Jag har gjort ett inlägg om en Oreba tidigare. Men då var det ett fickur. Tyvärr finns det inte så mycket info om Oreba. Klockorna tillhör en frekvent användare av mina tjänster. Men jag tror det bara har rört sig om Omegor innan. Men dessa två är inte mindre viktiga för det. De har nämligen tillhört hans mormor. Och den ena är lite mer intressant än den andra. Den har nämligen alarm i sig. Jag skrev nyligen om en Seiko Bell-Matic som också har alarm. Och jag har en hi end klassiker kvar att skriva om efter denna. Så jag väntar med alarmklockans historia tills dess.
Den med alarm saknade en krona när den kom till mig. För en klocka med alarm har ju som oftast två kronor. Och det var den till alarmet som saknades. Dessutom var uppdragsaxeln av till den andra kronan. Och självklart var uppdragsaxlarna inte likadana så det blev till att beställa båda typerna för ingen av dem hade jag på lager. Snyggast hade ju varit om man hade hittat två kronor som ser likadana ut. Vissa klockor med alarm har lite olika kronor. Så jag valde den linjen. Den kronan som jag hittade för att ställa alarmet är aningen större men de har samma stil i änden på kronan. Det ger den skillnaden jag sökte.
Urverket i denna klocka är ett AS 1475. Lösningen för alarmet är ganska lik andra klockor med alarm. AS (A. Schild) var en väldigt stor tillverkare av urverk. Mannen bakom detta företaget hette Adolf Schild och han startade upp sin verksamhet 1896. Huvudverksamheten var att tillverka ebauches. Alltså grunden till ett urverk som sedan såldes till andra tillverkare för att färdigställa urverk och hela klockor. Adolf hade dock fått inspiration av sin äldre bror Urs. Urs Schild och Dr Joseph Girard 1956 startade vad som sedan skulle bli Eterna. 1926 så gick AS ihop med A. Michel AG och Fabrique d’ Horlogerie de Fontainemelon (FHF) för att skapa Ebauches SA. Det här var en början till en enorm expansion. Några exempel på vilka som gick med är Felsa, Venus och Unitas. 1931 så blev Ebauches SA en av grundarna till ASUAG tillsammans med Eterna. Ungefär samtidigt så formades en annan grupp med namnet SSIH. Här hittar man tunga namn såsom Omega, Tissot och Lemania. Nu hoppar vi ca 50 år framåt till 1983. För då går nämligen ASUAG och SSIH ihop och får ett par år senare namnet SMH. Och 1998 byter man namn till The Swatch Group. Och så har vi dragit den historian igen. 😉 Men den tål att upprepas. För den är viktigt.
Men nog med historia för denna gång. Nu tillbaka till klockan i fråga. Servicen gav mig inga överraskningar i övrigt. Den går faktiskt riktigt bra efter service. Det fick bli ett nytt glas för det gamla var både repigt och hade sprickor i sig. Och det visade sig att jag hade ett passande på lager. Och med den ”nya” kronan så ser den väldigt bra ut. Ni ser kanske att klockan har en fjärde visare. Det är den som markerar när alarmet skall ljuda. Urtavlan visar att klockan har varit med om en del. Men det gör som vanligt inget tycker jag. Det visar bara att det är en kämpe som är beredd att träda i tjänst igen bara den får lite kärlek.
Då är det dags för klocka nummer två. Även det en Oreba som sagt. Något som jag kände direkt var att den hade inte de där destinkta lägena när man drar ut kronan för att ställa klockan. Misstanken föll direkt på regelfjädern (setting lever spring). Det här är en del som går sönder lite oftare än andra. Regelfjädern brukar ha en kombinerad funktion. Dels är den en brygga över ställmekanismen för att hålla de delarna på plats. Men den agerar också fjäder för regeln. Det är en arm som ligger i spänn mot en tapp på regeln och ger de destinkta lägena när man drar ut kronan. Men materialet som är vanligt stål mattas med tiden och då kan den gå av. Jag har en del regelfjädrar på lager. Men tyvärr inte till detta urverk. Urverket är för övrigt ett FHF 70. Ringer det en klocka? Jo jag nämnde ju faktiskt FHF i min historieberättelse innan. De var ju en av grundarna till Ebauches SA. Så dessa två urverk kommer från samma familj. Men jag hade som sagt inte någon regelfjäder till detta urverk. Så det blev till att beställa en. Jag fick tag på en NOS (new old stock) som fortfarande låg i sin förpackning. Det är alltid trevligt. Då vet man ju att den inte är använd innan.
I övrigt så tuffade servicen på normalt. Men den gick inte riktigt lika bra som urverket i den andra klockan. Det var lite känsligare för olika positioner. Detta kan bero på lite olika orsaker. Ofta har det med balansen att göra. Det här handlar om äldre urverk där balansfjädern inte är tillverkad av någon senare typ av legering. Den är helt enkelt av rent kolstål. Och även här kan den mattas med tiden. Men det är också viktigt att den integrerar som den skall med andra komponenter. En av dem är ruckningsstiften. De är de man justerar gången med genom att ändra den verkande längden på balansfjädern. Gör man den kortare så går urverket snabbare och tvärt om. När huvudfjädern är helt urdragen och balansen är i dödläge så skall balansfjädern vila precis mitt emellan stiften. När balansen oscillerar åt ena hållet så vilar balansfjädern på ena stiftet och tvärt om. Men avståndet mellan stiften gör också inverkan. På ett modernare urverk med en nyare typ av balansfjäder så skall detta avstånd vara extremt litet. Men på ett äldre där en gammal balansfjäder av kolstål kan man få laborera lite med avståndet. Detta för när klockan står på högkant så kan den något slappare klostålsfjädern hänga lite extra på ena stiftet. Och det gör att gången lättare ändras vid olika positioner. Nyare balansfjädrar lider inte av detta fenomen så mycket. Och om man skall ta ett exempel här så kan man dra till med ETA (som också tillhör The Swatch Group) och deras lösning som de kallar etachron. Den har enkla möjligheter för att justera mellanrummet på stiften och hur balansfjädern ligger mellan dem. Den här lösningen kom till när man börjat använda modernare balansfjädrar med nya legeringar. Men det fungerar väldigt bra. Man kan verkligen påverka gången i olika positioner markant. Så ni som tror att justera (rucka) en klocka är bara att man skjuter på en arm som reglerar den verksamma längden på balansfjädern. Riktigt så enkelt är det inte. Visst, skall klockan ligga still med tavla upp så är det ingen konst. Men ni tänker väl röra er lite mer än så när ni bär klockan? 😉
Efter en del laborerande med detta så fick jag urverket att gå lite bättre i alla fall. Jag justerade positionen på balansfjädern mellan stiften på gammalt vis. Det gör man genom att böja balansfjädern vid det yttre fästet. Avståndet justerar man helt enkelt genom att böja det innre stiftet lite. Och jag menar verkligen lite. Det är extremt tunnt och det behövs nästan ingen kraft alls för att böja det. Dessutom kan det gå av om man är för ovårdsamt. Även denna klocka fick ett nytt glas som jag hade på lager. Det hade nämligen en spricka.
Ägaren till dessa klockor har dem som sagt efter sin mormor. Och han berättade att han skulle ge en av dem till sin mamma för att hon i sin tur skall kunna ha ett minne av sin mamma på sin arm. Jag kan inte tänka mig en bättre gåva. Att se till att en gammal klocka från släktleden får liv igen och sedan ge den till sin mamma. Jag blir faktiskt rörd när jag tänker på det. ❤️ Frågan är bara vilken av dem det blir?
