Jag har tidigare skrivit lite om Sovjetisk klockhistoria. Men vi kör igen. Sovjetisk klockhistoria för den officiella marknaden började på riktigt ca 1920. Då skapades det ett departement i Sovjet vid namn Watch Agency. Och under de närmsta kommande åren så köpte man inkråmet från åtminstone två klockfabriker i USA. 1924 så etablerades Second Moscow Watch Factory. Och det var här som Slava kom till världen på 50-talet. 1958 är ett årtal som florerar för detta. 1964 så bytte man namn på fabriken till The Slava Factory. Troligtvis för att vid den här tiden bestod tillverkningen i fabriken mest av detta märke. Slava var ämnat för befolkningen. Civilt ändamål. Så inga militära, flyg eller andra statliga ändamål.
Slava började sin era genom att tillverka damklockor. Jag har skrivit om en Slava innan. Och det var en damklocka. Den var åt en bekant till mig. Hon föddes nämligen i Ryssland men flyttade till Sverige med sin pappa när hon var 10-12 år. Det skulle ta fram till andra halvan av 60-talet innan Slava började tillverka lite större urverk som var avsedda för herrklockor. Men man hade levererat herrklockor innan detta. Men då hade man stoppat mindre damverk i dem. 1985, under Gorbatjevs tid, så tummade man lite på sina regler om civila klockor. För då började man tillverka en serie klockor åt regeringen. Och 1999 så gratulerades fabriken för 75 år av dåvarande president, Boris Yeltsin, samt borgmästaren i Moskva. 2006 så såldes marken och fabriken till förmån för andra planer. Och 2011 så var den riven och marken hade planerats för andra fastigheter. Det finns en siffra som påstår att det tillverkades 330 miljoner klockor i denna fabrik så länge den fanns. Slava som märke finns faktiskt kvar än idag. Och ordet slava betyder för övrigt ära.
Jag skall ärligt säga att mina planer för att skaffa mig en Slava dök upp när jag letade upp damuret åt min kompis. Valet föll till slut på denna skönhet. Jag har för mig att jag gav ca 500kr för den. Dessutom så fanns säljaren i Irpin, Ukraina. Irpin ligger ca tre mil väst om Kiev. Det finns faktiskt otroligt många gamla Sovjetiska klockor som säljs från Ukraina de senaste åren. Jag får två idéer varför det är så. Man har det extremt tufft just nu och hittar alla möjliga sätt att tjäna en extra slant. Men kanske det också kan vara så att man vill göra sig av med så mycket som möjligt som kommer från Sovjet från början.
Klockan såg ut att vara i gott skick samt urverket var det legendariska 2414. Ett urverk med två identiska fjäderhus faktiskt. Varför man gjorde så här har jag ingen bra förklaring till egentligen. För fjäderhusen är små och drivfjädrarna är klena och korta. Endast 0.075mm tjocka och 240mm långa. Så jag ser egentligen ingen vinst i varken kraft eller gångreserv. För båda fjädrarna jobbar parallellt. Inte i serie som andra tillverkare har löst det för att få en längre gångreserv. Enligt min åsikt så hade ett fjäderhus som var större och med en kraftigare drivfjäder gjort samma jobb som dessa två små. Och då hade det dessutom blivit en enklare konstruktion.
Det är inte helt ovanligt att man ser rena plagiat i konstruktionen från andra urverk i urverk från Sovjet. Jag antar att man inte brydde sig så mycket om patent från övriga världen. Så även i detta urverk. Minutröret är helt klart plagierat från ETA. En fantastiskt bra lösning som ETA tog fram. Nästa aha-upplevelse har att göra med datumväxlingen. Detta urverk växlar datum blixtsnabbt. Inte som man ser på de flesta urverk där växlingen börjar någon timma innan kl 12 och segar sig fram halvvägs till det slår över helt kl 12. Och lösningen i detta urverk är direkt snodd av Zodiac och i viss mån AS.
Med alla delar rengjorda så var det dags att sätta ihop urverket igen. Jag återanvände drivfjädrarna. Men jag beställde samtidigt två nya ifall de inte skulle hålla måttet längre. De låg nämligen inte helt plant på bordsytan när de var utsläppta. Jag justerade dem lite så att de skulle bli planare. För är inte fjädern plan så kommer friktionen öka i fjäderhuset mot botten och locket. Och då tappar man kraft. Detta är något jag aldrig gör annars. Om så är fallet blir det en ny fjäder. Men nu är detta min klocka så jag var beredd att göra ett försök. Jag hade ju som sagt nya fjädrar på ingående.
Med urverket ihopsatt så var det dags att se vad timegraphern säger. Och här blev jag riktigt glad. 270 i amplitud direkt. Och efter att oljan fått gå till sig under ett dygn så var jag uppe 290. Fantastiskt bra. Så jag lär inte behöva byta ut drivfjädrarna. De nya får hamna på lagret. Och inte nog med det. Urverket gick väldigt jämt med små variationer i olika positioner. Jag fick straxt under 15 sekunder i delta mellan alla fem positioner som jag testar urverken i. Riktigt kul. Och det verkar som jag har hittat en riktigt bra kompromiss mellan lägena med ruckningen. För efter jag burit den i några dagar direkt efter service så var den så gott som dead on. 😊
Boetten fick som vanligt sig ett bad i ultraljudstvätten samt glaset ploerades upp lite. För tavlan är i så gott som nyskick. Det fanns dock en repa som var lite djupare precis i kanten på glaset. De är svåra att ge sig på när de sitter i kanten. Då blir man tvungen att ändra profilen på glaset. Och det känns inte rätt. Då kan repan få vara kvar. Den kommer i alla fall bli lite utjämnad av poleringen. Sedan placerar man den på en mindre synlig plats mellan två index på tavlan. Aldrig vid 12, 3, 6, 9 eller nära datumet där ögonen faller lättast.
Till slut så fick klockan ett nytt armband. Den trista guldfärgade länken arkiverades under ”j-vla skit”. I stället blev det ett svart band med lite mönster. Kanske kommer jag byta ut det till ett helt slätt band. Det blir nog snyggast. Ett som går från 18mm vid bandhornen ned till 14mm vid spännet. Det tycker jag är riktigt snyggt på en diskret klocka.
