Och den här är faktiskt några år äldre än den i mitt förra inlägg. Den är nämligen enligt serienumret från 1951. Urverket är ett Omega 265. Alltså från samma familj som det 284 i förra inlägget. Den stora skillnaden här är att denna har subsekund. Så himla snyggt! 284:an Har ju en sekundaxel som sitter i center på urverket. Den drivs av ett hjul som sitter på den förlängda tappen på verksidan på tredje hjulet i löpverket. Men när urverket har subsekund så måste man ju hitta ett annan axel som sekundvisaren skall sitta på. Och oftast blir det då det fjärde hjulet i löpverket. Då har man förlängt tappen på tvavelsidan för det hjulet.
Urverket i denna såg ut att vara i gott skick. Lite mer smuts än den i mitt förra inlägg. Men det är ju ganska vanligt med gamla klockor. Den hade ett litet glapp i fjäderhusbryggan där fjäderhuskärnan kommer upp igenom. Så där fick jag justera den lagerbanan lite. Sedan hade den en väldigt gammal fjäder. Troligtvis har den suttit där sedan klockan var ny. Alltså över 70 år. Så den fick faktiskt pensionera sig denna gång och ersättas av en ny. Jag hittade bara en servicemarkering i boettlocket. Men det är ju som sagt inte ett helt säkert sätt att se hur många gånger klockan har servats. Alla urmakare gjorde inte markeringar ens förr i tiden. Och det har försvunnit mer och mer genom tiden. Vissa tycket till och med att det är vandalism att rista i boetten. Jag vet inte var jag ligger i den debatten. Men jag gör inga servicemarkeringar.
När klockan kom till mig så ville den knappt inte gå alls. Skakade man till den så gick den bara några sekunder även fast den var fulldragen. Och när jag öppnat den och tagit ut urverket så började jag misstänka att balansfjädern tog i bryggan. Det är lite svårt att se ibland med alla andra delar på plats. Så när jag plockat isär hela urverket så satte jag dit balansen igen. Då ser man mycket bättre vad som händer. Men balansfjädern tog inte i någonstans. Men jag såg helt klart trögheten när balanshjulet oscillerade. Så det är nog bara gammal olja och avsaknad av service som är skälet. Och på tal om balansfjädern. På så här gamla klockor är det en spiral av vanligt kolstål. Det ser man enkelt på den något mörkblå färgen. Men här satt satt det en balansfjäder med nyare legering. Så jag misstänker starkt att den har bytts någon gång.
Den familjen har nästan uteslutet en balansfjäder av typen Breguet. Namnet kommer självklart från Abraham-Louis Breguet. Han var en urmakare av stor betydelse. Listan på hans innovationer är lång. Och just när det gäller denna typ av balansfjäder så kom han fram till den redan 1795. Vad som skiljer den fjädern från helt flata fjädrar är att ungefär det yttersta varvet, typ 3/4-dels varv, ligger på ett något upphöjt plan än resten av fjädern. Dessutom är den delen inte riktigt cirkulär. Tanken bakom detta var att den skulle arbeta bättre åt alla håll. När man ser en balansfjäder arbeta så kan man associera till att den ser ut att andas. Den expanderar och drar ihop sig då balanshjulet oscillerar. På en helt flat balansfjäder så jobbar den mer mot det motsatta hållet från där det yttre fästet sitter. Men på en av typen Breguet så jobbar den mer jämt över hela varvet. Faktum är att Rolex fortfarande använder denna typ av fjäder medan andra lämnat det tåget. Vad som är bäst? Ja det strider de lärda om. Jag kan säga så här. I mitt tycke så kan det vara lite knepigare att justera en balansfjäder av typen Breguet om det skulle behövas. Detta för att det sista yttersta varvet inte följer den cirkulära formen helt.
Förövrigt så råkade jag ut för en incident när jag satte ihop urverket. Skruven till spärrhjulet gick faktiskt av när jag skulle dra åt den. Det har hänt mig några gånger att en skruv gått av både vid lossandet och åtskruvandet. Och jag kan säga att det behövdes nästan ingen kraft alls i detta fall. Jag kom ihåg sedan jag tog isär urverket att denna skruv satt väldigt hårt. Så troligtvis hade man tidigare sträckt materialet så det hade blivit skörare. Nu hade jag en exakt likadan skruv i mitt lager så jag kunde ersätta den direkt. Men det är aldrig en rolig känsla när man hör det där lilla klicket och spänsten försvinner. Nu brukar det inte vara några problem att få loss resten av skruven ur gängan. Med skallen borta så finns det ju ingen kraft som verkar på gängorna. Då den går enkelt att pilla ut med en riktigt spetsig korntång eller nål. Eller så får den helt enkelt följa med i ultraljudstvätten så brukar den vibrera ut. Det är värre om man drar av en skalle på grund av att det fanns rost i gängorna. Då kan det sluta med att man får borra ur skruven.
Urtavlan på denna klocka är helt fantastiskt väl bevarad. Glaset var dock illa åtgånget och hade till om med en spricka på kanten vid kl 9. Så det fick bli ett nytt. Och med ett nytt glas så tappar man hakan av häpnad. Den är faktiskt otroligt vacker. Så enkel men ack så stilfull. Indexen är av typen arrow head. Och den enda siffran på urtavlan är kl 12. Den här klockan kommer jag drömma om på nätterna. Och det är faktiskt så att jag känner lite extra glädje när man får in klockor med urverk i gott skick. Den här klockan kommer med all säkerhet att gå 100 år till eller mer om den bara får service lite då och då. Det det kanske inte ens kommer att behöva bytas några delar på den tiden om man sköter serviceintervallerna. Det vill säga ca vart femte år. Om jag är avis på ägaren? Absolut!
