Jag måste bara lägga upp denna klocka även om jag faktiskt inte har så mycket att säga om den. Men den är väldigt vacker med sin något tonade röda urtavla. Klockan har tillhört ägarens pappa och den är från 1974. Jag hittade inga konstigheter mer än att det var dags för service. Därav att det inte finns så mycket mer att säga om den.

Men några rader till blir det i alla fall. Urverket är ett Omega 1012. Jag tycker 1000-serien av urverk var bra. Andra gillar dem inte. Och kanske är det för att de har ett par svagheter. Eller kanske är det för att man från Omega fick en ingivelse att göra skruvarna väldigt små. Jämför man med 550 och den serien är det enorm stor skillnad. Men åter till svagheterna. Och de har inget med själva gången att göra. Alla klockor har en slirfunktion som gör det möjligt att ställa visarna. Så fort man vrider på kronan i ställäge så träder den i kraft. Den sitter oftast påtryckt på centerhjulets axel. Det finns varianter då denna funktion har flyttats ut till ett annat hjul. Med 1000-serien så hade man modifierat lite. Minutröret (cannon pinion) är sitter på ett hjul som sitter på tvavelsidan. Med det gamla tänket så satt hjulet på verksidan och gick igenom urverksbotten. Men det är inte det stora problemet. Det nya mindre minutröret hade en förmåga att tröga till sig med tiden. Men andra ord blev slirfunktionen trögare. Det är i och för sig aldrig bra på något urverk. Men här hade man dessutom ändrat på ett annat hjul i ställmekanismen. Det hade blivit väldigt mycket tunnare. Så när trögheten uppstod för minutröret så gick kuggarna helt enkelt av på den andra hjulet när man skulle ställa klockan.

Dessutom är det lite knepigt att få loss minutröret från den axel den sitter på. Och man kan faktiskt med lite okunnighet tro att dessa två delar faktiskt är en. Men när man skall ta av minutröret från sin axel måste man vara väldigt försiktig och se till att man har ordentligt med mothåll för det större hjulet på denna axel. Annars kommer man göra det skevt. Kanske det kan vara en orsak till att man struntar i att dela på dessa. Men de måste verkligen delas på och få ny smörjning. Annars uppstår trögheten direkt. Så om ni vet att ni har en Omega med ett urverk från 1000-serien och klockan börjar bli trög i ställningen så måste ni lämna in för service direkt. Annars kan det bli dyrare än ni hade tänkt er för en service.

Nu hade inte denna klocka detta problem. Servicen som sagt gick smidigt utan några konstigheter. Men jag hade en liknande klocka tidigare och där en kugge gått sönder. Och eftersom detta är ett lite vanligare problem på denna serie av urverk så blir delen mer sällsynt att få tag på och priserna stiger. Just det, dessa urverk kar en svaghet till och det är hjulet som växlar datum. Det är av plast och slits lättare. Det bytttes senare ut mot ett av metall. Men även det av plast var ok på denna klocka. Det enda övriga ingrepp jag behövde göra var att polera upp glaset. Det är troligtvis originalglaset och det var inte i tipptopp längre. Men det hade inga sprickor så en polering dög gott. Och den här urtavlan måste ju få visa upp sig ordentligt.

Och se där, till slut blev det många fler rader än jag hade tänkt mig från början. Det händer faktiskt ganska frekvent. När jag börjar med ett inlägg så känner jag ibland att jag inte har så mycket att säga. Men så händer något. Information och erfarenhet flödar ut över tangentbordet och helt plötsligt blev det ett någorlunda långt inlägg igen. 😉

Men det viktigaste med detta inlägg kvarstår. Klockan är väldigt vacker med sin urtavla. Och för slutbilden har jag faktiskt satt på klockan ett svart armband av mina egna i stället för det ljusbruna som satt på när klockan kom till mig. Och det är bara för hur jag tycker det skall vara. Urtavlan som tonas mot det mörka i ytterkanten och då är ett mörkt armband vad som gäller för min smak. Men som sagt, smaken är ju som den berömda…