Jag måste göra ett inlägg om denna även fast inlägget inte blir så långt. Dels för att det är en snygg klocka. Röda urtavlor är ju inte jättevanligt. Men jag gillar dem. Denna är lite rödbrun med en matt känsla. Man får lite vibbar av satin. Detta tycker jag rimmar väldigt bra med boetten med sin doublé i guld.
Men som alla klockor som kommer till mig så behöver de hjälp. Denna lite mer hjälp än bara vad som bads om. Det kom till mig för att jag skulle byta krona på den. Inget mer. För det första så var kronan väldigt sliten. Dessutom var det helt klart fel krona. Den är för liten. Och en liten krona som dessutom är sliten gör att det blir väldigt pilligt att dra upp och ställa klockan. Men det visade sig att klockan behövde mer hjälp än så. När jag la den på timegraphern så orkade den knappt upp till 150. Riktigt dåligt. Sedan hade packningen till boettlocket gett upp hoppet och blivit mer till en smet än något annat. Jag ser det här ibland. Men det blir en riktigt trist svart gegga av dem. Och det enda som biter på det är aceton. Men det som var mest allvarligt var att den var väldigt trög när man skulle ställa klockan. Om man upplever detta så skall man sluta vrida direkt. Jag vred kanske bara ett kvarts varv. Och på det lilla taget så kunde jag även känna en ojämnhet. Som om det kuggade över någonstans. Här sjönk huvudet direkt. För jag var nästan övertygad om vad som försiggick i urverket. Och den del som jag misstänkte var trasig brukar bli dyr. Jag frågade ägaren och hon hade känt det också.
Jag gillar denna serie av urverk. Detta specifika är ett Omega 1030. Det är ett så kallat ”high beat”. Det betyder att balanshjulet oscillerar lite snabbare. Oftast 28800 svängningar per timme eller mer. Åtta svängningar per sekund för er som inte gillar huvudräkning eller orkar ta fram kalkylatorn. En del gillar inte denna serie. Men det är bra urverk när det gäller gången. Det har dock ett par svagheter. Om man inte räknar med de löjligt små skruvarna på denna serie av urverk. För då är det tre. Den första är en plastdel i datumhanteringen. Det hjul som byter datum är av plast och slits. Här var det dock ok. Urverket byter datum som det skall. Det andra har med trögheten som uppstår när man skall ställa klockan. I denna serie av urverk så introducerade man en ny typ av minutrör (cannon pinion). Jag har på denna serie av urverk valt att kalla den för ”cannon, the barbarian”. Förutom att det driver minuthjulet så har det även en slirfunktion. Det är denna slirfunktion som gör att det över huvud taget går att ställa klockan. Lösningen på denna serie av urverk trögar till sig ordentligt när den går torr. Och det är här det ser lite annorlunda ut för minutröret. Traditionellt är det påtryckt på axeln till centerhjulet som sitter på andra sidan av urverksbotten och det är här slirfunktionen uppstår genom friktion. Här är minutröret påtryckt på ett hjul som sitter på samma sida. Men det är fortfarande här som slirfunktionen befinner sig. Och de här två delarna är lite svårare att dela på än att ta loss ett traditionellt minutrör. För gör man fel så har man ett skevt hjul framför sig. Men tillbaka till trögheten. Blir den för kraftig så får ett lite klenare hjul i ställmekanismen lida. Även denna del är en lite annorlunda variant. Det är en arm med två hjul i ena änden. Ett på vardera sidan. Det övre hanterar snabbställningen av datumet. Det undre är ett mellanhjul som ligger i ledet när man ställer klockan. Och det är rätt tunnt. Så när det trögar till sig vid minutröret så kan kuggar gå av. Så var det här och det var precis vad jag misstänkte.
Det är aldrig kul att meddela ägaren att man behöver få tag på en del som är lite dyrare. Vi pratar om ca en tusenlapp här. För det första är det en del till en Omega. Och för det andra så är det en del som lite oftare går sönder. Det trissar upp priserna. Dessutom så behövde ju klockan en krona också. Så ägaren valde att avvakta lite. Ger man det lite tid så kan man ha tur att springa på en billigare med tiden. Och ca ett halvår senare hände det. Jag hittade till slut delen för halva det priset. Så då bestämde vi att jag skulle ta hem en krona också. Det kändes skönt. Det är alltid trist när klockor blir liggandes länge hos mig.
Men nu var det dags. Jag hade ju redan servat resten av urverket så det visste jag ju gick som det skulle efter service. Jag bytte delen i ställmekanismen samt kronan. Glaset fick sig en liten polering också. Och med rätt krona så blev det lite av en annan klocka. Rätt storlek och inget slitage. Nu gör klockan rätt för sig och jag kan äntligen skicka tillbaka den till ägaren. Och om den går bra efter service? Jag det kan man väl påstå. Spikraka linjer på timegraphern i alla positioner. Sa jag att jag gillade 1000-serien för att de går så bra? 😉
