Denna snygging är från 1963. Men den har någon gång i tiden råkat ut för en lite större fuktskada. Det syns särskilt i ställmekanismen. Det är det vanligaste stället i en klocka där man kan hitta rost. Fukten kryper in via kronan. Här hade man tagit hand om rosten en gång. Men när den kom till mig så hade det börjat komma tillbaka. För när en del en gång har blivit utsatt för rost så är risken att det kommer tillbaka igen lite högre. Inte för att det är svårt att få bort all rost. Utan mer för hur ytan på delen blir efter den varit angripen. Det går som sagt att få bort rosten helt. Men den har ju ätit på materialet. Då blir den lite ojämn och då tar rosten bättre fäste igen. Så här var det bara att ta fram glasfiberarborsten och ge sig på den begynnande rosten igen. Inte så svårt men lite tidsödande. Bland annat så hade klinkerhjulet även fått lite rost på sin axel vid ena tappen och det var lite pilligare att ta hand om.
Nästa problem var att urverket inte gick särskilt bra. Bland annat så var beat error extremt hög. Så pass hög så att jag kunde höra det på gången. Beat error är skillnaden i tid mellan dödläget på balansen till respektive håll där den vänder tillbaka. Beat error skall i en perfekt värld vara noll. Men man brukar säga att man nöjer sig med ett värde under ett. Och här pratar vi alltså millisekunder. På detta urverk så slog min timegrapher i botten med värdet 9,9. Nu kan man ganska enkelt justera det på detta urverk genom att skjuta på en arm där det yttre fästet av balansfjädern sitter. Men det visade sig att denna justermån inte räckte till. Det kan egentligen bara bero på två saker. Antingen har man haft loss balansfjädern från balansaxeln eller så har man haft loss plattformen med gångstenen. Sedan har man satt dit dem med fel avstånd mellan varandra. Och mycket riktigt. När jag tog loss balansbryggan och la den på rygg så såg jag direkt att relationen mellan gångstenen och det yttre fästet på balans var fel. Det brukar vara ca 90 grader mellan dem. Här var det minst 100, om inte 105 till och med. Så det blev att vrida det inre fästet av balansfjädern lite så det blev närmare 90 grader i stället. Ett annat problem som uppstår när beat error är väldigt högt, förutom att den inte går rent, är att urverket kan stanna när kraften börjar gå ned i fjädern. Och när den har stannat så kommer den inte gå i gång igen genom att bara dra upp den igen. Man måste skaka till lite på klockan för att urverket skall gå igång igen. För övrigt så var urverket överoljat. Jag hittade ”pölar” med olja under vissa bryggor. Nu skall jag inte skrika fuskservice eller okunnighet direkt. Det kan faktiskt vara så att man oljat lite mer för att försöka rädda de delar med rost. Olja är ju som bekant en utmärkt metod mot rost. Men hur man än tänkte så känns det fel att överolja. Det kommer förr eller senare hamna på fel ställe.
När urverket blivit rengjort och fått ny olja så var det dags för test. Jag hade sett nästa problem tidigare men jag ville se hur illa det betedde sig. Balansfjädern satt nämligen inte riktigt plant. Jag hade sett att den hade wobblat lite när balanshjulet oscillerade. Det visade sig att stiftet som den yttre änden av balansfjädern sitter fast i inte var riktigt lodrätt. Detta stift sitter sedan fast i balansbryggan. Och om stiftet är snett så kommer fjädern inte sitta vågrätt. Dessutom så var den ring som den inre änden av balansfjädern sitter fast på inte riktigt centrerad, eller riktigt plan heller för den delen. Och efter justering av dessa på punkter så såg det bättre ut och urverket gick mycket bättre.
Glaset såg helt ok ut. Och enligt uppgift så var det nyligen bytt. Men det fanns en defekt på den spännring som sitter på insidan av glasets nederkant. Det såg lite ut som om man hade lyckats klämma fast lite smuts mellan glas och ring. Men det var som sagt ringen som hade en skada på sig. Det finns hela ringar som är en sluten cirkel. Sedan finns det ringar som har en öppning. Men öppningen syns väldigt lite då ringen passar perfekt i glaset. Denna ring hade en öppning. Och skadan var precis vid öppningen. Är man riktigt kräsen så kan man reta sig lite på denna skarv. Jag brukar vrida glaset när jag sätter dit det igen så att skarven hamnar så exakt kl 6 som jag kan få till. Här satt den lite från kl 1. Så varför kl 6? Jo för det första för att det är vid ett index så den försvinner lite i det stora hela på grund av det. Och helt enkelt att vid kl 6 så syns den minst för användaren. Men jag bytte även ut ringen till en annan ring som var i bättre skick som jag hade liggande. När det gäller visarna så hade minutvisaren en skada på sig. Ägaren hade skickat med två par visare som eventuellt skulle passa. Men när jag tog fram dem så kände jag direkt ”nej”. Och det var på grund av utseendet på visarna. De som satt på har ett svart streck på längden. Det rimmar bra tillsammans med indexen som som har lite svart på sig. De medskickade var helt blanka. Och det kändes inte rätt på denna klocka. Och som tur var så passade de inte heller. 😉 Timvisaren från det ena paret passade men minutvisaren var fel på båda paren. Så de gamla får hänga med ett tag till. Tavlan har lite av vad man kallar för stardust. Alltså små prickar som kommit till av fuktskadan. Det här tycker jag inte gör något alls. Det är 100% charm skapat av tidens tand.
Vad skall man säga mer? Jo självklart att det är en vacker klocka. Constellation från 50 och 60-talet var väldigt snygga. Jag gillar även den kantiga kronan som många Constellation har. Lite opraktisk om man behöver dra upp klockan manuellt för man får lite dåligt grepp om den. Men det är väldigt snyggt. Jag brukar hålla ögonen öppna efter en Constellation åt mig själv. Men då en från 1964 så den är jämngammal med mig. 😊
