Det finns lite tunt med information om Le Cheminant att hitta. Men tydligen skall de sträcka sig ända tillbaka till 1822. Det finns en registrering från 1847 om en urmakare och juvelerare vid namn John Le Cheminant som hade sin ställe på Wimpole Street 72A i London. Och om man nu skall nämna något annat om denna gata så bodde faktiskt Paul McCartney där mellan 1964 och 1966. Han och John skall ha skrivit flera låtar där Paul bodde. Le Cheminant gick bort 1876. Men namnet levde vidare som urmakeri och juvelerare på samma adress fram till 1915 då de tydligen flyttade till Wigmore Street 81 i samma del av London. Vid den här tiden hade man levererat kronometrar och andra klockor till kungliga flottan i England i några år. Övrig information handlar mest om att det bytt adress några gånger till. Men 1957 så blev man uppköpta av familjen Betts från Suffolk som drev en kedja med urmakare och juvelerare. Och gällande det här med årtalet 1822. Det är lite diffust. Det har ändrats några gånger. Och varje gång han man blivit äldre. Det enda man säkert vet är att John Le Cheminant huserade på Wimpole Street 72A 1847.
Det är nog snart tre år sedan jag fick denna klocka av en bekant för att den inte gick. Och det var inte så konstigt. Ena tappen på balansaxeln var av. Men jag gillade den verkligen. Riktigt snygg faktiskt. Det är nog inte utan att ni vid det här laget vet att jag gillar stilrena klockor. Och har de en liten sekundvisare, så kallad sub second, vid kl 6 så är det full pott. Indexen är för övrigt urfrästa i tavlan och sedan målade. Men jag började i alla fall med klockan ganska snart efter jag fått den för jag tyckte den var riktigt snygg. Jag plockade isär den, rengjorde och satte ihop den igen. I alla fall så långt som det gick utan fungerande balans. Sedan sköts den åt sidan och föll tyvärr lite i glömska. Jag hade fullt upp med andras klockor och den här hamnade längre och längre ned på priolistan. Det gick till och med så långt så att jag ”lånade” delar från urverket till andra klockor. Och det resulterade ju i att den mer eller mindre hamnade längst ned på priolistan. Och det var inte utan att jag grämde mig lite att urverket hade helt plötsligt blivit ett donatorverk. Urverket är för övrigt att Peseux 7050. Nu står det 7056 på urverksbotten. Men den modellen hade datum också. Jag antar att man helt enkelt använde samma grund och bara struntade i att sätta dit kalenderdelarna.
Men nyligen så satte jag mig ned och öppnade upp flera klockor som hade kommit till mig på ett eller annat sätt. Detta för att se vad alla hade för urverk i sig. Det kan vara gåvor eller något som jag budat hem billigt på någon auktionssida. Och i en klocka, en Lejon, så satt det faktiskt ett Peseux 7056. Jag tappade hakan lite faktiskt. För denna klocka hade legat hos mig i gott och väl ett år. Så nu var det äntligen dags för att skaka liv i min snygga Le Cheminant en gång för alla. Och den tog några älgakliv upp på min priolista och hamnade på min arbetsbänk så gott som direkt. Det kändes faktiskt lite speciellt.
Det första var att ta reda på hur många delar jag hade lånat från urverket. Balansen visste jag ju redan att den behövdes. Och det visade sig att jag hade lånat mer än jag mindes. Fjäderhuset var tomt. Så jag behövde en huvudfjäder. Spärrfjädern var borta. Och även uppdragsaxeln saknades. Men om vi börjar med balansen. Den såg inte ok ut på det andra urverket heller. Balansfjädern lutade kraftigt där den satt och balanshjulet ville inte oscillera på grund av detta. Den tog i både balanshjulet och balansbryggan. Så jag tog loss balansen direkt från bryggan. Och det visade sig att balansfjädern fått sig en ordentlig knyck lite mindre än ett halvt varv från det yttre fästet. Knycken bestod av att balansfjädern hade blivit vriden här. Så självklart så ställde sig balansfjädern på kant när den satt fast i sitt yttre fäste. Men det syntes väldigt väl var det hade skett. Jag har några korntänger som jag har slipat till speciellt för att jobba med balansfjädrar. Så två av dessa fick bli mina verktyg här. Och eftersom fjädern hade blivit vriden så måste man ju korrigera detta. Nu kan man ju tycka att det är väl bara ett trycka till med en lite bredare korntång precis där fjädern är vriden och på så sätt få den platt igen men riktigt så enkelt är det inte. Materialet kommer fjädra tillbaka lite när man släpper taget. Så man måste passera det plana läget aaaaaningen. Så man tar tag i fjädern med korntängerna så nära som möjligt på vardera sida om knycken. Sedan vrider man tillbaka så fjädern blir rak igen. Det kan låta simpelt. Men tro mig. Det är väldigt pilligt. Och fjädern är extremt skör. Ett misstag och den kan gå av helt. Det är i det här momentet som man inte vill bli överraskad av något. Och det är av samma skäl som jag alltid har alla signaler på mobilen tystade när jag sitter vid min arbetsbänk. Så efter en liten vridning med korntängerna så var det dags att syna resultatet. Och det är inte utan att jag blev lite häpnad. Det blev perfekt direkt. En liten justering på radien vid samma ställe efter det och det var klart. Det tog inte ens fem minuter. Och tro mig när jag säger att jag har kämpat i timmar med balansfjädrar i bland. Det är bara tacka och ta emot när det händer.
