Jag hade en sådan här på min bänk för cirka ett år sedan. Den gången var det en klocka åt mig själv. Min har dock gulddoublé. Men jag tycker de är lika snygga båda två. För de är faktiskt riktigt snygga. Nu råkar det vara så att både denna klocka och min är från samma år. Nämligen 1964. Bra årgång. Den tillhör jag också.
Klockan tillhör en bekants bekant. Jag fick in denna och en Enicar från honom. Det blir ett inlägg om Enicaren också så fort jag är klar med den. Kul när man blir rekommenderad av andra. Men han hade verkligen fastnat för denna. Den gick hjälpligt men inte så bra. Och glaset var repigt och urtavlan kunde rengöras lite. Men när det gäller urtavlor får man vara riktigt försiktig. Det absolut starkaste jag använder på en urtavla är lite ljummet destillerat vatten och en riktigt mjuk svabb. Tops går också bra. Men den luddar ju lätt så man får se upp att man inte lämnar några strån kvar på tavlan. En urtavla är oftast av någon form at tunn plåt. Den är lackad och sedan trycker man dit index och text. Över det är det en klarlack som skydd. Men är det en gammal klocka som denna så kan tidens tand gett sig på skyddet. Så är man inte extremt försiktig så har man helt plötsligt svabbat bort ett index, en siffra eller ett par bokstäver. Känner man sig osäker så låter man hellre bli. Lite smuts kvar på tavlan är mycket bättre än att det saknas tryck.
Urverket i denna klocka, är ett Certina 25-651. Ett på den tiden välavnänt urverk. Det har en klassisk uppbyggnad utan några konstigheter. Nästan i alla fall. För det finns en svaghet i detta urverk. Och det är hjulet som växlar datum. På pappret så är den en bra lösning. Men det visade sig med tiden att det kunde gå sönder. Detta hjul är egentligen två hjul i ett. Det sitter ett litet hjul ovanpå grundhjulet. Det sitter dessutom inte i mitten. Det lilla hjulet drivs av kuggar på axeln till det stora hjulet. Så när det stora hjulet snurrar så snurrar den lilla med annan utväxling. På det lilla hjulet sitter ett så kallat finger. I detta fall är det en fjädrande lösning. Det är mer eller mindre en tillplattad och bokad ståltråd. Det är den här som går sönder. Antingen går den av eller så lossnar den. Nu var den fortfarande hel på denna klocka. Och det kändes bra. De brukar nämligen vara eftersökta och därmed dyra.
Servicen gick väldigt bra. Urverket var i gott skick och en rengöring och ny olja var vad som behövdes. Jag hittade dock en sak som jag var tvungen att byta ut. Och det av axeln som rotorn snurrar runt. Den var rostskadad. Inte mycket. Men tillräckligt för att den måste bort. Om den inte är helt ok så kommer rotorn inte snurra som den skall av bärarens rörelser. Axeln sitter på en platta som är skruvad i bryggan till automatiken. Nu har jag dock några sådana här urverk som jag har använt som donatorer tidigare. Mest för datumväxlingens hjul. Men nu kom även en annan del till nytta.
Väl ihopsatt så presterar denna klocka lika bra som min egen T+C. Med andra ord riktigt bra. Jag blir lika imponerad varje gång jag ser ett urverk som är 50-60-70 år gammalt eller mer gå så här bra. Jag har servat detta urverk flera gånger och det presterar lika bra varje gång. Så har ni en Certina med ett 25-651 eller 25-661 (utan automatik) så behåll den. Den har alla förutsättningar för att få riktigt bra. Ni vet alla vid det här laget att jag gillar Omega. Men Certina ligger på en tät andraplats.
