När helgerna var över så var det dags att återgå till det normala igen. Jag hade ju jobbat hårt under november och december med att få ned min kölista. Tanken var att jag skulle kunna få lite julefrid om jag ville. Men nu är jag ju som jag är. Jag kan inte låta bli att skruva. Men det gav mig möjlighet att jobba med några egna klockor som jag hade tänkt att ta tag i ”någon gång”. Så det blev en hel del skruvande under helgerna i alla fall. Men klockorna slutar inte att strömma in för det. Så nu börjar kölistan att fyllas på igen med klockor som kommer in.
Och vi börjar väl med att gå ut starkt med en Datejust från 1984 med urverket 3035 i sig. Den fyller med andra ord 40 år i år. Nu är jag inte själv någon som trånar efter en Rolex. I så fall skall det vara en 50-talare. Men med all respekt så har de gjort fantastiska urverk genom tiden. Det är alltid en fröjd att jobba med dem. Denna klocka kom till mig efter nuvarande ägaren ropat hem den på auktion. Men han hörde av sig till mig straxt innan för att höra om jag kunde ta mig an den. Och självklart så gör jag det. Så när han vann den på auktionen så bad han auktionsfirman att skicka den direkt till mig. Han har alltså inte sett den i verklighet själv än. Men det har jag. 😉
Till det yttre kan vi se att den behöver ett nytt glas. Så det beställdes ganska omgående. Men det var restat hos leverantören så det tog nog två månader innan jag fick det. När jag öppnade boetten så kunde jag direkt se att rotoraxeln någon gång hade varit ordentligt sliten. Man ser tydligt hur rotorn skrapat i bryggorna under. Men som det var nu så såg det helt ok ut. Så axeln har bytts ut efter att detta har hänt. När det gäller urverket 30xx-serien så slets inte rotoraxeln lika snabbt som på på 31xx. För det urverket var notoriskt för detta fenomen. Axeln håller knappt ett serviceintervall. Men 30xx kunde lida av något annat i stället. Och det var att själva rotorn sprack i godset i de områdena där de urfrästa möstrena befinner sig. Dessa urdräsningar stämmer för övrigt exakt med texten på den underliggande bryggan för automatiken. Väldigt elegant gjort. 😊 Men denna rotor var helt ok. Inga tendenser till sprickor alls.
Så efter rengöringen så var det dags att sätta ihop urverket igen. Och det här är ett av de moment som alltid får mig att inse hur bra allt är gjort. Delarna trillar nästan på plats av sig självt. Allt har en så fruktansvärt bra precision. Och det här var det som en gång gjorde Rolex så kända. Det var robusta klockor med urverk med en fantastisk precision. Med tiden dök dock något annat upp och det blev, hmm, hur skall jag uttrycka mig diskret? Ok, jag säger det rätt ut. En statussymbol. Vad man tycker om det är helt upp till var och en. Jag dömer ingen. Jag lägger fokus på det som sitter i klockan. Det är där min beundran är som störst. Det är det som är min last. 😊 Och Rolex har aldrig tummat på detta även fast man styrde skeppet åt finare marknader.
Så vad är det mer som man skall vara vaksam på med detta urverk? Jo ibland kan man se att datumhjulet inte ligger korrekt i fönstret. Nu gör det så här men jag tänkte i alla fall ta upp problematiken. Och det här gäller även för 3135. Delen (date jumper) som hanterar läget hur datumet hamnar rätt är ganska stor. Åtminstone i urverksmått mätt. I änden där den integrerar med datumringen sitter det en spets som lägger sig mitt emellan två tänder på datumringen. Denna spets är nitad dit på resten av delen. Men den går att vrida på. Så vrider man på den kan man justera hur gällande datum ligger i datumfömstret på urtavlan. Men denna spets sitter på en lång och tunn arm. Så skall man justera detta så måste man ta ett grepp väldigt nära spetsen med en korntång samtidigt som man vrider på spetsen med en annan korntång. Gör man inte det så kommer man garanterat ha av den tunna armen.
Så varför valde man att kunna justera detta? Jag funderar lite på det när jag får in en klocka med dessa urverk. Varför kunde det inte vara en del i ett stycke? Då hade ju aldrig problematiken dykt upp att man behövde utföra justeringen. Det enda jag komma på är om tänderna på datumringen blir slitna och det påverka positionen för hur datumet visas. Men det rimmar inte med Rolex politik om att byta ut delar om en klocka kommer till dem eller sina auktoriserade verkstäder. De byter tveksamt ut alla delar som visar det minsta slitage. Mekaniskt som estetiskt. Och då hamnar prislappen därefter också. Så om vi till exempel tar skrapmärkerna som rotorn någon gång har skapat på bryggorna. De skulle ha bytt ut dem direkt. Även om det bara är estetiskt. Och här har man inget val. Det är vad de säger eller inget alls. Vägrar man så får man helt enkelt lomma hem igen med sin klocka i fickan som egentligen behöver en service. Nu behövde jag inte justera detta på denna klocka. Datumet låg perfekt i fönstret.
