Ibland hittar man sin drömklocka. Det kan vara en särskild modell som man trånat efter. Den kan ha en historik som inte går att motstå. Eller så kan det vara en årsklocka. Alltså en klocka som är lika gammal som sig själv. Jag har själv en sådan klocka. Det är en Certina Town and Country. Och den är faktiskt riktigt snygg också. Den är kvadratisk. De kan vara svåra att smälta för dem som gillar traditionella runda klockor. Men jag har har haft en del som sagt ”jag gillar egentligen inte fyrkantiga klockor, men den här…”. Men nu gäller det ju inte min klocka. Det gäller någon som har hittat sin årsklocka. Och inte nog med det. Den är från samma månad som han är född också. Seiko daterade nämligen sina klockor ned till specifik månad. Lite kul faktiskt. Och denna klocka är från februari 1968.
Ägaren var väldigt specifik med att han verkligen ville få den att gå igen. Han hade precis hittat den på någon försäljningssida och köpte den direkt även fast den inte gick. Klockan skickades dessutom direkt till mig av säljaren. Och det var inte så konstigt att den inte gick. Den var väldigt smutsig i urverket. Dessutom saknades det några delar. En toppsten för en lagerbana och dess låsbricka. Sådana delar brukar vara svåra att få tag på separat. Dessutom så var fjäderhuset i dåligt skick med mycket slitage. Utöver det så hittade jag en del röd fällning/damm i urverket. Och det tyder oftast på att stenarna har råkat ut för slitage. Det ser man inte så ofta. Men ibland händer det. Det syns tydligt på några av mina bilder. Nu var det mest runt mekaniken för automatiken. Men som alltid. Är en lagerbana sliten så ställer sig hjulet gärna på kant lite av kraften. Och då fungerar de inte som de skall, om än alls. Så till slut köpte vi in ett donatorur. Det ger ju även möjlighet att ersätta andra delar om så behövs. Och det visade sig att det skulle behövas. För det första så verkade inte bryggan för fjäderhuset och löpverket vara helt plan. Hur jag än gjorde för att få till alla axlar i sina lagerbanor så vägde bryggan lite. Jag tog till och med bort allt under bryggan och testade utan något alls. Bryggan var helt klart lite konkav. Så jag beslutade mig för att använda den bryggan från donatoruret i stället. Även balansen såg lite härjad ut. Balansfjädern hade inte en helt jämna avstånd mellan varven. Men jag gav den en chans ändå. Wow, 150 i amplitude. Det är riktigt dåligt. Så jag plockade även hela balansen från donatoruret och rengjorde den också. Det gav 180 i amplitude. Bättre men fortfarande inte bra. Och här fick jag en idé. Och det var att helt och hållet testa med hela donatorurverket. Även det är från 1968. Så det blev en hel rengöring av det också.
Väl när jag började sätta ihop det andra urverket så dubbelkollade jag verkligen allt i hela löpverket. En av sakerna man kollar är att höjdluften är ok för alla axlar i löpverket. Höjdluft är hur mycket spel axlarna har på höjden. Är det för mycket så kanske hjulens kuggar inte möter upp varandra ordentligt. Dessutom kan hjulen ta i något om de kan röra sig för mycket i höjdled. Är det däremot för lite kan det helt enkelt bli för trögt på grund av att axeln nyper lite. Först ut var fjäderhuset med sin kärna som tjänstgör som axel. Här kollar man även lite extra noga om lagerbanorna är slitna så axeln kan röra sig i sidled. Ett av de vanligaste problemen faktiskt när det gäller slitage på gamla klockor. Allt såg ut att vara inom vad man kan godkänna. Efter det kollade jag alla löpverkshjul. Här är det mer sällan problem med glapp i sidled. Här är ju ofta lagerbanorna av stenar så friktionen minskar mot om det är metall mot metall. Men visst kan det uppstå slitage här också så man kollar alltid det också. Det såg jag ju tecken på från det förra urverket med sin röda fällning i sig. Men även här såg allt ut att vara i gott skick. Sedan var det hakens tur. Den har ju också en axel genom sig. Och här skall man verkligen ha ögonen med sig. De två stenarna som sitter i ändarna på haken är ungefär 2-3 gånger så höga som gånghjulets speciella kuggar är. Dessa kuggar skall jobba i mitten på stenarna på haken. Annars är risken att man får en oren gång. Och även här såg det ok ut. Det börjar se lovande ut. Men vi är inte riktigt klara med haken än. I andra sidan på haken är det en klyka och en liten pinne i mitten. De här integrerar med gångstenen som sitter på en liten plattform på balansens axel. Det är här kraften direkt överförs till balanshjulet. Så höjdluften för balansen och haken måste också stämma överens. Man måste även kolla så haken inte tar i urverksbotten. För där är det också ganska tight.
