Egentligen har jag inte så mycket att skriva om denna klocka förutom att det var lite pölar med olja under en av bryggorna. Någon tyckte tydligen att det behövdes lite extra. 😜 I övrigt så gick servicen väldigt bra utan några överraskningar. Men den måste ju bara få vara med här för dess snygga urtavla. Referensen på klockan är 136.012. Urverket är ett Omega 611. Och enligt serienumret så är den från 1965. Så vad skall jag hitta på för att få lite text i detta inlägg?
Jo jag kan skriva lite om svepet på sekundvisaren på mekaniska urverk. Har man en gång haft både klockor med mekaniskt urverk och med quartzverk så har man sett skillnaden. På ett quartzverk så rör sig sekundvisaren en gång i sekunden. På ett mekaniskt urverk kan det dock skilja lite. Det beror nämligen på frekvensen som balansen har. Värdet man brukar använda är hur många svängningar balansen gör på en timme eller en sekund. De vanligaste värdena är 18000, 19800, 21600 eller 28800 svängningar på en timme. Det motsvarar en frekvens på 5, 5,5, 6 eller 8 på en sekund. Det senare brukar man benämna som Hertz, Hz. Vad man brukar kalla för high beat är 28800, 8Hz, eller högre. 36000, 10Hz, förekommer också. Men det är inte lika vanligt. Det här går faktiskt att se på svepet på sekundvisaren. Kanske inte mellan 5, 5,5 och 6 Hz. Men definitivt mellan de lägre och 8 eller 10 Hz. Så vad har detta för inverkan på gången på ett urverk? Jo generellt så ju högre frekvens ett urverk har destå stabilare blir gången. Men för att få upp en högre frekvens på balansfjädern så krävs det att den har spänst nog för det. Det är här senare legeringar spelar roll på balansfjädern. Vanligt kolstål är relativt mjukt i förhållande till de senare spänstigare legeringarna.
Ok, nu blir det lite historia igen. Balansfjädern uppfanns av Christiaan Huygens 1675. Den kallas ofta även för hair spring. Skälet är för att den ofta inte är tjockare än ett kraftigare hårstrå. Så den är den är utan tvekan den mest sköra delen i ett urverk. Funktionen på en balansfjäder kan liknas med ett lod på en vägg eller golvklocka. Längden på lodets arm kan liknas med den verksamma längden på balansfjädern. Nu skall vi göra ett experiment. Ta fram er mobilladdare med sladd. Ta tag i änden på sladden som skall stoppas in i mobilen. Sedan sätter ni själva laddaren i gungning. Först lite grann och sedan lite mer. Och här tar läran om fysik över. Tiden som det tar för laddaren att nå ändlägena är samma varesig laddaren gungar lite eller mycket. Men om ni tar tag i sladden halvvägs ned till laddaren så kommer den gunga snabbare. Samma princip används på en balansfjäder. Skillnaden mot ett lod är bara ett balansfjädern är en spiral. Det som reglerar den verksamma längden här är de så kallade ruckningsstiften. Dessa kan man flytta längs radien på balansfjädern för att få urverket att gå snabbare eller långsammare. Ganska genialiskt faktiskt.
Men om vi nu går tillbaka till svepet på sekundvisaren. I ett urverk finns det ett antal kugghjul. Dessa integrerar ju med varandra. Och här behövs det ju ett litet spel. Annars så skulle det gå för trögt. Och när det gäller kugghjulet som får kraft för att driva axeln som sekundvisaren sitter på så kommer detta spel att synas på svepet. Det ser ut som om sekundvisaren rycker lite fram och tillbaka om man tittar noga. Det här löser man ibland genom ett litet fjädrande bleck som antingen trycker axeln uppåt eller nedåt mot lagerbanorna. Det resulterar att man jämnar ut svepet något. Men trycket får ju inte bli för hårt. Då tappar man kraft i urverket och amplituden sjunker. Så var det faktiskt i detta urverk. Amplituden sjönk med ca 50 grader när blecket var på plats. Då får man helt enkelt böja tillbaka detta bleck lite grann. Det behövs nämligen inte mycket tryck för att det skall eliminera ryckningarna på sekundvisaren. Självklart så är ytan och olja en faktor i detta också. Ibland får man jämna till blecket lite med ytterst fint slippapper. Så efter lite justering av spänsten och slipande på blecket (det behövs oftast bara några få drag) så sjönk amplituden betydligt mindre med blecket på plats.
Och se där. Jag lyckades få till lite text på detta inlägg också även om det kändes tunnt när jag började. Det är så otroligt mycket som kan stöka till det i ett gammalt urverk. Och ibland så snurrar det en hel del frågetecken runt skallen när man försöker hitta orsaken till ett problem.
Men för att avsluta detta inlägg så måste jag än en gång berömma urtavlan på denna klocka. Den är faktiskt oerhört snygg. Och med ett nypolerat glas så tappar man hakan av häpnad. Det är inte utan att man blir lite avis.
