Julafton. Och i år hade jag faktiskt planer. Men en dunderförkylning med 38,7 i feber satte stopp för det. Så jag tänkte att jag kan väl i alla fall skriva ett inlägg om en klocka jag gjorde nyligen.
Jo, materiallära var det. Lite i alla fall. Jag skall försöka leta fram, ur någon dammig vrå i huvudet, det jag lärde mig i skolan för sisådär 40 år sedan. En klocka innehåller ju många ämnen och legeringar. Mässing är en av legeringarna. Mässing består som vanligast av koppar och zink. Det används ofta till urverksbotten och bryggor. Mässing har en fördel. Det är nämligen inte magnetiskt. Om delar i ett urverk blir magnetiska är det förödande för gången. Man kan få riktigt konstiga resultat. Så när jag skruvat ihop ett urverk så avmagnitiserar jag det alltid innan jag mäter upp och justerar det. Jag har sett sköra balansfjädrar klamra sig fast i ekrarna som inte har varit i mässing på balanshjulet. Då orkar klockan oftast inte gå alls.
Men allt är ju som sagt inte av mässing i ett urverk. Det är ju nämligen lite mjukt. Så därför används också stål. Ofta härdat stål så att slitaget är minsta möjliga. Användningsområden är ofta axlar, skruvar, delar i ställmekanismen, kronhjul, spärrhjul mm. Nu tänker jag inte gå in i djupet på hur stål härdas. Stål blir ju som bekant hårdare om det innehåller mer kol. Om man öser på ordentligt med kol så får man en genomhärdning. Jättebra, eller hur? Nja, man skall ha klart för sig att det blir sprödare då. Men man kan genom uppvärmning till gällande temperatur, och hållas där en tid, för att sedan kyla ned snabbt få en förändring på strukturen och därmed få en hårdare yta vid lägre kolhalt. Man kan även härda stål genom kallbearbetning. Ta en spik och böj den. Försök nu att böja tillbaka den på samma ställe. Lite svårare, eller hur? Du har nämligen precis kallbearbetat stålet och därmed härdat det. Jag skall i ärlighetens namn säga att jag inte har koll på vilken metod av härdning som används genom tiden i urverk. Men skulle jag gissa så får det bli lite lägre kolhalt och värmebehandling. Hård yta och lite segare inuti. Jag ber om ursäkt till alla er som kom hit för att läsa om en klocka med blev helt plötsligt kastade tillbaka i skolbänken och fysiken. 
Jag alltid gillat matte och fysik samt materiallära i senare utbildningar.
Så varför snöade jag in på detta ämne på denna klocka? Jo, för en simpel skruv. Jag fick denna klocka skickad till mig för att den hade börjat gå sämre. Jag fick även några bilder skickade till mig. Klockan är enligt serienumret på urverket från 1970. Bilderna var skickade mest för att jag skulle se vad det var för urverk. Och nu när vi ändå pratar om det så är det ett Omega 1011. Kronometerversionen av 1010. Det som skilde från bilderna jag fick och hur den såg ut när jag öppnade den var ett skruven till kronhjulet var av. Så kronhjulet, sin kärna och skruvskallen skramlade om kring i urverket. Kärnan hade dessutom letat sig fram till balansen och kilat in sig under balansfjädern.
Ägaren till klockan tyckte det var lite konstigt att en skruv kan gå av helt spontant efter en tid. Så jag fick förklara min högst troliga teori. Det intressanta är att jag hittade flera skruvar i urverket som var alltför hårt dragna. Så när det gäller kronhjulets skruv så var den mest troligt dragen förbi sin sträckningsgräns men ändå inte så mycket så den gick av vid det tillfället. Vid det här läget så behövs det inte så mycket för att den skall gå av. Det räcker med en extra liten smäll. Och i detta läge särskilt om smällen är mot kronan. Kronan sitter fast i uppdragsaxeln som i sin tur går igenom uppdragsdrivet och driver kronhjulet vid uppdragning. Det betyder att om kronan får en smäll så kan skruven till kronhjulet få sig en knuff i sidled. ”Plink” så går den lätt av om den är överdragen. Man skall ha klart för sig att det här handlar om skruvar som har en diameter som är under en millimeter i diameter. Men jag lyckades jaga tag på en originalskruv för denna plats. Så nu var det bara att få ur den delen som satt kvar i fjäderbryggan. Eftersom skallen är borta så finns det ingen spänst i resten av skruven. Och är det är inte rost inblandat så finns det ett enkelt knep. Man lägger helt enkelt bryggan i ultraljudstvätten och hoppas på att den kommer vibrera ut. Och mycket riktigt, det gjorde den den här gången också.
Jag var dock lite orolig för balansfjädern eftersom den hade blivit trängd av kronhjulets kärna som fastnat där. Det resulterade att jag fick justera den lite. Det är alltid ett extra känsligt moment när man måste ge sig på balansfjädern. Den är ju så oerhört skör. Summa summarum så var de egentligen en normal service. Med undantag av en liten skruv som gav mig extrajobb. Jag fick en fråga en gång av en riktigt nära bekant. Jag har känt honom i säkert 45 år. Han är tekniker ut fingerspetsarna. Men frågan jag fick är hur jag vet hur mycket jag skall dra de olika skruvarna. Svår fråga. Men med tiden får man en känsla av vad de tål. Man får ett inbyggt moment i fingrarna. Det är inte riktigt som när han tar fram en momentnyckel för att dra åt bultarna till ett topplock på en bil. Den löser ju ut när momentet är perfekt. Visst, det finns mejslar med momentkontroll i urmakarbranschen också. Men frågan är hur många som egentligen använder dem. Man jobbar upp en känsla i fingrarna av erfarenhet i stället. Jag har ännu inte lyckats dra av en skruv eller dra sönder några gängor. Jag har däremot dragit av skuvar när försökt lossa dem på grund av att de var för hårt dragna tidigare. Och det är heller ingen kul känsla.
Väl ihopsatt igen så presterade urverket som sig bör. Enligt serienumret på urverket så är klockan från 1971. En 50-plussare alltså. Utöver det så behövde klockan ett nytt glas. Den har ett plant mineralglas som var rätt repigt. Mineralglas är svåra att polera upp. Det blir aldrig riktig bra. Jag hade ett passande i lager. Jag har kanske runt 500+ glas i lager. Inte så många mineralglas så här hade jag tur. Men här händer något. När jag skulle pressa dit det så gick det i tusen bitar. Det har aldrig hänt mig innan på ett nytt glas. Och då har jag bytt hundratals glas genom tiden. Min gissning är att det fanns spänningar i glaset. Så jag fick beställa ett i alla fall. 
Om jag behöver beställa ett glas så brukar jag ta ett extra för att jobba upp lagret. Och nu blev det ett safirglas i stället. Det blir ju bättre i längden för det är tåligare mot repor. Så jag hoppas att ägaren blir lite extra nöjd även om han fick vänta lite längre.
God Jul på er alla!
