Det är i alla fall vad referensen talar om för oss. 2400-2. Alla Omegor som börjar med 2400 skall vara en Suverän. Nu står det inte Suverän på bakboetten på denna som det ofta gör. Men det gjorde det tydligen inte på alla enligt kännarna. Men övrig text på bakboetten är på svenska.
Det fanns två klockor från Omega med svenskklingande namn vid den här tiden. Denna är förövrigt från 1944 enligt serienumret på urverket. De två ”svenska” klockorna var Suverän och den något mindre Officer. På den senare stod det Officer på tavlan men det gjorde det inte på Suverän.
Den här klockan har jag haft en del problem med. Den gick när den kom till mig men väldigt dåligt. Det skillde hela 7 minuter mellan 5 positioner och orken var kass. Så det var bara att börja med att serva den och se vad det ger. För 7 minuter skillnad mellan 5 oroade mig lite även fast den inte var servad på länge. När allt var rengjort och det var dags att göra mina kontroller på de olika funktionsgrupperna så upp tänkte jag att gånghaken betedde sig lite konstigt. Den hade förmågan att fastna i ett läge mot gånghjulet. Och särskilt när kraften i löpverket var låg. Detta beror oftast på att det är något problem med gånghjul eller gånghake. Nu såg gånghjulet rätt ok ut för att vara 80 år gammalt. Och jag kunde inte direkt se något skumt med haken heller.
Vad jag oftast brukar göra i dessa lägen är att vänta på att jag får in en klocka med ett likadant urverk. Det vill säga om jag inte redan har delar liggande till detta urverk. För då kan jag tillfälligt låna delar från den klockan för att lokalisera problemet. Urverket vi pratar om i detta fall är ett Omega 30T2PC. Eller 260 som det kallades när Omega bytte sin namnstandard. Nu är det här ett urverk som dyker upp hos mig lite mer frekvent. Så det tog inte mer än några veckor förrän jag kunde göra lite tester med andra delar. Och till slut föll det på att det var gånghaken som vet problemet. Haken har två paletter (stenar) som jobbar mot gånghjulet. Dessa måste vara perfekt. Ibland ser man slitage eller till och med flisor som lossnat från stenen. Det kan också vara så att någon av paletterna sitter lite löst. Här var det dock inte så. Så det troliga problemet var att djupet hur stenarna satt i haken inte var korrekt.
Dessa stenar sitter i en utformning på haken. Där hålls de på plats med shellack på undersidan av av haken. Shellacken som i detta läge är hård mjuknar av värme. Det gör att man kan applicera en liten kula, som man har format, på undersidan av haken. Sedan värmer man haken lite till så man ser att shellacken rinner på plats. Här får man dock inte värma på för mycket. Då har man helt plötsligt en missfärgad hake. Vad man gör är att lägger haken på en kopparplatta. Sedan värmer man försiktigt på undersidan av plattan. Och även om detta moment är lite känsligt och krångligt så är det inte det svåraste i denna process. Utan det är att få paletten på exakt rätt djup i det urtag som paletten har. Lite för djupt och paletten släpper för enkelt om gånghjulets speciella kuggar. Lite för grunt och funktionen kan låsa sig. Det här är en åtgärd som jag sällan tar tag i. Det tar för mycket tid i förhållandevis vad det kostar att köpa en ny eller bättre begagnad gånghake. Detta gör jag endast om jag inte lyckas få tag på en annan hake. Så jag beställde en NOS hake i sin gamla oöppnade förpackning till detta urverk.
Men man kan ju kanske undra hur paletten kan flytta sig? Jo det är inte bara värme som får shellack att smälta. Utan även stark alcohol så som isopropanol. Det löser upp shellacken. Det är det jag använder för att ta loss en skadad palett. Det löser inte upp det omgående. Men om det är sparsamt med shellack applicerat från börjqn så går det självklart snabbare. Så använd aldrig isopropanol eller annan typ av alcohol för att rengöra en gånghake. Använd i stället kemisk ren bensin. Nafta påverkar nämligen inte shellack.
