Seiko.
Nu är det dags för lite historik igen. För många så kanske namnet Seiko är märket som höll på att välta hela den schweiziska klockindustrin på 70 och 80-talet. Och så var det verkligen. Det var när de släppte den första armbandsklockan med ett quartzverk. Men jag lovar, jag skall inte prata quartz nu. För den här klockan är mekanisk.
Seiko grundades i Tokyo av en blott 21-årig Kintaro Hattori redan 1881. Över 100 år före deras första armbandsklocka med Quartz. Han började genom att starta en liten verkstad som sålde och reparerade klockor. 11 år senare, 1892, så köpte han oanvänd fabrikslokal och Seikosha såg dagens ljus för första gången. Från början så gjorde man bara väggklockor. Men 1895 så släpptes det första fickuret. Det fick det skälvsäkra namnet The Timekeeper. Vi hoppar vidare till 1913 då man släppte sin första armbandsklocka och blev självklart Japans första tillverkare av sådana. Den fick namnet Laurel.
1923 så drabbades man av katastrof i samband med den stora Kantojordbävningen. Hela huvudkontoret och fabriken brann ned till grunden. Men det var bara att bita ihop och starta om. 1929 så utsågs man till landets officiella tillverkare av järnvägsur. Järnvägen i Japan expanderade snabbt och man insåg att man behövde ordning och reda på turerna. Både Nordamerika och Europa hade ju gått igenom denna process många år tidigare.
Och här tänker jag hoppa fram till min absoluta favorit av Seiko. 1960 så släppte man Grand Seiko. Det var inget annat än ett mästerverk och man visade världen hur precis en mätare av tiden kunde vara. Visst, jag är en Omegafan i alla celler i min kropp, men en Grand Seiko skulle jag definitivt inte tacka nej till och bära med stolthet. Det finns hur mycket som helst att säga om Seikoshas historik. De har vunnit otaliga utmärkelser och har varit officiella tidshållare i stora mästerskap såsom olympiader, världsmästerskap mm. Men jag tänker att avsluta med att nämna att 1969 annonserades den första armbandsklockan med quartzverk och här tog det roliga (nästan) slut. Den fick namnet Astron.
Nu var det ju så att man slutade ju inte med mekaniska urverk. Denna klocka med modellnamnet 66-7100 har urverket 66B i sig och skall tydligen vara en av de sista stora serierna av mekaniska verk. 66B kom ut i början av 60-talet. Klockan i sig är från 1971. Seiko hade nämligen ett ganska exakt sätt att datera sina klockor med sitt serienummer. Skall man vara petig så är den här från september 1971. När jag fick tag på den så saknade den både krona och bom. Men det brukar inte vara så svårt att få tag på delar till en massproducerad klocka även om den är över 50 år gammal. Och det visade sig att det var jättelätt. Jag hade en annan Seiko med ett 66A hemma så den fick donera dessa delar. Glaset var i riktigt dåligt skick så det fick bli ett helt nytt. Service med rengöring och ny olja var ju en självklarhet. Urverket var i bra skick så jag hade inga tvivel på om den skulle gå bra efter service. Och det gjorde den. Mycket bra faktiskt.
Jag tycker det är en väldigt enkel och stilfull klocka. Men det flög in en idé i huvudet som jag inte kunde släppa. Hur skulle den se ut utan minutindexerna? Det var en riskfylld tanke. Men jag kunde inte släppa den. Indexerna sitter på en ring som är klämd mellan glas, boettring och boetten. Och till slut så gav jag vika. Jag tänkte att det går nog att få tag på en ny ring om det skulle se konstigt ut. Så ringen fick följa med boetten i ultraljudstvätten. Jag fick gnugga lite extra med isopropanol för att få bort det sista efter tvätten. När jag sedan la i urverket i boetten med det nya glaset och den diskreta ringen så blev jag slagen av häpnad. Den blev ju så mycket snyggare. Och då var den ju enligt mitt tycke snygg redan innan. Kommentera gärna hur du tycker. Jag kan ta all kritik, bra som dålig. Men den här kommer jag bära med stolthet. Både för att det är en snygg klocka, men även för att jag vågade kasta mig ut i den djupa änden av poolen och ta en chansning.
