En klockbekant hörde av sig till mig och berättade att han hade fått tag på en Constellation för näst intill ett skambud. Visst, han hade sina misstankar men han slog till i alla fall. Den var ju trots allt äkta. Så illa kan det väl inte vara? Eller…
Vi träffades för överlämnandet. Jag hade fel glasögon med mig vid det tillfället så jag såg inte hur illa det var just då. Men väl hemma vid arbetsbänken när jag skruvade isär den så såg det mest ut som om någon gått bärsärk i den. Hakan föll i arbetsbänken med kanonkulas kraft. Här snackar vi pro gravitation. För det första så var balansfjädern avsliten och saknade säkert 3/4 av sin längd. Den spretande lite konstnärligt upp över sin brygga. Vidare så saknades hela ruckningsmekanismen. Alltså de delar som man ställer urverkets gång med. Sedan så fattades ca 1/4 varv på tredje hjulet. Ja, det fattades en bit av hjulet!?! Den ena änden på det skadade hjulet försökte, liksom balansfjädern, skapa någon konstnärlig scen som jag inte förstod mig på. Vad jag också såg var att bryggorna på verksidan var ordentligt repiga. Så var det inte på tavelsidan. Vidare så när jag tog av bryggan för löpverket så kunde jag konstatera att de övre tapparna på axlarna till fjärde hjulet och gånghjulet var av. Alltså, va f-n rent ut sagt! Men det är inte slut än. Jag kunde också konstatera att drivhjulet för automatiken också hade en skada på sig. Det hade en liten knyck över några kuggar. Och för att runda av det hela så var självklart fjädern i sin trumma av också. Lyckligtvis så var alla stenar hela. Visst, det går att byta stenarna också. Men det blir lite mer fippel. Man skall först mäta upp vilken höjd den sitter i sitt hål. Tycka ut den. Mäta upp den. Hitta en ny. Och till sist trycka dit den nya på samma höjd som den gamla satt. För om höjden blir fel så kan det antingen bli för tight eller för stort glapp i höjdled. Vi pratar 1/100 milimetrar här. Men nu slapp jag alltså detta. Även haken var ok vilket kändes bra. De brukar heller inte vara billiga.
Så för att summera lite. Det kommer behövas en balansfjäder. Här brukar det vara lättast att hitta ett helt balanshjul med fjäder. Ett tredje hjul. Ett Fjärde hjul. Ett gånghjul. Ett drivhjul för automatiken. En ruckningsmekanism. Här blev det en komplett brygga i stället. Och självklart en fjäder. Det är inte lite det. Till det bör nämnas att det är en Omega vi pratar om. Dessutom en Constellation. Delar till gamla Omegor brukar inte gå billigt. Klockan är för övrigt från 1962. En ”något” skadeskjuten 60-åring. Men jag samlade ihop delar från leverantörer och presenterade för ägaren. Jag pratar aldrig pengar om andras klockor. Men jag kan säga att det blev en slant. Jag vill dock nämna att jag lägger aldrig på något på dessa priser. Jag tar det som jag fick betala inkl frakt. Sådan är jag. Ägaren ville fundera lite efter mitt svar. Förståeligt. 
Men det tog inte mer än några timmar förrän jag fick beskedet ”KÖR”. 
Så det gjorde jag. Beställningarna lades och rengöringen påbörjades. Men jag kan inte släppa tanken på vad som egentligen har hänt i denna klocka. Fjädern var av. Det kan ge en ordentligt snärt för löpverket om den var fulldragen. Det skulle kunna få en kugge att skadas eller en axel att gå av. Men här var det ju rena rama mayhem. Det kan också vara så att något gick sönder i urverket någon gång i tiden och det fick helt enkelt ett bli donatorur. Sedan stoppade man dit trasiga delar och försökte få en slant för klockan. Igen, det är ju trots allt en Omega. Jag har även haft en annan tanke. Och den ger mig både rysningar och kallsvettningar. Klockan kan ha slutat att fungera. Det kan ha varit för att den aldrig servats. Men man kanske inte brytt sig och köpt en ny. Man kanske till och med lämnat in den och fått ett kostnadsförslag på service men i stället valt att köpa en ny. Klockan hamnade i en låda hos ägaren. Och en dag när dennes femårige son var alltför rastlös och uttråkad så stack man till honom klockan och en skruvmejsel och sa att han kunde få laga den. Det skulle i alla fall förklara alla repor på verksidans bryggor, avsaknaden av delar, delar som var totalt demolerade, mm. För vilken pappa har inte någon gång gett något till sin son för att laga? MEN EN OMEGA?!? Dessutom en Constellation. Hua!
Så var det äntligen dags att sätta ihop urverket igen. Alla delar förutom fjädern hade dykt upp. Men jag var så pass nyfiken så jag beslutade att sätta i en tillfällig så länge. Jag hade en som var lite klenare. Men den dög för att se om urverket över huvud taget ville gå med tanke på hur illa det såg ut från början. Men med den tillfälliga fjädern gick den faktiskt bra. Raka linjer på timegraphern. Låg amplitude, men det visste jag att den skulle få med den tillfälliga fjädern som inte var kraftig nog. Detta kändes bra. Nu vet jag i alla fall att den har livslust. Jag fick sedan den riktiga fjädern och satte i den. Amplituden ökade helt klart. Kanske inte riktigt där jag skulle vilja ha den. Men nära. Och med tanke på vad som nu hänt med den här klockan så var det klart godkänt. Och den håller faktiskt tiden exceptionellt bra. Efter två dagar på armen (jag meddelade ägaren först om detta) så är den fortfarande så gott som dead on. En enda sekunds avvikelse. Snudd på ofattbart faktiskt. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre exempel på att ”man skall aldrig ge upp”. Och det skall mycket till innan jag ger upp hoppet om en Omega.
