urverk som förekom var bland annat Landeron 48, Venus 170 och Valjoux 92. Alla väldigt stora inom kronografer. Men Landeron verkar helt klart ha varit mest representerat. Det fanns väldigt många olika varianter på utseende på klockor inom Chronograph Suisse. Ofta handlade det om varianter på urtavlor och visare. Men även boetter. På urtavlorna kunde man ibland se namnet Chonograph Suisse tillsammans med det företag som sammanställde klockan. Men jag tycker det här är en trekant ”matched in heaven”. Atlantic som ofta gjorde väldigt snygga klockor. Chronograph Suisse som sammanförde denna kombination. Och sist men absolut inte minst ett Landeron 48 i maskinrummet. Det blir nästan inte bättre än så här. Och om man ser på Chronograph Suisse lite mer objektivt kanske man skall se det mer som ett koncept än ett märke. Och för att marknadsföra dessa klockor så kunde man ofta hitta dem i små butiker för turister. Särskilt på flygplatser i liknande butiker kunde man hitta dem jämte parfymer, chokladkartonger och annat lockande. Och då fick man ändå en klocka med ett riktigt kvalitativt urverk inuti. Det var goda tider det.
Det roliga var att jag fick två förfrågningar om service på denna klocka. Den första när den fortfarande låg ute för försäljning på en sida. Och den andra av en annan person som till slut köpte den. Och båda dessa personer har jag servat klockor åt innan och blivit god vän med. Men lite konstigt kändes det att två av mina stammisar ville ha samma klocka.
Jag hade sett bilder på den innan den kom till mig. Så jag visste att den saknade krona och att den behövde ett nytt glas. Det var sprucket och utom räddning. Men klockan gick ju inte heller när den kom till mig. Och den största orsaken till att urverket inte gick alls var ett misstag av tidigare fixare. Balansen hade nämligen lagts dit felaktigt. Och det här är lite svårt att förklara med ord. Men jag skall försöka. På undersidan av balansen så sitter det en plattform med en sten som man kallar för gångsten. Det här är den kontakt som balansen har med gånghaken. Gånghaken har något som man kan kalla för en klyka i den ände som är mot balansen. Mitt emellan denna klyka sitter det även ett stift. När man lägger dit balansen så måste dessa delar mötas upp korrekt. Annars hamnar gångstenen fel mot klykan. Och då låser sig balanshjulet. Det var vad som hade hänt här. Man ser det ibland. Och det är ett säkert tecken på att någon som inte har full koll varit där och fixat. Så när jag hade lagt dit balansen korrekt så ville ju faktiskt urverket gå igen. Det är ett bra tecken även om det inte gick så bra och verkligen behövde en service i övrigt.
Nästa steg steg var att ge sig på kronografdelen. För den fungerade inte heller som den skulle. Och här hade jag redan sett två orsaker till detta. Nu skall jag försöka uttrycka mig utan att slå mig för bröstet. För jag är verkligen ingen skrytmåns. Jag är en väldigt ödmjuk person som sällan klankar ned på någon annan. Då får de vara riktigt korkade innan det sker. 😉 Jag är av inställningen att alla försöker göra sitt bästa. Sedan om det inte riktigt räcker ända fram i vissa situationer är en annan sak. Men om jag en gång har servat ett visst typ av urverk så har jag fått en viss erfarenhet av det. Och det stannar hos mig. Jag glömmer det inte. Så när det gäller dessa fel med kronografdelen så såg jag dem direkt. Och det första var att en fjäder inte låg rätt placerad. Det orsakade att drivet för kronografhjulet aldrig fick kontakt. Det andra var att det saknades en fjäder. Och det orsakade att armar inte fungerade som det skulle mellan start/stopp/reset av kronografen. Nu har jag lite delar liggandes till Landeron 48 så det var enkelt fixat. Och med fjädern på plats som låg fel och en annan fjäder där det saknades en så verkade även kronografen fungera ok. Och det var fortfarande på ett oservat urverk. Det är fler goda tecken på att det kan bli bra i slutänden.
Så nu gällde det att hitta en krona till att börja med. Jag brukar försöka jaga tag på delar som jag ser behövs direkt. På så sätt blir väntetiden för ägaren kortare. Dessa gamla kronografer hade oftast en rätt tunn krona. Alltså den bygger inte så mycket ut från boetten. Min egna ca 80 år gamla kronograf har samma typ av krona. Men det är flera mått som skall stämma när det gäller en krona. För det första skall den ha rätt gänga för att passa på uppdragsaxeln. Visst, det går att gänga om uppdragsaxeln om det kniper och man hittar en krona med mindre gänga. Nu är det här mest troligt en krona som inte har en längre hals för gängan i den. Så man slipper eventuellt tänka på att den skall passa i hålet på boetten. Boetten har nämligen ingen hals så kronan ligger direkt mot boeten. Men sedan handlar det ju slutligen om att den skall passa estetiskt också. Det är ju nog så viktigt. Så med dessa kriterier klara så är det bara att ge sig ut att leta. Och den första som jag sträckte ut en hand till var en bekant som tidigare sysslat mycket mer med klockor förr och har en hel del delar fortfarande liggande. Och det visade sig att han hade en krona som passade perfekt både med måtten och estetiskt. Den hade till ock med en hals för gängan som gick in lite i boetten. Och passformen var perfekt. Den var faktiskt så perfekt så jag blev lite överväldigad.
