Vissa höjer inte ens ögonbrynen åt en Sicura medan andra menar att de var en milstolpe i branschen. Jag placerar mig nog i mitten. Sedan finns det också de som leder hysterin bakom Sicura genom att högljutt mena att ”det är ju en Breitling!” så fort de ser en klocka med namnet Sicura. Så är det absolut inte.
Sicura grundar sig på ett företag som hette Joh. Gobber och låg i Granges, Schweiz. Det startades 1934 eller 1939. Båda åren figurerar i historiken. Ägaren var då Théodore Sfaellos. 1951 bytte man namn till Sicura, Joh. Gobber och senare till Montres Sicura SA 1955. I början av 60-talet så gick Théodore bort och företaget togs över av svärsonen Ernest Frédéric Schneider. Och här börjar det hända saker. Ernest var en kreativ person som var officer och pilot i Schweiziska militären. På 70-talet tillverkade man en miljon klockor om året. Det var ofta prisvärda klockor för att nå en större marknad.
Så varför gäspar en del när de hör namnet Sicura medan andra blir halvt hysteriska av beundran? Om man tittar på den andra delen av folket, de hysteriska, så är det helt enkelt för att Sicura förknippas med Breitling. När Breitling 1978 insåg att de blivit besegrade av quartzkrisen så stoppade man sin verksamhet och sålde av inkråmet. Och året efter så sålde Willy Breitling rättigheterna till namnen Breitling och Navitamier till Sicura. Så ni som har en Breitling från senare än 1979? Ni vet väl att det egentligen är en Sicura? 🤣🤣🤣 Skämt å sido. All heder till Ernest Schneider som skakade liv i märket Breitling igen. Och 1993 så ändrade man namn på Montres Sicura till Breitling.
Men nu till den skara som gäspar åt märket Sicura och till denna klocka. Jag nämnde innan att man tillverkade prisvärda klockor. Det går inte att hålla låga priser utan att tumma på kvalitén. Och i denna klocka sitter det ett urverk från EB som heter 8021N. Och det har ett så kallat pin lever escapement. Det bygger mycket på Swiss lever escapement som är den mest använda genom tiderna. Men i stället för att gånghaken har två stenar som metodiskt matar fram kraften från gånghjulet så har pin pallet två pinnar av stål. De är dessutom horisontalt placerade medan Swiss lever är två stenar horisontalt placerade på haken. Även gånghjulets kuggar skiljer sig lite åt. De är trubbigare och mindre. Det här är ur produktionsmässigt sätt en billigare lösning. Men helt klart inte lika precist som Swiss lever escapement. Så när jag öppnade denna klockan kände jag hur axlarna sjönk en bit. Men samtidigt så uppdagades sig en utmaning. Hur bra kan jag få detta urverk att gå?
Under servicen hittade jag egentligen inget som var ordentligt slitet på delar som har med gången att göra. Till och med fjädern såg ok ut. Det fanns lite slitage i ställmekanismen. Kuggar som gått ned sig lite. Men det har ju som sagt inte med gången att göra. Så urverket sattes ihop igen med alla befintliga delar. Sedan var det dags för timegraphern. Och här sjönk axlarna igen. Mer än första gången faktiskt. 150 i aplidude blir ingen glad av. Visst hade jag sett den dåliga orken i balansen när jag la dit den efter service. Men 150 är en deal breaker i alla lägen. Jag skall ärligt erkänna att jag inte servat en klocka med pin pallet innan. Men 150 i amplitude!?! Och eftersom jag inte sett något större slitage i löpverket så dök jag direkt på fjädern. Jag skrev innan att den såg ok ut. För det gjorde den verkligen. Men nu till den viktiga frågan. Är det rätt fjäder? Har den de mått som den skall ha? Det finns listor att gå efter så man vet hur måtten skall vara. Så fram med mikrometern. Höjden på fjädern skulle visa sig vara rätt. Men tjockleken var fel. Den var alltför tunn. Och det är här kraften ligger. Är den förr tunn så blir det ju helt klart inte tillräckligt med ”fjong” i den (höhö). Så det var bara att dyka ned i fjäderlagret för att hitta en ny. Och turligt nog hade jag en ny som passade. Nu är det kanske fel att använda ordet ”ny”. Men den var i alla fall oanvänd. Man brukar kalla gamla oanvända delar för NOS (new old stock). Så i åkte denna fjäder. Och vips 270 i amplitude direkt. Nu kan det vara så att timegraphern ljuger lite. För den är anpassad för swiss lever escapement. Men när kraften ökar så sjunker känsligheten ofta i olika positioner. Tittar jag på ytterligheterna på vad timegraphern visar i olika positioner så ligger gången på ca +-45 sekunder per dygn. Och det är ytterligheterna. I verkligen när man bär klockan så bör det vara bättre än så. Så det här blir i alla fall ett streck i vinnarkolumnen. För om en klocka avviker för mycket så kommer den inte användas så ofta. Och när den väl används så är det mer som ett smycke.
Det känns verkligen bra. För det är ju faktiskt en riktigt snygg klocka. Skall jag anmärka något på utseendet så är det för att det är lite mycket text på urtavlan. Man skulle lätt kunna ta bort två rader text. Men som sagt, den är snygg. Och jag gillar linjerna på urtavlan. Det ger ett intryck av konstruktion. Så för att summera. Ernest visste vad han gjorde. Han erbjöd prisvärda och snygga klockor till en större mängd folk. Om jag skulle kunna ha den? Ja, kanske. Men skall jag vara ärlig skulle jag nog tröttna på den efter ett tag för att den inte håller tiden bättre även om det inte är dåligt för denna klocka.
