Nu blir det svårt. För jag har skrivit om Zodiac innan. Men denna klocka bara måste få ett inlägg. Så vi börjar väl med lite klipp och klistra från ett tidigare inlägg så vi får med lite historik om Zodiac också.
1882 så startade Artiste Calame sitt företag i Le Locle Schweiz. Ett frodande område när det gäller urmakeri. Företaget hette då helt enkelt Artiste Calame. Artiste var den andra generationen av urmakare i familjen då hans far också jobbade med detta. 1908 så registrerade Artiste son, Louis, namnet Zodiac. Louis tog över företaget redan 1895 då blott 20 år gammal. Artiste hade tidigt en tanke om att skapa urverk med hög precision. Och hans son var alltid framåt med innovationer. Man var bland annat väldigt tidiga med automatiskt uppdragna urverk. Men även med stötdämpning för balansen. Och den fjädrande brickan för motstenarna för balansen hade formen av ett Z. Vitsigt. 1937 så släppte man ett armbandsur med hela åtta dagars gångreserv. Man hade även ett samarbete med Kintaro Hattori. Alltså skaparen av Seiko. Men en av de klockor som man verkligen blev kända för var deras Sea Wolf som släpptes 1953. Det var en dykare som blev väldigt populär. Den hade specifikationen att klara 100 meters djup. Den blev senare även väldigt populär hos soldater som stred i Vietnamkriget.
Denna klocka tillhör samma ägare som den Junghans som jag skrev om i förra inlägget. Det här är en herre med god smak för klockor. Och inte nog med det. Han har en god filosofi för klockor. Urtavlan på denna klocka är buktad. Inget ovanligt med det i sig. Det är många urtavlor. Men den här har en speciell buktning. Och det retar mig lite att jag inte tog en ordentlig profilbild på urtavlan. Men nu är det som det är och jag får försöka förklara med ord i stället samtidigt som ni tittar på tavlan ovanifrån. Tavlan är ganska platt ut till siffrorna för timmarna och de övriga punkterna i den tänkta cirkeln. Men där händer något markant. Det sker en kraftig sluttning nedåt ut till de yttre indexen för sekunderna. Det här betyder att minutvisaren och sekundvisaren är lite extra böjda i deras ändar. Inte konstigt det heller när det gäller buktade tavlor. Men här är det verkligen mycket. Detta för att man skall kunna få en så låg profil på glaset som möjligt. Nu hade jag ett 310 glas hemma med låg profil. 310 är hur man mäter storleken i diameter på glaset. Det är alltså 31,0mm i diameter. Nu är min smak att ju lägre glas destå snyggare profil ger det klockan. Särskilt när det gäller lite äldre klockor. Så jag hoppades verkligen att det glas jag hade skulle funka. För det är ju en sak till man måste tänka på. Och det är utrymmet för visarna under glaset. Tar de i någonstans, oftast sekundvisaren, så stannar klockan direkt.
På äldre klockor så kan visarna fått vara med om en del. De kan ha tagits av och på flera gånger. Och det kan ha lett till att de inte är riktigt plana längre. De kan vara böjda längs visaren där de inte skall vara böjda. De kan även vara böjda väldigt nära deras fäste där de träs på sina axlar/hjul. En visare skall vara helt parallell med tavlan. Det spelar ingen roll om tavlan är helt plan eller buktad. De skall följa tavlans form. Är de inte det så får man helt enkelt justera dem. Och det är ett mycket försiktigt förfarande. Men först måste man se till att tavlan ligger helt plan mot urverket. Gör den inte det kan timvisaren se ut att ha ett bra avstånd på ena halvcirkeln av tavlan medan den tar i tavla eller index på andra halvan. När man konstaterat det och även sett att timvisaren är rak så sätter man dit den. Sedan drar man runt den med hjälp av kronan ett helt varv för att se att den är parallell mot tavlan hela varvet. Är den inte det så sitter tavlan inte plant mot urverket och då får man se över det. Eller så hålls timhjulet inte ned tillräckligt mot urverket. Här används oftast en så kallad tavelbricka. Det är en tunn buktad bricka i mässing som håller ned timhjulet mellan minurröret och tavla. Sedan är det minutvisarens tur. Samma sak där. Man måste se till att den är rak. Och man måste kolla under ett helt varv för timvisaren. Detta är särklilt viktigt på klockor som har en låg profil med verkligt små avstånd i höjdled mellan visarna. Till slut är det dags för sekundvisaren. Och samma procedur gäller där. Låt klockan gå en minut och följ med med minutvisaren hela varvet genom att ställa klockan med hjälp av kronan. Efter det är det bara att be till de högre klockänglarna att det blev bra när man sätter dit glaset. Och här blev det så perfekt som det kan bli. Klockan fick en riktigt snygg profil och allt fungerar som det skall. Jag ber åter igen om ursäkt att jag inte har någon bild på detta. Men den ser verkligen slim ut.
För övrigt så fick jag byta ut två delar i urverket. Den ena var regelfjädern. Den var av och den avbrutna delen hade fastnat på undersidan av urtavlan. Inte helt ovanligt. Det här är för övrigt en del som man ser går sönder lite oftare. Materialet utmattas med tiden och då går den av. Nu hade jag turen att ha en sådan på lager till detta urverk. Så det var snabbt åtgärdat. Den andra delen var huvudfjädern. Den hade säkert hängt med sedan begynnelsen. Och jag hade även en sådan på lager.
Och när urverket till slut var ihopsatt så gick det riktigt bra. Och som vanligt så kommer jag få en detaljerad återkoppling frpn ägaren hur klockan har gått efter ett par veckor på armen. Det är alltid lika kul att höra. Han satte dessutom på sig den direkt när han fick tillbaka den. 
Jag måste avsluta med att säga att jag känner mig riktigt privilegierad. Jag får se så mycket intressanta klockor dag efter dag. Och inte nog med det. Jag får inspektera deras innersta hemligheter. En fantastisk känsla. När jag går och lägger mig varje kväll så längtar jag till vad morgondagen har att ge med ännu en klocka på arbetsbänken. Så tack alla er som ger mig förtroendet att ta han om eran ögonsten. Det är helt klart en ära varje gång.
