Vad som är lite roligt är att jag faktiskt hittat en gammal broschyr för Town and Country där den även var kronometercertifierad. Och då stod det även det på urtavlan. Men urverket var garanterat det samma. Så ”the plot thickens”. Men bilden var märkt som copyrighted så jag väljer att inte visa den här. Men det går att hitta bilden om man söker på ”certina town and country ad”. Kul text att läsa är det i vilket fall som helst.

Jag sa att jag skulle ge den en vecka på armen. Men efter fyra dagar kände jag att jag hade sett ett tillräckligt mönster för att ge den en knuff. Den hade då fortat sig ganska exakt 5 sekunder per dygn. Och så kan vi ju inte ha den med denna klocka som är ett experiment. 😉 Jag hade kollat den varje dag. Så det var inte 20 sekunder på fyra dygn som jag gjorde ett genomsnitt på. Det var verkligen 5 sekunder per dygn. Det kändes stadigt och bra.

De positioner som hade visat största avvikelserna när jag testade innan jag började bära klockan var tavla upp med +4 sekunder och 12 ned med +7 sekunder. Så jag hade en aning om att just detta skulle bli resultatet. För det här är ju faktiskt de två positioner som min klocka har mest när jag sitter vid min arbetsbänk. Och skall sanningen fram så var det just så jag tänkte vid mätningen. ”Det här bör väl ge ca +5 sekunder på ett dygn.” Men att jag skulle träffa så rätt i bedömningen var ju lite extra kul. Så nu har jag finjusterat ned den så tavla upp ger +/-0.

Vad jag dock märkte nu var att amplituden ökat en del. Den hade gått från 304, tavla ned som var högst, till 325. Och det är inte ovanligt efter service. Oljan går till sig och amplituden ökar ofta lite den första tiden efter service. Det kan hålla på så i ett par veckor. Så det här får jag hålla koll på. För om det ökar mer nu så finns risken att det blir för mycket. Ja, det kan faktiskt bli för mycket. Amplituden är ett värde i grader. Vi vet alla att ett varv har 360 grader. Och amplituden är hur mycket balanshjulet svänger från dödläge åt respektive håll. Men det kan aldrig bli 360 grader som ett varv är. För man måste räkna bort den vinkel som gångsten och klykan i ena änden på gånghaken tar upp. För vad som händer om amplituden blir för hög är att gångstenen som normalt skall integrera med insidan på klykan tar i stället i på utsidan. Det här är jättelätt att höra om man lägger örat mot en klocka. Det låter precis som en galopperande häst. Det går inte att ta fel på.

Så det blir en vecka till eller så på armen. Sedan blir det en ny mätning.