Det här kan bli intressant. En kronometercertifierad Lagonda. Det har jag inte haft någon inne förut. Jag har dock skrivit om Lagonda innan. Det var ju ett svenskt varumärke på 50-60-70-talen. Men i praktiken så kom allt från Schweiz. Företaget som låg i Göteborg hette AB Lagonda-Ur.
Redan från första början när jag visste att klockan skulle komma till mig började jag fundera lite på vad det kan sitta för urverk i den. Lagonda använde sig bland annat av AS, ETA, Felsa och FHF. Det kan ha funnits fler. Kanske är det så som på den kronometercertifierade Certinan som jag skrev om nyligen. Att det är ett urverk som presterar så pass bra i övriga klockor så det kan användas så här också. Och så är det nog. Det sitter nämligen att AS 1900 i denna klocka. Ett urverk jag sett flera gånger innan i ”vanliga” klockor.
Urverket såg ut att vara i bra skick. Men det har helt klart sett fukt någon gång. Man kan se lite färgskiftningar på urverksbotten och bryggor. Och det var ganska smutsigt. Men smutsen löser vi enkelt. Det är slitaget man alltid skall vara orolig över. Men ett gott tecken var att lagerbanan för fjäderhuset i bryggan var inte särskilt sliten. Det ger förhoppningar om att resten är ok också. En sak jag noterade direkt var den vackert blåa balansfjädern. Och tillsammans med balanshjulet som lutade ordentligt åt det gula hållet så fick jag lite Sverigekänsla. Lagonda var ju som sagt trots allt ett svenskt varumärke även fast det var tillverkat i Schweiz.
Jag tänkte prata lite om slirkopplingen för visarställningen i detta inlägg. Oftast är det en lösning som sitter på axeln för centerhjulet i ett urverk. Då kallas det för minutrör på svenska eller cannon pinion på engelska. Det är en del som trycks på från tvavelsidan på centerhjulet som träs genom urverksbotten från verksidan. Den har en friktionspassning som tillåter att det kan slira när man ställer klockan. Men på detta urverk har man flyttat slirkopplingen till ett annat hjul. Man ser det ibland även om den andra lösningen helt klart är vanligast. Det räknas fortfarande som andra hjulet efter fjäderhuset. Men det har bytt position i urverket. Men vad de båda lösningarna har gemensamt är att de måste vara i gott skick och fungera som de skall. Om denna slirkoppling blir för lätt så kan det vara så att urverket inte orkar dra runt visarna korrekt. Och här måste man även kontrollera funktionen när utverket byter datum, dag, mm. För då krävs det extra kraft och då kan en lös slirkoppling orsaka att visarna stannar. Och då pratar vi om tim och minutvisaren. Sekundvisaren går som vanligt eftersom den inte är inblandad i detta moment.
Men denna slirkoppling kan även bli för trög. Och då kan man faktiskt dra sönder delar om man fortsätter att vrida på kronan. Så om ni upplever detta på en klocka så sluta direkt och lämna in den på service. Annars kan det bli onödigt dyrt om delar behöver bytas ut. Tyvärr är det ju att känslan av tröghet när man ställer klockan inte bara kan bero på slirkopplingen. Det kan även bero på packningen i kronan. Men det är alltid bäst att få detta kontrollerat av en urmakare så inget går sönder i onödan. För när man tar ut urverket ur botten och sätter tillbaka kronan med uppdragsaxeln i urverket så kan packningen i kronan inte påverka denna känsla. Vad är det man säger ”over there”? Better safe than sorry.
Nu snöade jag in på något som jag inte behövde för denna klocka. För här kändes helt rätt. Men vad gör man om det inte är som det skall vara? Ja om det är för trögt så kan man få öppna upp röret lite. Men först rengör man delarna. För det kan ju faktiskt vara så att det bara är gammal olja och smuts som är orsaken till trögheten. Och så är det oftast om det är för trögt. Visst, det kan vara så att någon tidigare fixare har tightat till det för mycket. Men oftast är det rengöring som behövs. Men om slirkopplingen är för lös så beror det på slitage. Och det är mycket vanligare att man råkar ut för. Då kan man nypa till röret på ”magen” så det blir tightare. Det finns verktyg för detta. Men man kan även använda en riktigt liten och fin avbitartång. Man kan också använda en liten nagelbitare för detta. Men det gäller att ha känsla i detta läge. Hellre att man provar flera gånger än att man nyper till alldeles för mycket. Träning ger färdighet. Lagom är bäst. Osv.
