Skall jag ranka vilket märke jag får in mest så är Seiko helt klart tvåa. Omega tar förstaplatsen. Men det skulle lika gärna vara tvärt om. Det finns otroliga mängder av både gamla Omega och Seiko där ute. Och när man tänker på hur många som försvunnit efter dödsbon och även ligger och skräpar i botten på en låda någonstans så är det en lite skrämmande tanke. Så det här är en uppmaning till alla er som har en gammal klocka liggandes som inte går eller går väldigt dåligt. Ge den nytt liv. Det är fantastiska mekaniska konstruktioner som förtjänar att få leva vidare.
Jag har all respekt för Seiko. De visade den schweizdominerade marknaden att de var något att räkna med. Vad jag dock inte gillar är att så många av deras automatiska urverk inte går att dra upp manuellt. Det är självklart inget problem om man bär klockan varje dag. Men om den får ligga några dagar då behövs det ett spinningspass för att få den fulldragen igen. Däremot är deras lösning för automatiken lite genialisk. Man har bantat ned automatiken till i praktiken tre delar. Rotor, ett hjul och delen som brukar kallas för ”magic lever”. Och den drar faktiskt upp klockan vilket håll rotorn än snurrar åt. Magic lever har två armar som greppar runt nämnda hjul. I andra änden sitter en lagerbana som är excentrisk. Alltså den sitter inte i mitten. Det gör att armarna kan mata hjulet framåt vilket håll rotorn än snurrar.
Denna klocka är en riktig snygging. Och eftersom kronans enda funktion är att ställa klockan så har man valt en minimal krona. Så pass minimal att den inte ens syns när man tittar på klockan rakt uppifrån. Och på tal om kronan. På denna klocka var den riktigt sliten. Dessutom var den sned. Och så kan vi ju inte ha det. Så det blev till att ge sig ut och jaga en ny. Och jag hittade verkligen en ny. Eller NOS som man brukar säga. En oanvänd gammal krona. Och som bevis på att det var en NOS så kan jag meddela att packningen var stenhård. Det blir den ju med tiden även om den legat i orörd i sin förpackning. Så där fick det bli en ny. Packningar behandlar man för övrigt med ett silikonfett. Dels för att hålla den fräsch. Men även för att hjälpa till med tätningen lite. Fett är nämligen en utmärkt fuktblockare. Och för att lämna ämnet med klockor lite så lärde jag mig detta genom marinteknologi. Min far var nämligen skeppsingenjör. Och någon gång när jag var barn så berättade han för mig hur man kunde få det tätt i bussningen där propelleraxeln mynnade ut ur skrovet. Det var självklart fett. Och det var mycket fett. Jag hade svårt att förstå det då som 10-åring där vi stod på bädden där det stora lastfaryget byggdes och jag tittade upp på ett hål i skrovet.
Ok, åter till ordningen. Har skall det ju avhandlas klockor. Servicen gick bra utan några större problem. Men något som förbryllade mig lite var när jag öppnade klockan så låg det en lös skruv ovanpå rotorn. Och det var inte rotorns skruv för den satt på plats. Och den här skruven var mycket mindre. Till slut visade det sig att det var en av de två skruvarna som håller fast urtavlan på urverket. Och den andra lös med sin frånvaro helt och hållet. Nu har jag en hel del gamla skruvar på lager. Så det var bara att dyka ned i de små askarna jag har. Men jag hittade faktiskt ingen med rätt gänga. Men jag hade ju en mall, den andra skruven, så det gjorde ju det lättare. Jag tog fram min lilla låda med gängtappar och gängsnitt från Bergeon. Helt klart overdeliga hjälpmedel. Jag kan faktiskt göra gängor ända ned till 0,3mm med det. 0,3mm!!! Nu var det inte en sådan liten gänga här. Jag tog skruven jag hade och provade med de olika gängsnitten. Det visade sig vara 0,7mm. Jag tog sedan en något större skruv ur min samling och gängade om den. Och det är verkligen verktygen som styr vad man kan göra inom urmakeri. Den som har mest verktyg när han dör vinner. Otvivelaktigt! Visst, jag skulle kunnat ge mig ut på nätet och köpa en skruv. Men det hade högst troligt lett till att jobbet tagit ytterligare några veckor. Och det är verkligen trist när man måste skjuta ett jobb åt sidan bara för att det saknas en skruv som håller fast urtavlan.
Och för att prata lite om hur urverket gick när klockan kom till mig. Ok, den gick. Men det var inte mer. Väldigt låg ork. Ca 130 i amplitude. Hög beat error på ca 7 ms. Och linjerna liknade en berg och dalbana på timegraphern. Men med efter service så kom den upp till 260 i amplitude och beat error var närmare noll. Den är lite känslig för läge på högkant men inte alarmerande. Det är ju trots allt ett standardverk.
Glaset var i dåligt skick. Det var väldigt repigt. Men eftersom jag inte kunde hitta exakt vilket glas det skall vara i mina listor så gav jag mig på att polera upp det. Seiko har lite special både här och där på sina klockor. Och det blev faktiskt väldigt bra. Förutom att det uppdagades en liten spricka när jag väl fick bort alla repor. Men den syns bara från visa vinklar. Så jag frågade ägaren om det var ok tills vidare och erbjöd mig att byta glaset kostnadsfritt om jag väl dyker på rätt glas i framtiden. Och så fick det bli.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en Sea horse från Seiko. De är faktiskt riktigt snygga. Problemet är ju bara det där med spinningspasset…
