Jag fick in två Omegor av en person för någon månad sedan. Dessutom visade det sig att vi har en gemensam bekant som jag gick grundskolan med. Den ena klockan är en Constellation från 1970 med en glimrande urtavla. Den andra är en Seamaster från 1959 med en vackert patinerad urtavla. Det här kändes bra. Det har varit en hel del Seiko på senaste tiden. Och inget ont om dem. Men att öppna en Omega är för mig något speciellt.
Vi börjar med den som är en Constellation. Den är som sagt från 1970. Boetten är vad man brukar kalla för c-shape. Kanske inte min favorit. Men helheten på klockan är väldigt snygg. Urverket är ett Omega 751. Och eftersom det är en Constellation så är urverket självklart kronometercertifierat. Det betyder att den från fabriken måste hålla en viss standard på hur den presterar. Det gäller olika positioner samt även vid olika temperaturskillnader. Certifieringen kallas för COSC (Contrôle officiel suisse des Chronomètres).
Ägarens felbeskrivning var att den kunde stanna till och från. Mest till för att vara ärlig. Och när jag plockade isär den så var det inte så konstigt. Jag hittade ett nystan av fiber (ja, ett nystan) intrasslat mellan ett par ekrar på fjärde hjulet i löpverket. Förvånansvärt att den ibland gick över huvud taget. Och jag kan definitivt säga att det här har inte letat sig in när boetten varit stängd. Det är helt omöjligt. Nystanet har kommit in när klockan har varit öppen. Antigen av någon som var nyfiken på hur den såg inuti eller hos någon urmakare som inte hade det så renligt på sin arbetsbänk. För min egen del så torkar jag av min arbetsyta med isopropanol varje gång jag sätter mig där. Blir det ett längre pass så torkar jag en gång till. För det behövs inte mycket skräp förrän det kan stanna ett urverk.
Men som så många andra gånger så är en rengöring och ny olja medicinen. Jag hittade dock ett annat problem med detta urverk. Klinkerhjulet som sitter i automatiken var defekt. Det här är ett hjul som i detta urverk består av hela sju delar. Och det ena kugghjulet hade ett par skadade tänder. Automatiken kan inte ha fungerat särskilt bra på denna klocka. Nu lyckades jag få tag på ett nytt hjul direkt. Och dessutom här i Sverige. Så dagen efter dök det upp. I övrigt så var det en normal sevice utan några andra problem.
Vidare till klocka nummer två. En Seamaster med urverket 591 i sig. Det var meningen att jag bara skulle byta glas på den. Och här vill jag passa på att utnämna århundradets sämsta försök att polera ett glas. Och det är inte den nuvarande ägarens prestation. Det var så när han fick tag på klockan. Glaset är helt förstört. Det ser ut som om man satt en hård trissa i en dremel med 10k rpm och släppt loss. Nu hade jag ett passande glas på lager så det var inga problem. Men jag såg att det var helt klart dags för en service på urverket också. Jag meddelade ägaren om detta och fick ok på det. Det här är ett urverk som bara har automatik som extra finess (complication). Och just i automatiken är det ofta klinkerhjulen som slits. Detta urverk har två sådana. Men efter rengöring och ny smörjning så fungerar de som de skall.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag gillar verkligen Omega. Och när man får två samtidigt från samma ägare så är det fest. Och som sidonotering så fick jag för några dagar sedan in tre Omegor från en annan ägare. Mungiporna passerade nästan öronen då. 