Men åter till ordningen. Det enda självet till att jag tog upp detta var att urverket hade en så kallas ”off set cannon pinion”. Och den var dessutom helt ok efter att tagit isär den och gett den ny olja. Men så funkar min hjärna ibland. Den stakar ut en egen riktning och jag följer bara med. 😉 Så nu var det dags att sätta ihop urverket igen. Och jag var lika nyfiken på resultatet som ägaren var. Som vanligt testar jag alltid alla funktionsgrupper på verksidan var för sig först. Balans, fjäderhus och verkhjul. Jag såg en antydan att sekundhjulet wobblade lite grann. Det såg jag redan när jag tog isär urverket. Men det var så ytterst lite så jag var beredd att ge det en chans. Jag visste ju att jag hade ett likadant urverk på lager som jag kunde ta sekundhjulet ifrån. Men jag måste erkänna att jag är lite fåfäng. Jag vill ju helst använda de delar som troligtvis alltid suttit i urverket. Men med det sagt så låter jag inte det gå för långt. Presterar inte urverket som det skall så byts den delen som inte är ok utan tvekan ut.
Så var det då äntligen dags att lägga dit balansen igen. Sanningens ögonblick. Jag hade ju redan sett i min test att den oscillerade utmärkt. Balansfjädern var dessutom väldigt plan i sitt läge. Och visst gick den när jag la dit balansen. Det gjorde den även innan. Men det är alltid kul att se en pigg balans jobba. När jag väl lagt dit balansen och urverket går så lägger jag den direkt på min timegrapher. Absolut inte för att direkt få ett slutligt resultat. Men för att se att det ser bra ut till att börja med. Oljan behöver få gå till sig lite innan man kan göra en slutjustering. Men något jag gör direkt är i alla fall att ställa in beat error. Alltså hur mycket det skiljer när balanshjulet oscillerar åt ena hållet respektive andra. Det här är ett värde man mäter i millisekunder. Man brukar säga att en millisekund är godtagbart. Men om balansen har möjlighet att justera detta på plats kan man utan vidare närma sig noll. Det perfekta värdet. På detta urverk var det ganska mycket fel. 3,8 faktiskt. Jag fick ned det till 0,1 och kände mig mycket nöjd med det.
Vad jag även kollar här är hur mycket det skiljer på gången, beat error och amplitude i olika positioner. Delta för gången, alltså hur mycket den största skillnaden är mellan positionerna. Här visade det sig att det var ca 20 sekunder. Helt ok för att normalt gammalt urverk. Men nu är ju detta ett urverk som en gång i tiden varit kronometercertifierat. Så det kan finnas lite att jobba på här. Beat error visade sig stadig i alla positioner. Helt ok. Applituden sjunker alltid i vertikala positioner. Det är normalt. Här skönk den med ca 50. Också helt ok för detta urverk med en gammal balansfjäder av kolstål. Jag har servat ”nyare” klockor som varit high beat där amplituden endast har minskat med ca 10. Men det händer aldrig på äldre urverk. Det får man helt enkelt acceptera.
Men vad skall jag göra med gången? Ett delta på ca 20 sekunder. Inte mycket alls egentligen. För det gäller ytterligheterna och detta kommer att jämna ut sig när man bär klockan. Men ändå. Klockan har ju trots allt varit kronometercertifierad en gång i tiden. Nu finns det olika omständigheter såsom slitage och defekta delar som kan påverka så man aldrig når dit igen utan att börja byta ut delar. Men detta urverk såg generellt bra ut. Jag nöp dock ihop ruckningsstiften lite. För det är verkligen något som kan påverka gången mellan horisontella och vertikala positioner. Och efter detta ingrepp och att det fått gå i några dagar till så var det dags att mäta upp det igen. Och minsann. Delta gick ned till 15 sekunder. Och det är på gärdsgården till vad man tillåter mellan vertikala och horisontala positioner hos COSC i dagsläget. De anger 14. Eller -6 till +8 om man skall vara noga.
Och jag tänker faktiskt nöja mig här. För det sekundhjulet som jag hade var inte ok. Tappen på visarsidan var ordenligt krökt. Och det här är ju faktiskt väldigt bra som det är. De där 15 sekunderna kommer man aldrig se när man bär klockan. Det är ju som sagt ytterligheter. Det skall bli kul att höra från ägaren efter ett tag hur den presterar i verkligheten. För nu är den på väg hem igen från vad ägaren brukar kalla för spa-behandling.
