Ja den här har helt klart används väl. Och vad som har hänt bak på boettlocket kan man ju verkligen undra. Man kan tro att den legat och skrammlat i en låda någonstans ihop med en massa skruv. Men förövrigt så är boetten faktiskt i ganska bra skick. Så tanken med lådan och skruven går bort. Men det är ett litet mysterium faktiskt.
Enligt serienummret så är klockan från 1945. Kanske firade man att kriget äntligen var slut och gick och köpte sig en ny klocka. Vad vet jag. Den tillhör en kompis till mig. Samma kompis som äger tidtagaruret jag skrev om nyligen. Och klockan skall ha tillhört en släkting till honom. Och sånt tycker jag är väldigt kul som ni säkert redan vet vid det här laget. Klockor skall vandra vidare i släktleden.
Jag har skrivit om Zenith innan. De är kända för att ha tillverkat riktigt bra urverk genom tiden. Jag var ju dock lite nyfiken på hur den såg ut inuti. Vid en första anblick så såg det ändå rätt ok ut. Ett mässingsblänkande urverk blottade sig när jag tog av boettlocket. Men det syntes också lite angrepp av rost runt skruven för kronhjulet. Och jag skulle hitta mer när jag tog bort spärrhjulet. För att inte tala om under bryggan till fjäderhuset. Runt lagerbanan till fjäderhusets ovansida såg det inte alls kul ut. Min första tanke var hur själva lagerbanan och kärnan till fjäderhuset såg ut. Men det var inte så farligt. De hade inte blivit angripna och det räckte med att pegga ur lagerbanan med pegwood och rengöra kärnan ordentligt så såg de fina ut igen. Man hittar ju oftast rost i ställmekanismen. Det är ju där fukt lättast kommer in via halsen för uppdragsaxeln på boetten. Men här såg allt helt ok ut. Uppdragsaxeln såg lite murrig ut närmast kronan. Men det var mest skit faktiskt. Lite rostbehandling blev det dock men fårvånansvärt lite med tanke på hur det såg ut under fjäderhusbryggan.
Och det här med Zenith och kvalité. Väl rengjord, ihopsatt och med ny olja så går urverket riktigt bra. Det håller tiden mycket väl och har bra amplitude för att vara närmare 80 år gammalt. Fjädern är bytt någon gång i tiden och såg ok ut så den fick fortsätta med att vara motor i denna klocka.
Jag hoppas att min kompis kommer att använda den med glädje. Jag skulle bära den med stolthet om den vore min. Den är ju faktiskt väldigt vacker. Boetten med sina tjusiga bandhorn är riktigt snygg. Urtavlan lika så. Ett nytt glas fick den att visa hur vacker den verkligen är. Visst har tidens tand gett sig på urtavlan en del. Men vad gör väl det. Det är som rynkor i ansiktet på äldre människor. Det ger karaktär och respekt för ålderdomen.
