Jag har skrivit om Zodiac tidigare. Men det var ett tag sedan så vi tar väl och friskar upp minnet lite. 1882 så startade Artiste Calame sitt företag i Le Locle Schweiz. Ett frodande område när det gäller urmakeri. Företaget hette då helt enkelt Artiste Calame. Artiste var den andra generationen av urmakare i familjen då hans far också jobbade med detta. 1908 så registrerade Artiste son, Louis, namnet Zodiac. Louis tog över företaget redan 1895 då blott 20 år gammal. Artiste hade tidigt en tanke om att skapa urverk med hög precision. Och hans son var alltid framåt med innovationer. Man var bland annat väldigt tidiga med automatiskt uppdragna urverk. Men även med stötdämpning för balansen. Och den fjädrande brickan för motstenarna för balansen hade formen av ett Z. Vitsigt. 1937 så släppte man ett armbandsur med hela åtta dagars gångreserv. Man hade även ett samarbete med Kintaro Hattori. Alltså skaparen av Seiko. Men en av de klockor som man verkligen blev kända för var deras Sea Wolf som släpptes 1953. Det var en dykare som blev väldigt populär. Den hade specifikationen att klara 100 meters djup. Den blev senare även väldigt populär hos soldater som stred i Vietnamkriget.
Det går att säga mycket om Zodiac. Mer än vad som finns plats för här. Men man måste även nämna en mörk sida bakom märket. Och då inte på grund av tillverkarna. Vi känner alla till Zodiacmördaren. En massmördare som härjade i Californian på 60 och 70-talet. En gåta som kanske fortfarande inte är löst även om FBI har sagt att det rörde sig om en veteran inom militären som gick bort 2018. Och denna information skall tydligen bygga på senare DNA-bevis. Men vad som är intressant är att en av de höst misstänkta tidigare var Arthur Leigh Allen. Zodiacmördaren gav ju sig själv sitt ”smeknamn” i flera hånande brev till polis och andra myndigheter. Vid ett förhör så hade Allen burit en klocka av märket Zodiac. Tillfällighet eller bevis? Loggan för Zodiac är ju faktiskt en ring med kors i. Kikarsikte? Ja det kan man ju spekulera om i all evighet. Han dog nämligen redan 1992.
Men om vi nu skall koncentrera oss på denna klocka. Det är ju därför vi är här. Urverket är ett 72B. Och det baserade sig faktiskt på ett urverk från AS vilket var 1687/1688. Ett manuellt uppdraget urverk som man byggt på med automatik. Och automatiken var ett samarbete mellan Doxa, Eberhard, Favre-Leuba, Girard-Perregaux, och Zodiac. Så här, och även tidigare, hade man lämnat Artistes filosofi om att skapa allt själv. Men så är det ju med alla industrier. Man hittar någon som kan göra det man är ute efter billigare än vad man själv kan göra.
När klockan kom till mig så var kronan med sin uppdragsaxel lös. Så jag misstänkte att någon lossat på skruven för regeln för mycket. Klockan skulle enligt utsago gå hyfsat. Men det det visade sig vara en helt annan historia. Orken var under all kritik. Min timegrapher hade inte ens förmågan att hitta ett stabilt värde. Så jag tog till ett trick jag gör ibland. Jag filmade balansen rörelse i slowmotion. Då ser man direkt vad det rör sig om. Och jag kan säga att den inte ens kom upp i 100 i amplitude. Och skruven som jag misstänkte hade gängat ut sig ur regeln helt visade sig vara av. Och på denna serie av urverk var den lite speciell. Och här fick jag faktiskt lite besvär att få ut den del av skruven som satt kvar i regeln. När en skruv går av så brukar det inte vara så svårt att få loss resten om den är genomgående. Eftersom skallen är borta så finns det inget som spänner längre. Det lättaste brukar vara att slänga delen i ultraljudstvätten. Då brukar den avbrutna delen av skruven vibrera ut. Men det gjorde den inte här. Och det berodde på att den smet som den havererade packningen för bakboetten hade gett sig in lite i urverket just här. Det såg jag inte först för det var ytterst lite. Men när jag till slut upptäckte detta så blev det en ny taktik för ultraljudstvätten. Jag la delen i en liten burk med aceton. Sedan ställde jag den burken i vattenbadet i ultraljudstvätten. Normalt har jag en burk med kemisk ren bensin för detta. Men det löser inte upp den smet som blir när packningen gett med sig så här. Det gör däremot aceton. Och mycket riktigt. Efter en stund så hade den lilla delen av skruven lossnat och vibrerat ur regeln.
Men jag började med att serva urverket som vanligt. Och när jag kom till fjäderhuset så började jag ana något. Det här är ett fjäderhus som är märkt ”do not open” på undersidan. Och fjäderhuset är vad man kan kalla för nitad ihop. Så när det begav sig så bytte man helt enkelt ut hela fjäderhuset inklusive kärna och fjäder. Och det gick ju bra på den tiden så det fanns gott om utbytesdelar. Men i dagsläget så är det en helt annan historia. Och någon före mig har helt klart försökt att lösa detta genom att öppna fjäderhuset i alla fall. Och efter som det är nitat ihop så krävs det en del kraft. Detta har lett till att fjäderhuset har fått en ”putande mage”. Precis som oss alla andra 50-plussare. 😜 Men det här innebar att fjäderhuset klämde mellan urverksbotten och bryggan. Så det uppstod helt enkelt en tröghet i urverket. Och efter en diskussion med ägaren så jagades det upp ett nytt ”NOS” komplett fjäderhus. Inte direkt billigt, men så blev det. Jag jagade även upp en ny skruv för regeln. Man kan tycka det är dyrt med 150kr för en skruv. Men så är det i denna värld. Är det något som det är brist av så blir det dyrt.
Det var en sak till som jag fick åtgärda i själva urverket. Jag hade känt att visartrögheten var väldigt lätt. Det här är en slirkoppling som träder i kraft när man ställer klockan. Är den för trög riskerar man att dra sönder något när man ställer klockan. Men är den för lös så kan det vara så att visarna inte hänger med när klockan går. Och efter rengöring så blev den ännu lättare. Det kan också hända ibland. När man tvättar bort gammal olja/fett/smuts så blir det lättare. Så här fick jag nypa till slirkopplingen lite så den fungerade som den skall. Jag bytte även ut glaset på klockan. Det satt fel typ av glas där. Det skall vara ett med stålring och det var det inte.
Om jag nu skall summera och närma mig slutet på denna historia. När jag väl satt ihop urverket med det nya fjäderhuset och skruven till regeln så var det dags att lägga det på timegraphern. Och det var inte annat än att mungiporna gav sig upp mot öronen. Den visade 270 i amplitude direkt efter jag lagt dit balansen. Och det värdet ökar nästan alltid efter att oljan har fått gå till sig efter några dagar. Dessutom så brydde sig inte urverket nämnvärt hur jag än vred och vände det på timegraphern. Så Artistes filosofi om att leverera precisionsurverk höll fortfarande. Även fast man tagit hjälp av andra tillverkare. Det här är helt klart en vinnare i alla lägen.
