Dags att träna den extra finmotoriken igen. För nu blir det smått. Urverket som är ett Omega 630 har diametern 17,5mm. Serienummret på urverket daterar den till 1969.
Klockan kom till mig för att en man hade köpt den för att ge den till sin fru. Men den galloperade iväg så man skulle kunna tro att den hade fått en dask i baken. När jag la den på timegraphern så tyckte den att det var ett urverk med frekvensen 21600. Det skall den inte ha utan det skall vara 19800. Mer info fick jag inte ur timegraphern för urverket gick så illa. Så vad kan få en klocka att gallopera iväg så här mycket? Det är mycket mer än vad man kan åstadkomma med justeringsintervallet. Mest troligt är att det är något fel med balansfjädern. Antingen att den tar i någonstans eller att den är smutsig och varven har klibbat ihop sig. Alternativt att balansfjädern inte håller formen längre och även då tar i sig själv i närliggande varv eller något annat i urverket såsom andra hjul, bryggor eller ekrarna på balanshjulet. Men här var det så att det gällde smuts och då är det mycket enklare att åtgärda. Allt som behövs är ett dopp i kemisk ren bensin. Det finns även en vätska som man bruker kalla för one dip i urmakarkretsar. Men kemisk ren bensin gör samma jobb. Det är i praktiken samma sak. Det löser upp olja/fett och skadar inget annat.
Så det var ett problem löst. Men jag hittade ett till. Det så kallade tredje hjulet har ett extra hjul överst för att driva sekundhjulet. Änden på den sidan av axeln som drivhjulet sitter på var inte rak. När jag plockar isär ett urverk så tar jag bort balans och hake först. Då kan man vrida på uppdragsaxeln så alla löpverkshjul snurrar och då swr man om något hjul är skevt eller axel är sned. I det här fallet så wobblade drivhjulet som sitter på axeln till tredje hjulet. Det här kan man inte göra något åt. Materialet i axeln, som oftast är av härdat stål, är sträckt. Så alla försök att rikta axeln kommer att leda till att den går av. Faktum är att den gick av bara av att jag skulle ta bort drivhjulet som är pressat på axeln. Man kan ju då undra vad som gjort att änden på axeln har blivit sned? Ja tyvärr är det nog så att det är illa behandlat av någon tidigare som varit i och fixat i urverket. När man tar av drivhjulet från axeln så måste det lyftas exakt rätt upp. Annars riskerar man att böja axeln eller att den går av. Samma sak när man pressar dit det igen. Vi pratar om tappar som är en bråkdel av en millimeter i diameter. Och de är extra små på damur.
Så nu var det ”bara” att ge sig ut att hitta ett ett drivhjulet för sekundhjulet. Och det visade sig inte vara så ”bara”. Det var riktigt svårt att hitta. Ibland så går det att ersätta en motsvarande del från ett annat urverk i samma serie. Men inte i detta fall. Det måste vara från ett 630. Jag sökte på alla ställen jag brukar använda mest och några till. Men så kom jag plötsligt på att jag glömt fråga en bekant. En äldre herre som har köpt på sig en del genom åren. Så jag drog iväg en fråga till honom via sms. En kvart senare fick jag förjande svar. ”You’re a lucky boy ! You can sleep peacefully tonight , just found the movement you want” Han är engelsman från början. Bodde sedan många år i Belgien för att sedan hamna i Sverige för ett tiotal år sedan. Har föredrar fortfarande att konversera på engelska. Både via text och när man träffar honom. Har har räddat mig många gånger när det gäller delar. Men tyvärr inte denna gång. Det visade sig att den förlängda axeln för drivhjulet var av på denna också. I ungefär i samband med detta så hade faktiskt ägaren själv hittat rätt hjul hos ett företag i Schweiz. Så jag kastade mig på knappen och beställde det i stället.
Och när urverket väl var ihopsatt så gick det riktigt bra. Damur kan vara svåra att få att gå väldigt bra. Men denna brydde sig bland annat väldigt lite om vilken position den hade. Det är ett tecken på lite slitage och ett urverk som skötts väl genom åren av tidigare ägaren med service med jämna mellanrum. Den är ju i alla fall över 50 år. Nu återstod bara en sak. Och det var att polera upp glaset till den. Men då ser jag en liten spricka på kanten av det. Det här glaset har en stålring på insidan av sig. Det var troligtvis därför jag inte såg sprickan när jag tog isär klockan. Den var väldigt liten. Men risken för att det spricker totalt när man pressar dit glaset är högst sannolikt. Och faktum är att det gjorde det när jag testade bara för skojs skull. Att det skulle bli ett nytt glas var ju redan bestämt vid det här laget.
Det här var i mitten av december har jag för mig. Jag beställer som oftast glas från ett företag i England. Det brukar ta ca 2-3 veckor att få varorna. Men de kommer ofta till Sverige på 2-3 dagar. Det ser jag enkelt via spårning. Men sedan skall bromsklossen Postnord ta vid. Detta för att de bland annat har fått uppdraget att hantera tull och moms. England är ju som känt inte med i EU längre. Men denna gång tog det hela 6 veckor. Visst, det var runt jul och jag tänkte att Postnord ligger nog i fosterställning i något hörn efter julruschen. Men nu visade det sig att hela skulden låg inte på dem. Innan jul råkade Royal Mail i England ut för strejk. Och efter nyår kom nästa smäll för dem genom en cyberattack mot deras system. Men krasst, 2-3 veckor som det normalt tar från England är alldeles för mycket. Jag får saker levererade på ca en vecka från de flesta länder i Europa. Mest imponerad blev jag när jag fick en del från Polen på fyra dagar. Men jag har även fått delar från andra öststater på ca en vecka.
Men åter till ordningen och denna klocka. Jag tror jag spårade ut lite igen. 
Den här klockan har för övrigt ett så kallat ”mono case”. Det har inget lock på baksidan som man kan öppna. Hela boetten är i ett stycke. Det är bara glaset som går att ta bort. Det finns två sätt att ta bort glaset. Det ena är att man har ett verktyg som greppar på kanten av glaset. Och sedan drar man loss det. Jag gillar inte den metoden. Det lämnar alltid små märken på kanten av glaset. Nu syns de knappt. Men jag vet att de finns där. Det räcker. Det andra sättet är dessutom lite roligare för det slutar med ett ”plopp”. Ofta har dessa boetter en lösning där uppdragsaxeln för urverket är tvådelad. Så man tar tag i kronan med lämpligt verktyg och drar. Ibland räcker det med fingrarna. Då får man kronan och den yttre delen av uppdragsaxeln i handen och det är öppet in i boetten via dess hals. Sedan trycker man in luft i boetten. Jag använder en simpel kanyl utan nål som jag köpte på ett apotek. Det finns urmakaranpassade verktyg för detta. Men varför ge en tusenlapp mer när en kanyl fungerar lika bra. Genom trycket av luften från kanylen så poppar glaset av. Här gäller det att hålla en hand ovanför glaset. Annars ger sig glaset iväg som en projektil genom rummet. Sedan lyfter man ur urverket via framsidan.
En sådan här klocka känns lika bra att serva som en klocka som vandrat genom släktleden. Det är en gåva till en livskamrat och hjärtevän. Vad kan vara bättre än en klocka då? 