Nästa del var själva huvudfjädern. Jag plockade ur den från sitt hus från donatorverket och den såg ut att vara i bra skick. Så en rengöring och sedan linda upp den igen och sätta den på plats i sitt nya hus. Nästa del var spärrfjädern. Enkelt att flytta över. Den sista delen var uppdragsaxeln. Nu visade det sig att den från donatorverket var något för kort för sin nya destination. Eftersom ett urverk kan sitta i flera olika boetter så kan det skilja på längden på uppdragsaxeln när den är begagnad. När man köper en ny uppdragsaxel så är den alltid för lång. Man får helt enkelt kapa den till rätt längd för gällande boett. Så här fick jag faktiskt beställa en ny. Och det gjorde jag direkt. För så enkelt skulle inte detta projekt gå i stå igen. Jag hittade den även från en svensk leverantör så jag fick hem den på några dagar. Detta är för övrigt en väldigt bra leverantör. Jag köper mycket av dem. Behöver ni en del snabbt så kolla med Urdelar.se. Och hittar ni inte delen på deras hemsida så ställ frågan via mail. De har mycket mer delar än vad de visar på hemsidan. Och jag menar verkligen mycket mer.
Så med alla delar på plats så var det äntligen dags att lägga balansen på på plats. Det mest spännande momentet inom urmakeri. Denna gång var jag dock lite återhållsam. Har en balansfjäder haft en så här förhållandevis stor knyck på sig så är inte förhoppningarna lika höga. För om man kan lite materiallära så vet man att om man böjer metall så ändras materialets egenskaper just i den punkten. Det blir lite hårdare där för man påverkar atomernas sammanhållning. Prova att böja ett gem. Böj sedan tillbaka det på exakt samma ställe. Det kommer vara trögare och det är svårt att få det exakt som det var innan. Fördelen var att det här var inom det yttersta halva varvet. Så kanske det inte spelar så stor roll.
Och det var inte utan att jag blev lite överraskad hur bra balansen oscillerade. Jag såg direkt att amplituden var hög bara genom att titta på balansen i rörelse. Och väl när jag la på urverket på timegraphern så visade den 275 direkt. Fantastiskt bra. Så jag justerade beat error och gången och lät urverket gå ett par dagar. Nästa koll visade 290 i amplitude. Dessutom fick jag inte så höga avvikelser mellan olika positioner. Ca 15 sekunder i delta. Alltså den största avvikelsen mellan de fem positioner som COSC använder för sina tester. Och som vanligt är detta ytterligheter. Det gäller bara att hitta ett bra genomsnitt för gången. Och i detta läge var jag övertygad om att den här klockan hamnar inom fem sekunder på ett dygn.
De flesta bilderna är tagna då jag tog isär den och hade fått för mig en tid att ha ett svart underlägg på arbetsbänken. Helt korkat faktiskt. 
Dessutom hade jag alldeles för varmt ljus över arbetsbänken. Numera är det lysrör av led med temperaturen 4000k. Men till slut så sitter denna vackra klocka på min arm. Det tog nästan tre år. Men det var värt väntan. För jag gillar verkligen denna klocka. Den blev helt klart en av favoriterna direkt. Armbandet jag valde är riktig tunnt och med ett diskret mönster. Ett givet val för en vacker kostymklocka. Och förutom att klockan är väldigt snygg så är ju namnet på den väldigt vackert. Le Cheminant. Översatt betyder det vandraren. Och nu har den fått möjlighet att vandra igen. 