Och så här var det med hela servicen. Allt såg väldigt bra ut. Fast det var en sak som jag fick justera. Höjdluften för sekundhjulet var extremt stor. Alltså hur mycket hjulet kan röra sig i höjdled. Det skall självklart vara minimalt men ändå inte så tight så att stenarna klämmer om anliggningsytorna på hjulet. Jag fick faktiskt justera stenen i verkbryggan hela 4/100 millimeter. Och det är väldigt mycket i detta fall. Så hur kan detta hända? Ja en orsak är att någon muskelknutte som har varit i klockan tidigare har tagit i för mycket när man har tryckt dit sekundvisaren. Skall man vara riktigt korrekt så skall man faktiskt använda ett mothåll för stenen. Och här måste jag påminna hur viktigt det är att man testar allt när man sätter i hop ett urverk. Jag pratade om funktionsgrupper i ett tidigare inlägg. Och hade jag inte kollat detta som sig bör så hade jag inte märkt det förre senare när jag la urverket på timegraphern. Då hade jag för det första fått skruva isär mer än nödvändigt. Och eftersom urverket är oljat då så hade jag fått rengöra och olja om igen. För när man lyfter på verkbryggan så kommer kapilärkraften tappa sitt grepp om oljan i lagerbanorna och den kan hamna på fel ställe. Men nu gjorde jag som jag alltid gör genom att testa alla funktionsgrupper var och en för sig och problemet uppdagades tidigt.
Sedan fick jag justera gången aaaaaningen. Och det här är lite krångligare på dessa urverk än att bara skjuta på en arm som ruckningsstiften sitter på. För dessa urverk har inga ruckningsstift. Balansfjädern arbetar med sin fulla längd hela tiden. Man brukar kalla det för en ”full sprung balance spring”. Så hur justerar man då? Jo balanshjulet har skruvar som sitter på insidan av själva hjulet. Dessa skruvar agerar som vikter. Flyttar man dem så ändrar man tyngdpunkten för balanshjulet. Tänk er en konståkare på isen. När de gör sina piruetter så drar de in armarna mot kroppen och då snurrar de snabbare. När de vill stanna så släpper de ut armarna igen. De flyttar helt enkelt tyngdpunkten. Och om ni äger en snurrstol hemma så kan ni testa detta. Sätt er på stolen och snurra till lite. Dra sedan in armar och ben mot kroppen och ni kommer snurra snabbare. Släpp ut armar och ben igen och ni snurrar långsammare. Enkel fysik för oss som gillade det ämnet i skolan. Så om man skruvar ut skruvarna som sitter på insidan av balanshjulet så flyttar man tyngdpunkten innåt och urverket går smabbare. Och självklart så blir resultatet tvärtom om man skruvar in dem. Och för det här krävs ett speciellt verktyg. Dessutom är det två olika typer av skruvar. Två mindre och två större. Så krävs det lite mer så ger man sig på de större först. Och krävs det en mer finjustering så är det de små skruvarna som gäller. Vad som dock är väldigt viktigt är att man justerar lika mycket på de motstående skruvarna. Annars får man en obalans i balans hjulet och då tappar man all precision.
Verktyget i fråga för att justera gången kallas för microstella. Huvudet på skruven har ett stjärnformat huvud. Så man trär på verktygets ände på detta huvud. Verktyget har sedan en skala som man använder när man vrider på skruven. Och det här gör man med balansen på plats. Så i praktiken tar man tag på något i den yttre pereferin på hjulet. Det betyder att hävarmen för balansaxel och deras tappar är väldigt utsatta i detta moment. Skulle man slinta, darra, osv så är risken stor att man kröker eller bryter av tapparna. Så om man inte känner att allt är på topp så kanske man skall ta en paus. Fyll på med fruktsocker eller vad man nu kan hitta på för att hitta balansen i motoriken. Jag kan villigt erkänna att när jag gjorde det här första gången så var jag livrädd. 😉 Men som med allt annat ger vanan och erfarenheten resultat och nu är det inte ett särskilt svårt ingrepp. Men man måste alltid ha klart för sig att inte bli för stöddig och slappna av. Det gäller för övrigt allt i ett urverk. För blir man det så slarvar man helt plötsligt och något går sönder eller skjuts genom rummet för att till slut ansluta sig till det svenska rymdprogrammet. Och jag tror inte Esrange skulle uppskatta om man ringer dem och frågar om de sett något oidentifierat föremål som nyss for förbi.
