För ett tag sedan så pratade jag lite klockor med en kollega i mitt andra verksamhetsområde. Hon har en snygg lite större quartzklocka. Men hon hade börjat fundera på att skaffa en till så hon kunde växla lite. Och gärna en lite mindre klocka i så fall. Så jag tänkte att självklart skall hon ha en klocka med ett mekaniskt urverk och dök ned i samlingen med oservade klockor och plockade ut ca 10st tills vi träffades nästa gång. ”Här, välj en så fixar jag till den åt dig.” Hon sken upp som ett solsken och började genast leta vilken hon gillade mest. Men jag sa att hon kunde ta hem dem och välja i lugn och ro.
Några veckor senare så hade hon valt. Det skall tilläggas att hon bara är 21 år. Och hon hade valt den klockan som jag också gillade mest. Hon brukar för övrigt ibland säga att hon troligtvis är född i fel generation. När jag från början fick tag på den här klockan så trodde jag att den var från 60-talet. Men efter en närmare titt i samband med att jag servade den så kan den till och med vara från sent 50-tal. Urverket i den, ett FHF 63, började tillverkas redan på 50-talet. Den har vad man brukar kalla för sub second eller sub dial. Det är när sekundvisaren har en egen liten urtavla på den stora tavlan. Jag har alltid haft ett svagt öga för dessa. Jag tycker de är så snygga.
Så nu var det bara att skrida till verket. För det första så behövde den ett nytt glas. Det fanns en spricka i det gamla och så kan det ju inte få vara. Särskilt inte eftersom urtavlan är i extremt gott skick. Sedan behövde den en ny krona också. Den gamla var så sliten så att mässingen hade börjat tränga igenom. Sedan blev det lite jobb på armbandet också. Det satt egentligen på en av de andra klockorna. Men hon ville gärna ha det om det gick att få till. Så det var bara att ta fram filen och minska bredden lite där det skall sitta mellan hornen. Det var 1mm för brett från början.
För övrigt så såg urverket ganska prydligt ut. Förutom balansfjädern! Här har någon tidigare röjt omkring. För sånt här händer inte av sig självt. Bland annat så var det yttre fästet på balansfjädern ordentligt böjt. Det resulterade i att hela fjädern var skjuten från sitt centrum. Vad som händer då är att avståndet mellan varven på ena sidan blir mindre och självfallet större på andra sidan. Är det för stort avstånd så kan den ta i något i omgivningen när balanshjulet oscillerar. Och är det för litet så är risken att fjädern nuddar sig självt vid oscilleringen. Och vad som händer då är att klockan går riktigt mycket för fort. Det var precis vad som skedde här. Då blir i praktiken den verksamma delen av fjädern för kort. Och det hade man försökt korrigera med hjälp av ruckningsarmen. En mekanism som man använder för att ställa gången. Den stod skjuten i botten mot armen där den yttre änden på balansfjädern sitter fast. Det var bland det första jag såg när jag öppnade boetten och tänkte att här står det inte rätt till. Balansfjädern kan också bli sned så att den inte sitter vinkelrätt i förhållande till axeln. Och då kan den ta i både bryggan över sig och hjulet under sig.
Troligtvis så hade man försökt rikta fjädern tidigare men det hade bara gjort saken värre. Det var ett antal onormala knyckar på den. Om man skall rikta en balansfjäder så måste man börja inifrån på spiralen. Man letar reda på den första felaktigheten inifrån sett. Sedan jobbar man sig utåt till den yttre änden. Balansfjädern som även kallas för hairspring är extremt tunn. Nästan lika tunn som ett hårstrå, därav namnet. Det krävs ytterst små smekningar med något riktigt litet föremål för att justera den. Jag brukar använda ett oljningsverktyg som jag inte har använt för att olja med. Man vill nämligen inte få något klibbande på fjädern. Det tog mig ca tre timmar att få till en funktionell form på balansfjädern. Men, vad gör man inte för en god vän.
Nästa problem var att ruckningspinnarna var för glesa. Det här var troligtvis ett desperat försök att få urverket att gå långsammare. För ju längre avstånd de har från varandra destå längre tid så vidrör den inte pinnarna under oscilleringen och använder sin fulla längd ända ut till yttre änden. Men någon hade inte förstått att detta var helt lönlöst eftersom den i praktiken var mycket kortare än så där den tog i sig själv några varv tidigare. Nu är det inte något större problem att justera den tunnare av pinnarna så att det bli korrekt igen. Man måste bara vara försiktig så att den inte går av.
Men allt gick till slut bra. Och det snart 70 år gamla urverket presterar riktigt bra. Det är alltid svårare att få små urverk att gå bra eftersom balanshjulet är mindre. Ett stort balanshjul ger en stabilare gång. Men det här blev bättre än jag förväntat mig med tanke på åkommorna den hade. Ca 10 sek avvikelse per dygn, 260 i amplitude och endast 0,1. i beat error. Trägen ger resultat. Visst, jag hade kunnat ge mig ut och letat reda på ett bättre begagnat balanshjul med fjäder. Men ibland så kan ett problem ge så mycket mer än att bara kasta bort och köpa nytt. Det ger erfarenhet, tålamod och kreativitet. Samt en stor j-vla dunk i ryggen när problemet till slut är löst. Jag är raka motsatsen till en slit och släng person. Vad som kan fixas bör fixas.
Och det var riktigt kul att lämna över denna klocka till min vän idag. Hon sken upp som det solsken som hon så ofta är. Jag hoppas att hon får stor glädje av den.
