Jag har servat flera Rolex innan. Mest inom urverksserien 31xx. Den har klockan har dock ett urverk från serien innan. Det är ett 3035. Jag har nämt tidigare att 31xx serien har en stor akilleshäl, nämligen rotoraxeln. Den slits så lätt så att den knappt håller ett serviceintervall. Man kan lätt kolla om den blivit riktigt sliten utan att behöva öppna boetten. Ta klockan i handen och se till att länken inte kan låta när man rör på handen. Sedan vänder man lätt på klockan fram och tillbaka. Inte skaka, bara vända fram och tillbaka. Hör man då ett lite metalliskt klick så kan man vara säker på att axeln är ordentligt sliten och rotorn slår i brygga eller boettlocket. Det är det som är det klickande ljudet. Metall mot metall. Här skall man sluta bära klockan och få den servad. För rotorn skrapar med all säkerhet i bryggor och urverksbotten när man bär den och den snurrar. Och inte nog med att man får skrapmärken på urverket så kommer det slipas bort metalldamm som sprids i urverket och sliter onormalt mycket på andra delar och lagerbanor.
Men nu är det här ju ett 3035 och de hade inte riktigt samma allvarliga problem. Men av vana så tog jag klockan i handen och vände på den. KLONK Oops! Här var det inte glappt. Något sitter helt klart löst i denna klocka. Och mycket riktigt. När jag öppnade klockan så satt hela rotorn lös. Och här trillar vi på ett av 30xx seriens problem. Axeln till rotorn sitter fast i själva rotorn. Sedan går axeln ned i en bussning med en sten. Bussningen är nitad i den övre bryggan på automatiken. Och det var här det hade släppt. Det kan gå att nita dit den befintliga bussningen igen. Men jag fick vara beredd på att jag måste jaga upp en ny. Här tog jag faktiskt hjälp för nitningen. Jag hade nämligen inte rätt stans för detta urverk. Jag har för 31xx serien men inte för 3035.
I övrigt så såg urverket ut att vara i bra skick. Klockan är för övrigt från 1982. Och det är som sagt en Oyster Perpetual Date. Inte Datejust som nog är den mest sålda genom tiderna hos Rolex. Men vad skiljer då en Date mot en Datejust? Ja det är i praktiken bara storleken. Datejust har funnits, och finns i flera storlekar. Den minsta var en dammodell på 26mm. Den har ersatts med en som är 28mm idag. Sedan har det funnits en del storlekar runt 30mm som man ofta kallar för midsized. Den mest traditionella är 36mm. Sedan finns den i 41mm också. Men Date landar straxt under den traditionella versionen av Datejust och är 34mm.
Men åter till detta urverk. För när jag lyfte på den undre bryggan till automatiken så fick jag mig en överraskning. Spärrhjulet såg otroligt trist ut. Och då menar jag inte i dåligt skick. Det såg väldigt industriellt ut. Rolex dekorerar ju väldigt mycket av sina delar. Men här var spärrhjulet trist. Men kan ni tänka er. När jag tog loss hjulet så visade sig att det satt upp och ned. På ändra sidan blottade sig nämligen den snygga så kallade snailingen. Så någon tidigare snitsare som varit inne i denna klocka måste haft extremt dålig koll. Hur kan man vända den dekorativa sidan nedåt och tro att det skall vara så?
Servicen gick bra och orken är bra även fast den gamla fjädern fick hänga med en vända till. Rolex har för övrigt en av de kraftigaste s-kurvor jag sett på fjädrar. För i tiden när fjädrarna var av kålstål så var det bara en spiral i utlindat läge. Alltså när man tagit ut frädern ur sitt hus. Men när man började använda fjädrar med en annan typ av legering så var utseendet som ett S i utlindat läge. Det här var för att fjädern skulle leverera än jämnare kraft mellan fulldragen och när den började närma sig slutet på kraften. Nu skiljer det fortfarande en hel del. Men det har blivit bättre. En gammal fjäder av kolstål levererar väldigt dåligt med kraft mot slutet. Det är också trevligt att se att man inte behöver justera varken gången eller beat error. Efter service så var värdena precis lika bra som när den lämnade fabriken. Makalöst faktiskt.
