En person hörde av sig till mig och ville få sin Seamaster från 1957 servad. Och visst ställer jag upp på det. Men innan han hann skicka den så hade han även fått tag på en Seamaster Quartz som behövde ett batteribyte. Så han skickade med den också. Båda är snygga faktiskt. Den från 1957 är riktigt snygg. Klassiskt utseende. Klockor från denna tid är helt enkelt oslagbara. Men jag fick mig en överraskning med den med quartzverk också. Den är för övrigt från 1977. En boett med väldigt korta bandhorn. Något som normalt inte direkt tilltalar mig. Men denna fick mig att lyfta på ögonbrynen. Den har en form som är något kvadratisk med rundade hörn. Man får känslan av en gammal tjocktv från 50-60-talet. Dessutom var den i riktigt gott skick. Jag bytte batteri på den bara några dagar efter jag hade fått in den. Den tickade på efter det igen. Den fick därefter ligga på min arbetsbänk några dagar. Urverket i denna klocka är ett Omega 1345. Jag har en Omega efter min far som har ett 1342. Skillnaden mellan dessa är att 1345 har dag och datum medan 1342 bara har datum.
Jag upptäckte då att den drog sig ett par sekunder per dygn. Och jag kände att jag behövde göra något åt det. För många quartzverk går det också att justera gången på. De har en potentiometer man kan vrida på. Jag har ingen mätutrustning för att mäta gången på quartzverk. Så det blev helt enkelt till att avläsa resultatet efter något dygn eller två. Jag fick göra detta tre gånger innan jag var nöjd. Jag såg även att glaset hade några repor. Så jag polerade upp det också. Nu kunde man se den så gott som helt felfria urtavlan bättre.
Efter ett par veckor så var det dags för den från 1957. Urverket i denna är ett Omega 284. Det är en serie av urverk som sträcker sig ända tillbaka till 1940. Då hette det helt enkelt 30. Sedan kom det några varianter som började med 30 följt av en bokstav och någon siffra mm. 1949 så bytte man hur man namngav urverken till ett tresiffrigt nummer. Det första hette 260 i denna familj. Och det här urverket är alltså ett 284. Det visar tiden kort och gott. Precis som alla andra urverk i denna familj. Sekundvisaren är centralt placerad ovanpå tim och minutvisarna. Motsvarande urverk med så kallad subsekund, alltså en liten visare oftast placerad kl 6 på urtavlan, heter 267 i denna familj. Jag måste här tillägga att jag verkligen gillar klockor med subsekund.
Det här urverket var verkligen i gott skick. Jag behövde inte göra några ingrepp förutom själva servicen. Jo förresten. En sak fick jag justera. Men det var en så liten sak så jag höll på att glömma att jag hade gjort det. Jag pratade nyligen i ett inlägg om hur en sekundvisare sveper och vad man gör för att den inte skall rycka lite fram och tillbaka när den rör sig. Man lägger en liten ytterst tunn koppararm mot sekundaxeln. I detta fall trycker den på undersidan av kugghjulet på sekundaxeln. Det gör att den går jämnare. Men den här armen får ju inte trycka för mycket på sekundaxeln. Då tappar urverket onödigt mycket kraft. Och här var den armen helt klart böjd för mycket. Så den fick jag böja tillbaka lite. Det behövs nästan inget tryck alls för att denna arm skall göra sitt jobb.
Om vi nu går till boetten. Här upptäckte jag att det satt fel typ av glas i boetten. Det finns i huvudsak två typer som är vanligast. Det ena är ett glas som är lite koniskt i nederkant. Boetten har så motsvarande kona som kanten ligger mot. Det var felaktigt ett sådant som satt i denna boett. Denna boett har raka kanter på infattningen och skall ha ett glas med spännring på insidan. Risken med att använda det andra glaset är att det inte sitter så bra. Det hade man löst genom att fusklimma. Usch och fy. Så här blev det lite extra jobb att få bort limresterna. Lämnar man kvar dem så är risken att glaset inte sluter tätt som det skall mot boetten. Glas hade jag på lager så det blev ingen fördröjning på jobbet för att beställa ett glas. Men det var det sista 316 som jag hade på lager så nu måste jag fylla på igen. Gör man många Omegor så går denna storlek på glas åt som smör i solen.
Det här är två klockor som jag gärna hade burit själv. De är båda snygga på sina egna sätt. Men skulle jag behöva välja så blir det självklart 57:an. Mer klassiskt än så här blir det inte.
