De här tre fick jag in i somras av en bekant. Vi brukar jobba ihop på somrarna på dragracingevent. Och när vi träffades nu i sommar när det var dags för #Streetweek igen så hade han med sig dessa. Jag har skrivit om Omegan nyligen och jag kommer skriva om de andra två framöver. Alla har tillhört släktingar till min kompis. Omegan är från 1960, Tissoten är från 1940 och Certinan från 1965. När de kom till mig så såg de lite ledsna ut. Samtliga glas var uttjänade så det blev nya på alla tre. Se övriga bilder i detta inlägg hur de såg ut innan jag fick äran att ta hand om dem.
Jag kan ha viss förståelse för folk när de hittar gamla klockor hos någon släkting som inte använder dem längre eller kanske inte är med oss längre. Man kanske tänker att den ser sjabbig ut och är inget värd. Många gånger kanske den inte ens går och man gör sig av med den på något sätt. Men snälla, gör inte det. Det är ett arv. Det vilar en historia bakom den. Och du kommer alltid bli påmind av din släkting så länge du lever om du tar väl hand om den. Det gjorde min kompis och det är jag glad över. För det känns som en ära när jag få ta hand om en släktklenod som behöver lite kärlek. Förutom service och nya glas så fick de även nya armband. Och jag måste säga att det här var en riktigt kul trio att jobba med. Särskilt för att de har tillhört släktingar till min kompis.
