Klockan tillhör en farbror till han som har skickat den till mig. Och den är ganska välanvänd. Hans farbror är väldigt förtjust i klockan och tyckte det var trist när den inte längre gick som den skulle. Dessutom så var det troligtvis packningar som var dåliga. Och visst var det så. Packningen för kronan på detta urverk är av den typen som sitter på själva uppdragsaxeln nära kronan. Och när de blir dåliga så blir de jättehårda. Och då gör de ingen nytta. De brukar bli så pass hprde så de inte går att kränga av längre. Då får man helt enkelt skära loss dem med en skalpell. Men även den för bakboetten var dålig. Den gick i bitar när jag tog loss den. Hans farbror hade upplevt att det ibland blev kondens innanför glaset. Och det är ett dåligt tecken. Det är helt klart bevis på att fukten letar sig in. Och det är i dessa lägen som rost kan uppkomma. Nu visade det sig att urverket faktiskt hade klarat sig riktigt bra. Men det var ganska så smutsigt i alla lagerbanor. Många hjul satt kvar i bryggorna lagerbanor när man lyfte på dem.
Men det som helt klart sved mest var hur man hade försökt fixa ett glapp i lagerbanan på urverksbotten för fjäderhuset. Jag har ringat in det på en av bilderna. Vad man har gjort är att man har taget ett spetsigt don eller mejsel och knackat några gånger jämte lagerbanan. Det gör att man flyttar material mot lagerbanan för att göra den mindre. Det gör man även idag. Men med hjälp av två konväxa don. På det det sättet så gör man det jämt över hela varvet. Visst, glappet kan ha blivit så mycket så att man tappat centrum på hålet för att det blivit ovalt. Och då är det svårt att hitta hem igen. Men om det var så, så kanske man har försökt att endast trycka in en sida av lagerbanan. Sånt här kan man se på gamla fickur. Men på en klocka som är knappt 50 år gammal? Det förvånade mig mycket. Och hur jag än vred och vände på teorin så kommer det här aldrig bli bra. Så jag gav mig ned i lagret med gamla urverk. Kanske jag har ett från samma familj.
Och mycket riktigt. Det hade jag. Jag hade ett 6308. Urverket i denna är ett 6309. Skillnaden mellan dessa är att 6309 har dag och datum medan 6308 bara har datum. Men det är ytterst få delar som skiljer dem åt. Så urverksbotten från mitt urverk fick bli räddningen. De är exakt likadana. Så efter rengöring av resten av urverket var det dags att sätta ihop det igen. Men det var tre delar till som jag knyckte från mitt urverk. Och det var den så kallade magic lever samt det hjul den integrerar med. Dessa har med den automatiska uppdragningen att göra. Och de såg lite härjade ut. Troligtvis av fukt. Men de här delarna var de enda som jag såg har blivit påverkade. De från mitt urverk var dock i gott skick så de fick rycka in i tjänst igen. Och jag tog även fjädern till slut från mitt urverk. Den såg mycket bättre ut och den gav helt klart urverket bättre ork. En annan sak som jag funderat på är storleken på rotorn. Varför så liten? Man ser det här ibland men jag förstår inte hur man tänkte. Normalt brukar den vara en halvcirkel. Det ger det bästa momentet på grund av tyngden. Här är den ungefär ett tredjedels varv. Visst, man sparar lite på lagerbanorna eftersom trycket inte blir så mycket. Men samtidigt tappar man moment. Och det syns faktiskt när man vrider på klockan med rotorn på plats. Den behörer lite mer vridning innan den ger sig iväg. Och det beror inte på slitna delar i detta urverk. Så lite skumt är de hur de tänkte.
Urtavlan har tydliga spår på att det har förekommit fukt i klockan. Och glaset är riktigt ripigt. Detta är ett mineralglas. Så det är svårt att få det riktigt bra genom att slipa det. Dessutom var det väldigt kantstött på övre halvan. Så det fick helt klart bli ett nytt. Det som är viktigt när man skall hitta ett nytt platt mineralglas är diametern och höjden. Men också om/hur kanterna är fasade. Ibland kan det vara näst till inget medan andra gånger kan det vara fasat. Här hade det en tydlig fas på ovansidan. Men jag lyckades faktiskt med att få tag på ett originalglas. Och med ett nytt glas blev det en helt annan klocka. Visst, man ser den något härjade tavlan bättre. Men vad gör väl det. Det visar bara att klockan har varit med om en del.
Så nu skall klockan fara tillbaka till Bosnien i september. Och det är lite annorlunda känsla när en klocka man har servat lämnar landet. Men den skall tillbaka till en farbror som som längtat efter den. Och det är en fantastisk känsla.