Det här urverket har några saker som man skall kolla lite noggrannare. Utöver det vanliga såklart såsom slitage, för mycket/lite höjdluft, sidoglapp på lagerbanor mm. Urverket har nämligen två hjul som kan röra sig i sidled. Man brukar kalla dem för wig wag wheel. De har två funktioner beroende vilket håll man skruvar på kronan i dess olika lägen. Det ena sitter på verksidan och integrerar med spärrhjulet. Alltså det hjulet som sitter skruvat i toppen på kärnan för fjäderhuset. Detta wig wag hjul löper med sina tappar i ett spår som har en liten radie. Drar man kronan framåt så trycks hjulet åt vänster mot spärrhjulet. Och drar man kronan bakåt så flyttas det åt höger och släpper kontakten med spärrhjulet. Det här spåret måste smörjas med fett och på exakt rätt ställe. Annars kan detta hjul fastna i fel läge. Det andra wig wag hjulet sitter på tvavelsidan och har med snabbställningen av datumet att göra. Drar man kronan åt ena hållet i sitt mellanläge så skall den avancera datumet. Men drar man kronan åt andra hållet så skall inget hända med datumet. Även här måste detta hjul som består av två delar oljas korrekt. Annars finns risken att det hamnar i ett mellanläge och ingenting händer vilket håll man än drar kronan.
I övrigt så var glaset ganska repigt. Men jag bestämde mig för att försöka polera upp det. Och här var det viktigare än någonsin att ta ur glaset ur boetten för detta. Ringen runt glaset är nämligen av guld. Så jag ville absolut inte riskera att jag kom åt den med poleringen. Den här ringen är bara dittryckt med en tight passform. Om ringen är av stål kan man jobba sig runt med en vass boett kniv eller pennkviv för att kränga av den. Men här är den av 18k guld. Alltså ganska mjuk i förhållande till stål. Men som med så mycket annat inom urmakeri så finns det ett verkryg för detta också. Det är en liten ställning med fyra knivar i en cirkel. Man lägger boetten med ringen ned och siktar in bladen på skarven för ringen. Sedan vrider man på en ratt så jobbar sig bladen innåt och trycker av ringen via fyra punkter. Det blev ganska mycket så kallat elbow grease för att polera glaset. Och flera av de stora reporna satt nära förstoringsglaset. Visst, jag kunde ha beställt ett nytt generic glas så var det problemet ur världen. Men kan man göra ett originalglas fint så är det alltid mitt val. Och jag kände mig nöjd med resultatet så originalglaset fick leva vidare på denna klocka.
Rengöring av boett och länk ingår alltid i mina jobb. Boetten var inte så smutsig så där hade man nog försökt att hålla klockan ren så gott man kunde. Länken var dock en annan historia. Efter ca 20 minuter i ultraljudstvätten så var rengöringsvätskan mer eller mindre svart. Så jag plockade ur länken och bytte vätska. Sedan fick den gå 20 minuter till. Nu var vätskan lite halvgrå. Så jag bytte faktiskt vätska en gång till och körde en stund till. Länken var för övrigt ganska sliten. Men eftersom jag varken sysslar med polering av boett eller länkar så får den nöja sig med en rengöring.
Så vad tycker jag då om denna klocka? Stål, guld och vitt är en intressant kombination. Jag gillar verkligen romerska siffror på en urtavla. Men här tycker jag siffrorna får konkurrera för mycket med femminutersindexen. De romerska siffrorna borde enligt mitt tycke varit dominanta på denna urtavla. Men nu slåss indexen om den positionen. Och då blir det liksom kaka på kaka. Och den kritvita urtavlan förstorar detta. Om indexen hade varit hälften så långa och breda så hade det varit en helt annan historia. Men vem är jag som skall lära Rolex hur man gör en urtavla? Jag är ju bara en simpel antusiast i mängden.