Så med den nya haken på plats så var det bara att leta vidare för att jaga problem. För även fast urverket nu var servat och allt fram till balansen var ok så hade jag fortfarande större avvikelser mellan positionerna. Upp mot tre minuter faktiakt. Visst, det är bättre än sju som det var innan. Men fortfarande alltför högt. Jag hade tidigare sett att balansen wobblade lite. Men jag var inte övertygad om att det var hela sanningen. Så jag tog loss balansen från sin brygga. Sedan krängde jag av själva spiralen från balansen. Och här ser jag direkt orsaken till varför balansen wobblade en del. Man har någon gång bytt balansaxeln och inte riktigt lyckats helt med nitningen av den nya. Det såg faktisk lite trist ut. Så pass trist så jag tror inte att man skall försöka sig på att byta igen. Hålet i hjulet runt nitningen av axeln såg lite trist ut. Då får man i stället leta upp en ny balans. Och de brukar inte vara så billiga. Och det hade kunden sagt nej till.
Men vad jag egentligen var intresserad av när jag tog loss balansen var om den var i balans. Och med tanke på hur jag nu såg hur nitningen såg ut så var jag rätt övertygad om att balanseringen inte var ok heller. Så fram med balansvågen. Det var inte så länge sedan den var framme senast. Det var när jag bytte balansaxeln på den Doxa som jag skrev om nyligen. Och mycket riktigt. Balanshjulet var rätt ordentligt i obalans. Så pass mycket så jag kände att det är gränsfall vad man kan justera. För vad man gör för att balansera upp ett balanshjul är att man tar bort vikt från den del av balanshjulet där vikten är som störst. Det görs antingen på yttre ringen på balanshjulet eller vikterna som sitter i ytterkant på denna ring. Här går det dock inte ta hur mycket som helst. Då kommer klockan gå galet fort. Så pass mycket för fort så att ruckningsmånen inte räcker till. Det var därför jag var lite tveksam till att börja med. Varför blir det så kan man ju då undra? Jag förklarar med hjälp av konståkerskan igen. Vi har alla sett hur de gör sina piruetter. När de vill snurra snabbare drar de in armarna mot kroppen och flyttar därmed tyngdpunken. När de vill sakta ned så sträcker de ut armarna igen. Simpel fysik med andra ord.
Så jag gav mig på att ta bort material från ett par vikter. Jag tänkte att jag kan ju i alla fall ta så mycket som jag vågar. Det kommer i alla fall göra nytta och göra det bättre. Men det visade sig faktiskt att jag kunde ta så pass mycket så balanshjulet kom helt i balans. Visst får man skjuta ruckningsarmen åt minus en del. Men det finns fortfarande lite kvar om det skulle behövas. Så nu var det spännande. Hur gick urverket i olika positioner nu? Jo jag kom ned till ca 40 sekunder mellan 5 positioner. Och bättre än så blir det inte med den här wobblande balansen. Jag blev faktiskt lite imponerad att det blev så pass bra som det blev när jag sett den tveksamma nitningen av balansaxeln. Och som vanligt så är 40 sekunder ytterligheterna. Klockan kommer gå mycket bättre i genomsnitt mellan man bär den och den får ligga med tavla upp på natten. Skall jag dra till med en gissning så runt 15 sekunder.
Det är alltid kul att få in så här pass gamla klockor. Och självklart ännu roligare för att det är en Omega. Visst är tavlan riktigt sliten. De romerska siffrorna håller på att ge upp helt. Jag fick faktiskt öppna upp klockan igen precis innan jag skulle skicka den. För det hade släppt en liten bit av en siffra. Och det kommer att hända igen. Kanske i morgon eller om ett år eller två. Det vet man aldrig. Men jag gillar denna klocka. Och jag gillar romerska siffror. Men framför allt. Jag gillar Omega.
