Det här är en riktig snygging i klassisk stil. Och det här är ett så klassiskt utseende som det kan bli. Det kan låta tråkigt. Men det är det absolut inte. Det är så här en snygg men diskret klocka skall se ut. Simpel men väldigt stilfull. Urtavlan har en del patinering men det tillför bara charm. Den har inga repor alls utan det är bara tidens tand som gjort sitt jobb med hjälp av lite fukt.
Namnet Sherpa registrerades av Enicar på 50-talet efter att man hade framgångsrikt försett bergsklättrare med en serie klockor. Sherpa är nämligen ett bergsfolk på bergskjedjan Himalaya på den Nepalska sidan. De figurerade ofta som guider/bärare åt klättrare och vandrare. 1956 så bar en Schweizisk grupp av klättrare klockor av Enicar när de besteg Lhoste och Mount Everest.
Denna klocka, som är från 1960, kom till mig med följande felbeakrivning. Den går bra när den ligger still. Men på armen så lever visarna sitt eget liv. De kan hoppa fram eller tillbaka och hamna i osynk med varandra. Min första tanke var minutröret i urverket. Det är en slirkoppling som träder i kraft när man ställer en klocka. Om den är för lös så kickar slirfunktionen in för lätt och kan leda till att visarna inte följer med som de skall. Det händer relativt ofta att man får justera minutröret på gamla klockor så det blir lite tightare. Men det gäller att det inte blir för mycket. Då riskerar man att minutröret nyper och då kommer man garanterat dra sönder några kuggar när man försöker ställa klockan. Lagom är bäst som vi unikt säger här i Sverige.
Direkt när jag packade upp klockan när den kommit till mig så märkte jag hur det lät som om det skramlade lite i den. Det skulle visa sig vara urtavlan som inte satt fast. En urtavla har oftast två fötter som går ned i urverksbotten. Där kan de fästas på lite olika sätt. I detta fall var det skruvar som skruvas in vinkelrätt mot fötterna. De var helt lösa på denna klocka. Det gjorde att urtavlan kunde röra sig lite i höjdled. Det i kombination med att slirkopplingen var alltför lös orsakade att visarna fick ett eget liv. Det var faktiskt tur att visarna inte hade skadads av att urtavlan kunde röra sig. Så jag fick justera minutröret och se till att urtavlan satt fast som den skall. Och efter övriga servicen så fungerade klockan som sig bör igen. Kanske inte för att bestiga Mount Everest, men helt klart godkänt i normal miljö.
När jag får in klockor så är ofta boetten smutsig och glaset repigt. Så var det inte här. Det såg rent och snyggt ut och glaset var ok. Det gjorde att jag ansåg att jag inte behövde göra något där så den fick vänta i en låda i mitt sortimentskåp. Men när jag skulle skulle lägga i urverket i boetten så torkar jag alltid först av insidan på glaset. Då märkte jag att glaset satt väldigt löst. Det lossnade från boetten direkt. Det visade sig att det var en storlek för litet. Dessutom var stålringen alldeles för kort. Vissa glas har ju en sådan ring för att få en bättre tätning. Nu hade jag ett glas på lager som var rätt så det blev ett byte av det också.
Det kanske inte blir någon bergsklättring för denna klocka. Men nu kommer denna snygga klocka fungera en tid till lite närmare havsnivån.
