Ordet dogma kommer från de gamla grekerna. Eller dogm som det grundar sig på. Betydelsen är ”något som framstår som rätt och riktigt”. Det här användes i många sammanhang. Även inom religion vilket kan enligt mina åsikter verka suddigt. Men det används även inom politiken. Ännu ett ämne som jag rynkar pannan åt. 😉. Men om man nu skall vara lite medgörlig så grundar sig det att man håller fast vid en tro, åsikt eller leverne mm. Man brukar säga att försöka ändra åsikten hos en dogmatisk person är mer eller mindre lönlöst. De vet var de står och det går sällan rubba dem. Jag som även är intresserad av fotografi har dykt på begreppet här också. I detta fall handlar det om att man håller fast vid vissa regler. Det kan vara en viss typ av motiv, format, brännvidd, film mm. Och med det lämnar vi själva betydelsen av ordet. Men det är inte utan att man undrar lite vad tanken var när man skapade en klocka med namnet Dogma. Men jag lämnar dessa spekulationer till er.
Märket Dogma inom klockvärlden dök upp så tidigt som 1860. Tillverkaren var Fabr.d’Horl Clémence Freres & Cie i staden La Chaux de Fonds i kantonen Neuchâtel i västra Schweiz. Ett område där urmakare växte som svampar ur jorden. Många kända märken kommer härifrån. 1949, efter andra världskriget så återregistrerades företaget som Fabrique d’Horlogerie Arthus Dorsaz & Co. Klockor med namnet Dogma använde sig av ett flertal olika tillverkare av urverk. AS, Landeron, FEF, FHF, ETA mfl. Det har även hittats klockor med urverk från Valjoux, nämligen det kända urverket 7733 som även har en kronograf. Dessa två klockor har urverk från ETA. 853 närmare bestämt. Och skulle jag ge mig på en gissning om tid så rör det sig om skiftet mellan 40 och 50-talet. Och det här är stora klockor för den här tiden. Hela 38mm i diameter. De sista spåren man kan hitta av det riktiga märket Dogma är från början av 70-talet då Aubry Frères då köpte upp rättigheterna till namnet. 2008 dök namnet upp igen i Madrid från företaget Brit Watch Internacional, S.L. som hävdade att man hade ärvt det ursprungliga företaget. De gjorde klockor som liknade Rolex och Hublot med billiga urverk i sig.
Så vad behövde göras med dessa två klockor mån tro? Felbeskrivningen av att den ena gick inte att dra upp längre. Det var inget motstånd alls när man försökte. Det första som slog mig var ju då att fjädern var av. Men det var den faktiskt inte. Det var så enkelt att låsskruven till uppdragsaxeln hade släppt och därmed hamnat i ett mellanläge. Så jag provade att dra upp den direkt via skruven på spärrhjulet. Och då gick den i alla fall igång om än inte så bra. Och det var inte så konstigt. Ena tappen var av på tredje hjulet. Så det var faktiskt konstigt att hackade sig fram över huvud taget. Men det var lite kvar av tappen så det var väl det som gjorde det. Det visade sig dock att det var hög tid för service för båda klockorna. De hade båda ganska dålig ork. Och att glaset hade lossnat på den ena var inte så konstigt. Det var helt enkelt för litet. Så någon tidigare ”snabbfixare” hade lagt några droppar lim för att det skulle ”sitta fast”. Jag såg faktiskt spår efter limmet i boettringen. Usch och fy! Sedan kanske klockan fick sig en liten smäll på glaset och då släppte limmet. Lim hör aldrig hemma i en klocka. Gänglåsning kan användas för bland annat kronan och skruvar till boett och länkar. Men lim är mer tveksamt.
Båda urverken var lite slitna. De har varit med om en del. Men det är inte så konstigt. De är ju ca 70 år gamla. Jag fick justera några lagerbanor som hade blivit lite glappa på båda urverken. Och först trodde jag att jag skulle behöva byta fjädrarna. De var av den gamla typen som var av vanligt kolstål. Men det visade sig att de fortfarande presterade rätt bra. Och det är faktiskt så att man skall vara lite restriktiv när det gäller nya fjädrar till gamla urverk som är lite slitna. Mer kraft kan ju påskynda det redan befintliga slitaget. Så om jag får in en gammal klocka med slitage och där jag måste byta fjädern för att den är antingen är trasig eller helt uttjänanad så brukar jag gå ned lite på tjockleken på fjädern. Detta för att det inte skall bli för stor kraft för de slitna delarna. Självklart får det inte bli för lite kraft så klockan går dåligt för det. Det är en avvägning. Man lär sig känslan med tiden. Den silverfärgade klockan håller på att tappa sin plättering på boetten. När jag jobbade med den så såg jag då och då små flagor av detta på min arbetsyta. Så när jag skulle sätta ihop den var det till att vara extra noga med att leta efter dessa små spån. Det behövs ju inte mycket för att ett urverk skall stanna om ett spån hamnar i urverket.
Och med facit i hand med slitage mm så måste jag säga att jag är nöjd med resultatet. Amplituden är riktigt bra för att vara urverk som är ca 70 år gamla. Den är faktiskt rätt lika på båda verken. Ca 300 vilket är helt otroligt med tanke på de gamla fjädrarna och slitaget. Urtavlorna på dessa är helt fantastiskt snygga. Hela designen på klockorna är riktigt snygg. Jag måste nog jaga tag på en Dogma från den här tiden till mig själv.
Och jag måste avluta med att säga några ord om ägaren till dessa klockor. En ung kille som studerar till lärare. En riktigt trevlig kille som alltid är roligt att växla några ord med angående klockor. Han har en fantastisk syn på gamla klockor. Och jag är faktiskt lite avis att han nästan precis påbörjat sin resa inom denna värld. Det är alltid extra kul när unga människor hittar denna fantastiska känsla för klockor.