Nästa del som behövdes var ju ett glas. Och eftersom det här är en boett som är ganska stor för denna tid samt att glaset går väldigt långt ut mot kanten på boetten så blir diametern därefter. Först mätte jag bara lite slarvigt med det gamla glaset fortfarande sittande kvar i boetten. Det blir aldrig exakt med det ger i alla fall en riktlinje. Så jag dök ned i mitt lager med glas. Där hittade jag ett 348 vilket verkade vara vad som behövdes. Det är så man anger storlekar på glas. I tiondels mm. Dessutom så var glaset som jag hade ett lågt sådant precis som det skall. Ett högre glas kommer att se helt fel ut på denna klocka. Så det här såg lovande ut. Och när jag tryckt ut det gamla och kollat hur det nya skulle passa så var det bara att låta mungiporna ge sig upp mot öronen. Det passade helt perfekt. Så nu var det dags att serva urverket. För så här mycket jobb och undersökande la jag faktiskt ned innan jag ens skruvat isär urverket. Det gör att jag sparar lite tid genom att få iväg beställningar mm så väntetiden för ägaren blir kortare.
Det är alltid lika kul att ha ett gammalt Landeron på arbetsbänken. Det är ett gedigert urverk som det tillverkades ca 3,5 miljoner av inom samma familj. Och jämför man med ett modernare urverk med kronograf så har det lite färre delar. Man kombinerade helt enkelt flera moment på färre delar. Modernare verk har betydligt fler delar och mindre sådana. Men samtidigt skall man ha klart för sig att samma resultat måste nås för alla funktioner. Så det kan bli en del finlir via justering av excentriska skruvar för att nå fram. Ofta behöver man inte röra dem alls när man servar ett urverk. Men om någon tidigare fixare inte riktigt haft koll på vad de gör så kan man få ett gediget arbete framför sig för att återställa allt. För en excentrisk skruv kan lätt misstas för en vanlig skruv som skall lossas.
En sak som man skall uppmärksamma om urverket i denna klocka. Och det är att det faktiskt har stötdämpning för balansen genom Incabloc. De flesta Landeron 48 jag skruvat med har inte haft det. Och det betyder att det är en lite senare utgåva av urverket. Troligtvis slutet av 40-talet eller början av 50-talet. Förutom att det är snällare mot balansens axel och stenar så är det även lättare att ta isär och rengöra stenarna.
Jag även bytte även ut huvudfjädern i urverket. Den hade säkert hängt med sedan begynnelsen. Så när jag satt ihop så pass mycket av urverket så att det gick så var det dags att se hur det presterade. Och i detta läge så är inga delar alls på plats för kronografen. För skulle man se problem med gången så slipper man ta isär så mycket för att felsöka. Så här gör jag alltid med urverk. Jag sätter ihop så mycket som precis krävs för att det skall gå. Sedan kollar jag resultatet på timegraphern. Det sparar mycket tid om problem skulle uppstå med gången. Men med ny fjäder så presterade urverket som det skall. Så det var bara att sätta ihop resten också. Och när jag testade alla funktioner för kronografen och såg att allt fungerade så satte jag även dit tavla och vidare samt la urverket i boetten. Sedan låg den och gick på min arbetsbänk i ett par dagar. Till sist så knäppte jag på kronografen igen för att testköra den lite längre. Alltså några timmar. Och det var medan jag hade några ärenden på stan.
När jag kom hem igen så visade det sig att klockan hade stannat. Trist värre. Men när jag tryckte på stoppknappen för kronografen så började klockan att gå igen. Jag gjorde flera tester efter det och klockan stannade varje gång efter den hade gått en stund. Men det var helt oregelbundet. Ibland kunde det vara efter 10 minuter medan andra gånger efter en halvtimme eller mer. Det finns en grej som man alltid skall kolla när det gäller en kronograf. Och det är drivet mot kronografhjulet. Man brukar säga att dessa hjul skall mötas upp med ca två dredjedelar av kuggarnas djup. Och det här hade jag kollat innan och tyckte det såg ok ut. Men jag kollade igen. Och jag tyckte det fortfarande såg ok ut. Kanske aaasaningen mer än två tredjedelar. Men de gick helt klart inte i botten. Så i det här läget var jag beredd att testa med andra delar från likadana urverk. Men envis som jag är ibland så gav jag mig på att försöka justera lite först. Även fast det såg ok ut.
Justeringen görs med hjälp av excentriska skruvar. När man vrider på dem så flyttar sig kroppen på skruven med sin anligningsyta något i sidled och ökar eller minskar avstånd mellan delar. Så jag gav mig på den som påverkade drivet för kronografhjulet. Och här behövs det inte mycket. Och jag tog så pass lite först så jag egentligen inte trodde att det skulle göra någon verkan. Men ser man på. Det gjorde det. Efter det så låg klockan och gick med kronografen på i hela tre dagar och den stannade aldrig. Jag stoppade och nollställde även några gånger och startade igen under denna tid för att vara helt säker. Men den bara tuffade på som den skall.
Så nu skall den få åka hem till sin nya ägare igen. Och det tillsammans med två andra klockor som lämnades in samtidigt. Om jag kommer att sakna den? Självklart! Den är ju så otroligt vacker. Avis är ett litet ord i det här läget.
