Jag brukar försöka låta bli att upprepa mig med klockorna jag skriver om. Det är ju långt ifrån alla jag får in som jag skriver om. Det skulle jag helt enkelt inte ha tid för. Men när det gäller Omega, och då särskilt Constellation så har jag svårt att hålla mig. Dessutom är detta en så kallad pie pan. En av de absolut snyggaste klockor som gjorts. I alla fall i mitt tycke. Men Constellation är nog den klocka från Omega som har ändrat skepnad mest genom åren. Så när jag säger att jag gillar dem så pratar jag eran 50-60-tal.
Omega Constellation såg först ljuset 1952. Det har från början innehållt kronometercertifierade urverk. Alltså ett urverk som måste hålla vissa specifikationer gällande gången. Den mest kända instansen idag för kronometercertifiering handhas av en organisation som skapades 1973. Den heter Contrôle officiel suisse des Chronomètres. Men man brukar normalt kalla dem med forkortningen COSC. Nu fanns det ju självklart en certifiering innan 1973 och COSC. I observatorium i området Neuchâtel samt Genève. Det förstnämnda sträcker sig tillbaka till 1866 medan det i Genève till 1873. De gick under namnet Bureaux officiels de contrôle de la marche des montres (B.O.s).
Så vad innebär då en sådan här certifiering! Ja det har ju självklart med gången att göra. Och då inte bara med klockan i en position och man mäter avvikelse per dygn. Så enkelt är det inte. Om man tittar på COSC till exempel. Och det går att gå riktigt djup i detta. Men kort kan man säga så här. Man mäter urverket under 15 dagar i fem positioner och i tre olika temperaturer. Positionerna är tavla upp, tavla ned, krona upp, krona ned samt kl 6 upp. Temperaturerna man mäter i är +8, +23 och +38 grader celsius. Den totala snittet på avvikelsen får då vara -4 till +6 sekunder per dygn. Den högsta avvikelsen mellan horisontell och vertikal position får dock vara mellan -6 till +8 sekunder per dygn. Ok, det här blev lite djupare än vad jag hade tänkt mig. Det går att gå djupare. Men det här får er att få en lite bättre insyn än vad många andra har. Och utöver det finns det faktiskt en högre certifiering som kallas för METAS och handhas av Federal Institute of Metrology. Man kallar dessa klockor för Master Chronometer. Där har man vässat till kraven ytterligare.
Men åter till Constellation. De första innehöll ett urverk från 350-serien. Automatiken var av en tidig konstruktion med rotor som man brukar kalla för bumper. Den hade inte förmågan att rotera fritt ett helt varv. Den studsade i stället mellan två fjädrar i ändlägena. Men mer om detta i ett kommande inlägg om just bumpers. Denna klocka är från 1966 så det har ett urverk från 550-serien. Det är närmare bestämt ett 561.
Och nu kommer vi till varför man kallar vissa för pie pan. Urtavlorna på dessa är kuperade. Drt är i och för sig många urtavlor. Men de har en markant gräns mellan den inre och yttre delen. Denna gräns befinner sig vid den inre kanten på indexen för timmarna (eller fem mituer om man så vill). Mellan dessa skapar man en rak linje. Det får utseendet helt enkelt att se ut som en paj. Därav smeknamnet pie pan. För utom själva tavlan så har denna även den klassiska formen på bandhornen som man brukar kalla för dog leg. Helt enkelt för att de ser lite ut som bakben på en hund.
Om man nu skall prata om denna klocka specifikt. Den tillhörde nuvarande ägarens morfar. Och som vanligt är det extra roligt med klockor som har vandrat i släktleden. Men det var ägarens bror som lämnade in den. Ägaren bor numera utomlands. Men han var hemma i Sverige och då tyckte brodern att han borde lämna in den på service. Brodern har tidigare lämnat in klockor hos mig och tyckte det var ett bra tillfälle när hans bror ändå var i Sverige. Men det var inte utan att en diskussion mellan bröderna uppstod. Ägaren gillar klockan väldigt mycket och ville inte vara utan den. Men hans bror tjatade och menade att om han verkligen är rädd om klockan, vilket han är, så bör den få sig en service. Det hela slutade att han fick låna ut en annan klocka så länge till ägaren så han inte fick gå omkring “naken”. Och om man skall spåra ut lite, vilket händer frekvent i mina inlägg, så var låneklockan en nyutgåva av Seagull från 1963. Det var en klocka som man använde inom det kinesiska flyget. Och även fast det är en nyutgåva så är den snygg och i en bra storlek. Det vill säga inte ett stort tefat på armen som många nyare kronografer lätt blir.
Servicen gick bra. Jag fick justera lagerbanan i bryggan för fjäderhuset. Det tillhör ju vanligheten när det gäller ganla klockor. Det är ofta stål mot stål och dessutom där kraften är som störst i ett urverk. Jag fick även byta ut fjädern för det satt faktiskt fel fjäder i urverket. Den var klenare än vad som egentligen skall sitta i urverket. Och då får klockan dålig ork och amplituden blir för låg. Och här kan jag nämna att jag alltid mäter upp fjädern mått när jag tagit ur den ur fjäderhuset. Det förekommer faktiskt oftare än man tror att det sitter fel fjäder i urverket. Och då kan man ju undra varför det är så? Och jag tror det helt enkelt beror på att tidigare “skruvare” helt enkelt tagit det man haft på lager i stället för att beställa rätt fjäder. Trist. Sedan var även urverket ordentligt överoljat. Jag hittade pölar (ja, pölar) på några ställen. Och faktiskt även på tvavelsidan. Okunskap om hur man oljar ett urverk eller ett tafatt försök att olja mer på ett urverk som går dåligt? Det vet jag inte. Men det är trist i vilket fall som helst.
Jag bytte även ut glaset. Det var ganska repigt plus att det hade massor av mikrosprickor i sig. Det går aldrig att göra något åt. Dessutom var det befintliga glaset inte ett Omega original. Det saknade den lilla Omegaloggan som är stämplad på insidan av glaset i mitten. Lite konstigt är det dock. För när ett glas fått mikrosprickor som detta så beror det på ålder. De uppkommer inte av en stöt. Då spricker glaset kraftigare. Så troligtvis har detta glas bytts för länge sedan. Men nu visade det sig att jag hade ett bättre begagnat Omegaglas i denna storlek liggande. Så jag polerade upp det och satt i det i boetten. Det känns alltid bra att tillföra originalitet till en klocka. Om det är något som visar lite mer angrepp när det gäller det estetiska så är det sekundvisaren. Men den gör sitt jobb. Och den visar tecken på att det är en klocka som har varit med ett tag. Så inget ont om det.
Och ser man där. Det blev att långt inlägg om denna klocka också. Jag som från början kände att det var lite tomt i skallen när jag började. Men så är det ofta. Det känns tomt när börjar ett inlägg men sedan flyter det bara på. Ägaren kommer hem till Sverige igen till jul och då får han tillbaka klockan. Och frågan är om det finns någon bättre julklapp än att få tillbaka sin älskade Constellation, som tillhört sin morfar, från service. Jag tror inte det. 😊
