Jag brukar undvika att lägga upp arbeten på likadana klockor som jag gjort innan. Men historian bakom denna klocka är för bra för att hålla för sig själv.
Jag märker ofta att när jag lagt upp ett inlägg om en klocka så får jag förfrågningar om liknande klockor. Och jag kan ha viss förståelse för det. Men för min del så är ett urverk alltid ett urverk. Det spelar inte någon roll vad det är för märke. Grunden i ett urverk har i praktiken sett likadant ut de senaste 200 åren. De har en motor vilket är fjädern i sitt fjäderhus. De har ett antal löpverkshjul, ett gånghjul, en gånghake och en balans. Utöver det så finns det en ställmekanism, eventuella extra funktioner såsom datum, dag, automatik mm. Visst, det finns en mängd variationer hur man löser detta i ett urverk. Men det handlar om mekanik. Hur man löser funktioner kan variera i design. Men resultatet är detsamma. Något skall frammatas och på något sätt avancera. När man har hållit på ett tag så blir detta självförklarande. Och har man en förståelse för mekanik från början så är det helt klart lättare. Man ser logiken. Man ser hur delarna integrerar med varandra.
Så vad ville jag komma med detta? Historian varför den kallas för Pouge får ni för övrigt läsa om ett tidigare inlägg om en likadan klocka. Men när jag la upp ett inlägg om en Seiko Pouge tidigare så började det rasa in Seikos. Samma med olika Omegor. Särskilt Constellations. Och det är jättekul. Och visst är det så att man får in en viss vana som är till fördel för effektiviteten. Men man lär sig även ett urverks svagheter lättare. Nu löser man oftast problemen i alla fall även om det är ett visst urverk man aldrig jobbat som ligger på arbetsbordet med ett problem. Men man blir effektivare om man känner till svagheterna. Ett klassiskt exempel är Rolex 313x-serien där axeln till rotorn slits onormalt snabbt. På detta urverk, som är ett Seiko 6139B, är det bland annat kronografhjulet. Det är samma hjul även på 6138. De har en slirkoppling som antingen kärvar ihop eller så blir hjulet som kallas fjärde hjulet för glappt mot sin axel. Och visst förenklar det om man känner till dessa brister. Men det är inget hinder om man inte gör. Det tar bara lite längre tid för att konstatera felet.
I detta fall så var kronografhjulet helt ok. Och det är alltid skönt att konstatera. De är nämligen inte helt lätta att få tag på. Och får man tag på ett så kostar de därefter. Denna klocka hade dock andra problem. Det hade enligt ägaren börjar skramla i den för många år sedan. Den hamnade i en låda och blev liggande. Så när jag la upp inlägget om en annan liknande klocka så hörde ägaren till denna av sig. Och när jag öppnade den så var orsaken till skramlandet självklart. Hela automatiken till uppdragningen satt löst. Båda skruvarna var spårlöst försvunna. Även en arm som man brukar kalla för magic lever lös med sin frånvaro. Och det känns väldigt konstigt. Visst, skruvar kan lossna om de inte är korrekt åtdragna. Men försvinna helt? Och även en en annan del som är borta? Väldigt skumt. Klockan har varit inne för översyn hos en känd klockjedja för många år sedan. Det är det ända tillfället klockan har öppnats innan. Man kan ju fråga sig vad som hände då egentligen? Nu lyckades jag få tag på på de saknade delarna omgående. Det känns alltid skönt när man slipper vänta på delar i flera veckor.
Men jag tänkte som sagt även prata lite om historian bakom denna klocka vilken jag tycker är anmärkningsvärd. Ägaren köpte den när han gjorde FN-tjänst på Cypern 1972. Den bars även vid FN-tjänst i Sinai 1973-74. Några inom samma grupp/kompani köpte likadana klockor 1972. Och de har i största möjliga mån burit dessa på veterandagen 29/5 varje år samt på andra sammankomster. Och ägaren till denna klocka tyckte det var lite trist att han inte kunde använda längre då den inte fungerade. Men nu blir det ändring på det. För nu går den som den skall igen. Och jag hoppas den kommer att användas även utöver militära minnesstunder. För det är faktiskt en ikonisk klocka. Den har ju även varit ute i rymden även om det var en 6139-6005. Detta är en 6139-6002. Men de är i princip identiska.
Glaset på denna skulle egentligen behöva bytas ut. Men ägaren var i så fall noggrann med att det skulle vara original. Från början ville han inte byta glas alls. Det rör sig om ett mineralglas. Så det är väldigt svårt att polera upp. Och något plastglas var det inte tal om. Och kanske har jag skiftat i åsikt om ett nytt glas. Det skall nog vara det gamla glaset som skall sitta på den. Ägaren var även noga med att polering av boetten inte fick göras. Det gör jag ju aldrig ändå så det var ingen fara. Ägaren ville helt enkelt behålla den i det skick som den är. Den skall visa att den har varit med om ett och annat. Den har ju faktiskt varit med om att kämpa för fred.
Och jag måste avsluta med att säga att den här klockan var riktigt rolig att få ta sig an. Det är ett bevis på att klockor är mer än bara en tidsvisare. De har en historia. Och denna historia är påtagligt känslomässig. Några militärer i en fredsbevarande styrka som beslutar sig för att binda ytterligare ett band. Och det genom att köpa likadana klockor. Helt fantastiskt faktiskt. Det känns som en ära att få ha tagit an sig denna klocka.