Sedan kan man ju tro att det bara är att sätta dit balansen så går klockan. Men man kollar faktiskt en sak till först. Och det är hur lätt balansen oscillerar utan att haken är på plats. Det hade jag självklart kunnat göra innan jag satte dit haken. Men så blev det inte denna gång. Så bort med haken igen. Det här gör att den är helt opåverkad av löpverket för övrigt. Så man ser hur bra den oscillerar. Men ger den en liten puff med blåstutan och låter den sedan gå tills all kraft är slut. Här skall man knappt se tillfället mellan den oscillerar minimalt och stannar helt. Då har man en perfekt värld med minimal friktion. Och här var det så det helt klart godkänt. Vad som kan orsaka att den stannar lite snabbare kan vara flera orsaker. Man kan ha för lite höjdluft på balansaxeln så det nyper lite om den. Det kan vara skräp i lagerbanorna. Balansfjädern kan vara sned på något sätt eller ta i någonstans. Och så var det faktiskt lite med denna. Men det hade jag sett innan och justerat det. Balansfjädern drog faktiskt aaaaaningen snett. Det betyder att något drar den åt ett håll. Den kan vara att det inre fästet är dåligt centrerad eller att änden på balansfjädern där stiftet sitter fast i bryggan inte har rätt avstånd från centrum.
Om man skall justera en balansfjäder så är det lättast om man tar bort den från sin axel. Visst, det är ett känsligt moment att göra det. Men det gör verkligen justeringen lättare. För när man har balansfjädern lös så placerar man dess ändstift i bryggan utan axeln. Då ser man direkt hur mycket det skiljer från center på fjäderns inre fäste i förhållande till balansbryggans lagerbana för axeln. Det är faktiskt jättelätt att se. Sedan justerar man fjäderns ändar så det stämmer. När man är klar sätter man tillbaka balansfjädern på sin axel. Och här är det jätteviktigt att den sätts tillbaka rätt. För om man lyckats vrida den på sin axel så kommer beat error bli galet fel. Så innan jag tar loss en balansfjäder från sin axel så gör jag ett minimalt märke på undersidan av balanshjulet som motsvarar positionen av ändstiftet på balansfjädern. En liten markering med spetsen av ett uttjäntat och vässat oljeverktyg räcker.
Pust, det blev mycket tekniknörderi i detta inlägg. Och man kan kanske tro att det blev så mycket merjobb för urverket krånglade. Och visst fick jag serva ett extra urverk för detta jobb. Och visst fick jag göra flera moment flera gånger för att hitta all problematik. Men det är faktiskt så att alla kontroller jag beskrivit i detta inlägg gör jag med alla urverk jag servar. Och kanske jag från början var lite snäll med mina kontroller på det ursprungliga urverket i denna klocka. Men jag var villig att ge det en chans. Men det bet mig självklart i baken likt en arg hund som man snott den råa biffen ifrån. Men när jag satt ihop hela balansen igen och satte den på plats så gick detta urverk mycket bättre. Så det får faktiskt bli donatorverket som får leva vidare i denna klocka.
Utöver detta så fick klockan ett nytt glas. Det gamla hade helt klart gjort sitt och hade ganska kraftiga repor. Och med den så gott som felfria urtavlan så ser det riktigt bra ut med ett nytt glas. Jag gillar verkligen färgtonen på denna urtavla. Länken till klockan är troligtvis originallänken. Den är bland annat märkt med siffrorna 5139 vilket också är en del av referensen på klockan som är 5139-7040. Men länken har levt ett hårt liv. Klockan också för den delen. Länken är rätt sliten. Och ändlänkarna mot boetten är lite sneda. Faktum är att en av dem satt riktigt snett när klockan kom till mig. Och det var inte så konstigt. För någon gång har ett av bandhornen fått sig en ordentlig smäll som böjt det lite. Det gjorde att ändlänken inte riktigt fick plats mellan bandhornen. Så här fick jag faktiskt ta ett par tag med filen på kanterna på ändlänken för att den skulle få plats. För att ge mig på att böja tillbaka ett bandhorn är något som jag gärna inte gör. Materialstrukturen har förändrats vilket har gjort den hårdare som försvårar proceduren.
En annan sak som faktiskt var böjd var kronans hals. Den är lite längre på denna klocka än normalt och hade böjt sig närmast kronan troligtvis av en annan smäll. Så klockan har helt klart varit med om ett och annat. Kronan på denna klocka ligger inte utanpå boetten utan är lite integrerad i boetten. Men kronan har en funktion för snabbställning av datum. Då trycker man på kronan. Detta resulterar att det alltid finns ett lite större avstånd från när den bottnar i boetten än vanligt. Så får kronan sig en smäll är det väldigt lätt att den böjer sig. Nu var det inte så pass mycket så att den tappade sina funktioner så den fick leva vidare i denna klocka. Men det syns helt klart när man snurrar på kronan.
Det här har varit ett lite mer utmanande projekt. Men samtidigt väldigt kul för att jag vet hur mycket klockan betyder för ägaren.