Skalan på verktyget består av en massa streck runt om. Se bilder för att se hur det ser ut. Detta är svårt förklara med bara ord. Inuti verktyget sitter det en tyngd. Och på motsatta sidan är är det en nål som pekar mot markeringarna. Tyngden kommer alltid sträva efter att vara nedåt. Så när man vrider på vektygets handtag så passerar markeringarna nålen. Och om man vrider en markering på paret med de skruvarna som är större så kommer man justera gången 2 sekunder per dygn. Gör man det på de små skruvarna så justerar man 1 sekund. Max justeringsmän är enligt de tekniska manualerna för urverken 150 sekunder per dygn. Alltså 2,5 minuter. För om urverket avviker så pass mycket så har man något annat problem som måste lösas först. Och faktum är att jag oftast inte behöver justera så mycket. För när allt är rent och på plats igen samt ny olja har aplicerats så burkar man ligga väldigt nära verkligheten. Så pass bra är faktiskt urverken från Rolex. Visst, det kan uppstå slitage om klockan helt blivit utan service i sin livslängd. Men generellt så tror jag inte att någon som köper en så pass dyr klocka kommer att ignorera den helt gällande service. Även fast de går bra länge efter rekommenderat serviceintervall. Och här är det dags att ge en spark på smalbenet igen till de som skryter med att deras klocka minsann fortfarande går rätt bra och den är inte servad på 15 år. Om de bara visste hur illa de går åt delarna i urverket när de få gå torra utan smörjning i många år. Men även här så har rättvisan sin gång. För det kommer att sluta med att när de till slut lämnar in klockan för service kommer prislappen bli onödigt dyr på grund av att man behövt byta ut delar. Delar som säkert skulle ha hållit i hundra år eller mer om man bara följt rekommenderade serviceintervall. Och jag kan säga så här. Om du har köpt en finare klocka som ny. Och sedan servar den som man skall. Så när du sedan får för dig att sälja den 50 år senare och kan visa upp att service har gjort som sig bör och inga eller få delar har bytts ut. Då kommer samlarna hänga efter dig som flugor till sk*t. Hmm, det var en dålig jämförelse. Som Nalle Puh till honung låter bättre. Men ni förstår vad jag menar. Så för att avsluta denna predikan, tänk efter före.
Så vad kan man med säga om detta urverk nu när hjärnan ändå är på högvarv? Jo jag kan nämna något som man skall vara väldigt försiktig med när man tar isär kalenderverket. Det här gäller för 3135 också även fast det inte ser riktigt likadant ut. Datumet slår enormt snabbt på dessa. Bakom denna konstruktion kan man nämna två saker. För det första så innehåller den en väldigt kraftig fjäder. Så tappar man greppet om den när man avväpnar den så är det dags att ringa Esrange igen. Nej just det, det kunde man ju inte göra. Denna fjäder spänner för övrigt på en arm. Denna arm har en liten sten i ena änden som löper mot en excentrisk yta på undersidan av det hjul som växlar datumet. Och denna lilla sten är bara påträdd på en liten tapp. Så vad man gör är att man tar tag med en korntång runt armen och ett lite större hål i urverksbotten. Sedan trycker man ihop och lyfter av själva datumhjulet. Och här, just i detta moment, så har man ett ypperligt tillfälle att skjuta både arm, sten och fjäder till månen. Och det skulle ju i och för sig vara intressant. För Rolex har ju inte varit där med sina produkter. Så fick jag det sagt också. 😜 Men om man gör det här momentet i rätt ordning så kan man minska risken att skjuta iväg allt. Ta inte bort den så kallade date jumpern. Alltså den del med den sköra armen som styr läget på datumringen som jag nämnde innan. Den ligger nämligen över den andra armen med stenen och kan rädda situationen lite. När man lyft bort datumhjulet och den lilla stenen tar man bort date jumpern och den andra armen. Nu är det ”bara” fjädern kvar. Men som sagt, kom ihåg att den är väldigt kraftig och det går självklart att skjuta iväg den i detta läge. Och denna behöver man faktiskt inte ta bort alls. Låt den gå med urverksbotten i rengöringen. Den sitter så bra på plats så den kommer inte hoppa loss.
Nej, nu är det dags att varva ned hjärncellerna och försöka avsluta detta inlägg. Det börjar bli väldigt långt. Jag skulle kunna fortsätta med fler saker som man skall vara vaksam över. Men det får vänta. Jag har en till nästan likadan klocka i arbetskön som väntar på hjälp. Och den har fått sig en kraftig smäll. Glaset är nämligen helt krossat. Det skall bli intressant att se vad jag hittar i den.
Jag bytte som sagt även ut glaset på klockan. För det var i dåligt skick. Boett och länk fick sig ett bad i ultraljudstvätten. Ja visst ja, jag höll ju på att glömma. Hur gick urverket efter service? Ja det är bara att buga inför Rolex konstruktioner. Rengöring och ny olja. Sedan presterar de ofta som de skall igen. Och så var det även här. Bra amplitude med den befintliga fjädern och spikraka linjer på timegraphern. Och jag menar verkligen spikraka. Det är knappt man ser någon skillnad på några värden hur man än vrider och vänder på urverket. Helt klart anmärkningsvärt.
Nu är klockan på väg till sin nya ägare. Och jag gissar att han har väntat spännt. Den kommer få en ny bra ägare för jag vet att han bryr sig om sina klockor. Annars hade han inte skickat den till mig direkt efter han hade köpt den utan att ha fått se den själv först. Vi behöver fler sådana klockägare i världen.
