Och om det är någon klocka som förtjänar ett inlägg lite extra så är det denna. För jag skriver långt ifrån ett inlägg om varje klocka jag tar mig an. Det skulle jag helt enkelt inte hinna med.
Klockan har tillhört nuvarande ägares morfar. Och när den skickades till mig så hade hans morfar nyligen gått bort som jag förstod det. Jag antar att det var då den gamla klockan dök upp igen. Hans morfar låg i flottan som ung. Och vid ett tillfälle så har den faktiskt tappats i havet då. Jag antar att det handlade om grunda vatten. Kanske låg de till och med i hamn. Men hans morfar dök direkt efter och lyckades hitta den. Helt fantastiskt. Men historian är inte slut än. För jag fick informationen att hans morfars aska skulle spridas i havet den 10/9 i år. Och då ville han gärna bära klockan för att hedra sin morfar. Och det är när man får höra sånt här som man känner att klumpen i halsen gör sig påtaglig. Så fantastiskt fint. ❤️
Så om vi skall försöka säga några ord om själva klockan också med blanka ögon och klumpen som sitter där orubblig i halsen. Klockan är enligt utsago från 1956. Serienumret på urverket säger dock 1959. Men som med alla listor på serienummer som cirkulerar så kan det förekomma felaktigheter. Och i detta fall så tror jag mer på en historia från en släkting till ursprungsägaren än en lista på nätet. Urverket är ett Tissot 27B-621. Jag har nyligen haft ett par andra sådana urverk inne för service. Och båda led av samma problem. Detta urverk har ett drivhjul som driver sekundaxeln. Detta drivhjul sitter påtryckt på tredje hjulets axel ovanpå verkbryggan. Så den axeln går igenom den bryggan och sticker upp på ovansidan. Det här innebär att denna tapp (änden på axeln) blir lite känsligare eftersom den är längre. Och när man tar loss drivhjulet så måste man använda rätt verktyg som drar av drivhjulet rakt upp. Alla andra primitiva tillvägagångssätt kommer resultera att man kröker tappen eller till och med bryter av den. Så var det på de två andra urverken jag hade inne nyligen. Hur man ser detta enklast är att man tar bort balans och haken. Då finns det inget som hindrar verkhjulen från att löpa fritt när man vrider på kronan. Och här ser man direkt om ett hjul wobblar på grund av en sned tapp. Så här gör jag på alla urverk som jag får in. Oavsätt konstruktion och lösningen på funktioner. Det är utan tvekan det lättaste och faktiskt bästa sättet att snabbt se om alla tappar i löpverket är raka. Superenkelt. På denna klocka var det helt klart bättre. Men man kunde se en liiiten antydan till wobbel på drivhjulet ovanför verkbryggan. Men inte alarmerande. Så tredjehjulet med sin förlängda tapp fick leva vidare i detta urverk. I övrigt så gick servicen bra. Jag hittade inga som helst tecken på rost vilket är anmärkningsvärt eftersom klockan fått sig ett ordentligt dopp en gång i tiden. Och troligtvis i havsvatten. Värsta sorten av dopp på grund av saltet i havet. Men troligtvis var klockan ganska ny då så den lyckades hålla fukten ute.
För att nämna en annan sak om designen, förutom det att den är så klassiskt snygg som den kan bli, så är datumringen en sådan som man brukar kalla för roulettering. Alltså varannan siffra svart respektive röd. Lite kul idé. Rolex hade även så på vissa av sina klockor förr. Utöver detta så fick klockan ett nytt glas. Det gamla hade en spricka i sig och då är det inte mycket att göra än att byta det. Och med ett nytt glas visar alltid urtavlan upp sin bästa sida. I detta fall en vacker tavla som visar spår av tidens tand. Så himla snygg!
Och när jag sitter och skriver detta så vet jag att ceremonin med spridningen av en väldigt speciell morfars aska pågår till havs. Och där var klumpen i halsen tillbaka igen. I all hast så glömde jag ta en bild på det slutliga resultatet efter service med nytt glas på klockan. Jag ville ju bara få iväg den i tid så den kom fram till dagen i ära. Så jag jag snodde en bild av nuvarande ägaren där klockan ligger på åldrat trä som jag tolkar som en brygga. Jag hoppas det är ok Henrik? En bild som för övrigt är riktigt bra komponerad. Diagonalen på plankan under och positionen av klockan. Jag har fotograferat i en bra bit över 40 år så det ser man direkt. Här behöver ni nog förstora bilden för att se helheten.
Så tack Henrik för att jag fick äran att ta hand om din morfars klocka. Och tack för att du delade med dig av en liten del av din familjs historia. Det är de här stunderna som är pricken över i:et i min horologiska färd för att återuppliva så många gamla klockor som jag bara hinner med. ❤️
