Jag pratade nyligen med en god bekant om framför allt lite annat än klockor. Vi har lärt känna varandra genom ett annat intresse jag har. Nämligen dragracing. Jag har bland annat servat ett Omega fickur åt honom. Jag var helt säker på att jag hade skrivit ett inlägg om denna. Men det hade jag tydligen inte. Så, bättre sent än aldrig.
Fickuret har tillhört hans farfar. Åter igen, jättekul när klockor vandrar i släktleden. Men den gick inte alls när den kom till mig. Och när jag öppnade de bakre locken på boetten så kunde jag snabbt konstatera att axeln till balanshjulet var av i ena änden. Äldre urverk från ca 40-talet eller tidigare hade inte någon stötdämpning på balanshjulet. Incabloc var först ut på marknaden när de presenterade den lösning som man fortfarande använder än idag i så gott som alla mekaniska urverk om än med lite olika varianter på själva fjäderbrickan. Året var 1934 när denna innovation dök upp. Men det skulle dröja till efter kriget innan den började användas mer spritt. Denna klocka är från 1934 enligt serienumret på urverket. Så vad som händer när man tappar en sådan här klocka utan stötdämpning i golvet, eller om den får en kraftig smäll på något annat sätt, är att axeln till balansen kan gå av i höjd med sin lagerbana den går igenom på någon av sidorna. Även stenen som agerar lagerbana kan spricka och behöva bytas. Men här var det bara axeln som var trasig. Även axlar till andra hjul kan skadas. Men balansen är mest känslig på grund av sin förhållandevis större tyngd.
När man skall byta axeln så stiger nivån på hantverk. Man får först ta av balanshjulet och sin fjäder från sin brygga. Sedan får man ta av balansfjädern och den runda plattformen som gångstenen sitter på. Kvar har man då själva balanshjulet och sin axel. Axeln knackar man ur hjulet med hjälp av ett stansvektyg. Här kan man knacka direkt på änden av axeln. Den skall ju ändå kasseras. Jag tog reda på måtten på axelns olika diametrar. Det finns källor för detta. Det går även att mäta upp den gamla. Men eftersom den är av så har man lite svårt att avgöra längden. För något år sedan så köpte jag en batch med både verktyg och delar. Och bland annat så minns jag att jag hittat lite balansaxlar. Så det var bara att ta fram mätinstrumentet och mäta upp dem. Och här är det extremt noga. Vi pratar om hundradels millimetrar. Men ibland skall man ha tur. Jag hittade en med de rätta måtten.
Så nu är det bara att få den på plats. En av diametrarna på axeln (det är flera) passar precis i centrumhålet på balanshjulet. Men för att få axeln att sitta ordentligt fast så nitar man i praktiken dit den. Man använder en stans som är något konvex för att trycka ut material från axeln så den klämmer runt hålet på balanshjulet. Sedan kollar man hur väl hela hjulet är balanserat. Har det uppstått obalans på grund av ingreppet så får man justera det. Det gör man genom att ta bort material vid den punkt där den väger som mest. Det gör man på undersidan av balanshjulet där det syns minst. Och hur vet man det? Jo man rullar balanshjulet med sin axel och plattformen med gångstenen på en balansvåg. Man tar enkelt bort materiel från hjulet med hjälp av ett minimalt borr. Man gör en försänkning så man får bort material. Och det krävs oftast mycket lite. Tar man för mycket så får man ta lite på andra halvcirkeln av hjulet. Jag har stött på balanshjul där jag hittat en hel del försänkningar på. Det ger en känsla av att den som gjort det här tidigare inte hade så bra känsla för hur lite som vekligen behövs.
När axeln väl var bytt så var det mer eller mindre transportsträcka för resten. En vanlig service där inget annat oväntat dök upp. Jag bytte även ut glaset då det gamla hade en spricka i sig. Och med den så gott som felfria urtavlan så blev klockan nästan som ny igen. Närmare 90 år gammal och om den får sina behövliga serviceintervaller så kommer den gå minst lika många år till.
